Recensioner
Hösten 2020
Den 28 oktober
Monica Söderberg
med musikanter
Onsdag den 28
oktober
bjöd
på klassiskt höstväder med regndis, drivor av fallna löv och 10-talet
plusgrader. Men det hindrade inte trogna jazzvänner från att samlas i jazzLadan
för att lyssna till en kvintett trogna jazzmusiker och Monica Söderberg, sång. Det
blev en timme med ett flertal melodier som inte spelas så ofta trots att de är
väl etablerade. Monica började med ”Tangerine” som ytterst sällan framförs vokalt.
Hon sjöng också ett par svenska texter samt bl a ”Undecided” och ”Baby won’t
you please come home” innan timmen avrundades med ”The song is ended but the
melody lingers on” som passade bra i sammanhanget.
Kvintetten bestod av John
Högman (tenorsax), Hampus Adami (trombon), Peter Carlsson (piano och valthorn),
Magnus Mankan Marcks (bas) och Bosse Söderberg (trummor). Musiker som alltid
finner varandra oavsett vilken repertoar de tar sig an.
Kastanjegårdens Vänner
fortsätter att varje säsong ge sina jazzkatter stunder av musikalisk
vardagsflykt som de så gärna vill ha.
Nils-Ivar Lindström
Den 21 oktober
Brittas Trio
Kastanjegårdens
Vänner
tar nya grepp för att ge publiken variation i
spisandet.
Onsdagen den 21 oktober med en spännande grupp, Camilla Johnson med Brittas
trio. Trion består av Britta Virves (piano), Jon Henriksson (kontrabas) och
Jonas Bäckman (trummor). Eftersom pianot är det mest utpräglade
soloinstrumentet fick Virves många tillfällen till att briljera med både teknik
och idéer. Men både Henriksson och Bäckman kompletterade alldeles utmärkt.
Camilla Johnsons fantasirika frasering förde tankarna till Sarah Vaughan och
Ella Fitzgerald. Sammantaget blev jazztimmen i Ladan ett bevis för hur jazzen
kan bevaras evigt ung fast den nu är mer än hundra år gammal.
Repertoaren innehöll många klassiker,
från inledande ”Softly as in a morning sunrise” till extranumret, Ellingtons
”In a mellow tone”. Applåderna för soloprestationerna skvallrade om att det här
gänget vill vi höra om och om igen.
Nils-Ivar Lindström
Den 14 oktober
Skärgårdspojkarna
Trivsam musik
sprider
sextetten Skärgårdspojkarna varje gång de underhåller i JazzLadan. Fast
egentligen är det bara fem pojkar, den felande länken är skärgårdsflickan
Plingis Högman, tenorsaxofon. Övriga musiker är Thomas Driving, trumpet;
Erik Persson altsaxofon; Kjell Nillson, dragspel; Bo Juhlin, tuba och Batte von
Schoenberg, banjo.
Längtar du efter att få
höra gamla favoriter så är det här gänget precis vad du behöver. De har också
förmågan att tillfredsställa alla smakriktningar. Några exempel: Lazy River,
The Sheik of Araby (med Povel Ramels text), Du kan ingenting ta med dig när du
går, Novelty accordion, Den glade bagaren, En månskenspromenad, Funicoli
funicola, I see you in my dreams o s v.
Coronapandemins
restriktioner påverkar givetvis stämningen hos den utglesade publiken när det
gäller den sociala biten. Men applåderna var lika frekventa som vanligt denna
kulna 14 oktober. Nästa onsdag får jazzkatterna lyssna på Jacks katter när de
tar ut svängarna. Välkomna.
Nils-Ivar Lindström
Den 7 oktober
Hasse Sporre
Swing Quartet
JazzLadan
Den
7 oktober blev det äntligen dags för Kastanjegårdens Vänner att hälsa sina
jazzkatter välkomna igen efter det långa uppehåll som coronapandemin orsakat. Men
eftersom stränga restriktioner fortfarande gäller så blev det under annorlunda
förhållanden. Inga bord, glest mellan stolarna och därmed starkt reducerad
publikkapacitet. I stället har man nu två entimmeskonserter, och man måste
anmäla vilken av dem man kommer till.
Det enda som erinrade om ”den gamla goda
tiden” var Hasse Sporre Swing Quartet med sin Goodman-inspirerade sväng för
dagen förstärkt med Staffan Mårtensson på klarinett. Övriga musiker är Hasse
Sporre (klarinett), Pelle Larsson (piano), Magnus Marcks (bas) och Ferdinand
Carlsson (trummor).
Repertoaren är givetvis
swingbaserad. Vi fick bland annat höra ”Ain’t misbehaving”, ”Tangerine”,
”Avalon” (där svängde det bra) och ”If I had you”. Att publiken blir utspridd
påverkar i viss mån stämningen men det märktes inte på musikerna som väl är.
Det var ”raka rör”, flinka fingrar och rapp rytmik. Nästa onsdag kommer
Skärgårdspojkarna med sin variant av glädjespridande.
Nils-Ivar Lindström
Den 26 augusti i gröngräset vid Farsta
Gård
Marcks Brothers
Kastanjegårdens
Vänner
har
pga den ständigt pågående corona-pandemin tvingats svika sin trogna publik i
jazzLadan Men i den ännu somriga månaden augusti kom chansen. Inte i Ladan, men
väl i parken mellan Farsta Gård och sjön Magelungen. Där, med publik under
skuggande åldrade äppelträd eller på solbelyst gräsmatta, framträdde på
friluftsestraden Marcks Brothers. ”Brödraskaran” – John Högman
(tenorsax), Mats Larsson (gitarr), Magnus Marcks (kontrabas) och Bosse
Söderberg (trummor) var för dagen förstärkt med gitarristen Anders Färdal.
Sommarjazzen blev bebopinfluerad, vilket
accentuerades när man hedrade Charlie Parker med en av hans låtar med anledning
av att han i år skulle ha fyllt 100 år. Tongångarna fräschade också upp t ex
gamla standards som ”Night and day” och ”September in
the rain”. Jazzkatterna satt på medhavda stolar, direkt i gräset eller på lite
avsides belägna bänkar. Bekvämligheten på bänkarna skedde på bekostnad av att
musiken blev aningen ”sordinerad”.
En jämförelse mellan bröderna Marcks och
bröderna Marx är knappast möjlig. De först nämnda är ju klart bättre musiker
även om Harpo Marx uppvisade viss talang för harpaspel. Men båda grupperna
svarar/svarade, på var sitt sätt, för kvalificerad underhållning.
På lördag den 29 augusti kl 13 är de
dags för Skärgårdspojkarna att i samma park erbjuda sin musik inför till stor
del samma publik får man förmoda.
Nils-Ivar Lindström
Ladan våren 2020
Den 11 mars
MP5 med Maria Paulin
Kvalitet
Kastanjegårdens Vänner har gjort det igen. Onsdagen
den 11 mars gästades jazzLadan av MP5 med Maria Paulin. Ännu en i raden av
orkestrar som levererar minnesvärd jazz. Maria Paulin omger sig med Magnus
Selander (saxofon), Pelle Karlström (piano), Jesper Kviberg (trummor) och
Christian Paulin (elbas). Repertoaren omfattar såväl gamla örhängen som
melodier man inte hör så ofta. När kvalitén är så genomgående god är det svårt
att välja något som sticker ut. Men ”Body and soul” och ”Sonny” är ett par bra
exempel. De musikaliska ”duellerna” som då och då utspelades gav mycket krydda
åt anrättningen. Maria Paulin har förmågan att ta ut svängarna i fraseringen,
gärna med utmärkt scat-sång.
Den
gråkalla vårvinterdagen bidrog säkert till att många av de ordinarie jazzkatterna
uteblev och gick miste om både sådant som svängde och det lyriskt
tillfredsställande. Vi ser fram emot fler onsdagar av samma goda kvalitet.
Nils-Ivar Lindström
Den 4 mars
Hayati Kafé
Rytmiskt
De
jazzkatter som bänkade sig i jazzLadan den 4 mars fick uppleva en litet
annorlunda onsdagsjazz. På estraden stod tre musiker med stränginstrument som
med sina trettio fingrar försåg oss med avspänd jazz. När sedan Hayati Kafé
äntrade scenen blev det samtidigt en scenförändring. Men den lyhörda trion hade
inga problem med att ställa om till den utpräglat rytmiska sång som han bjuder
på. Vi fick höra ett knippe härliga standardmelodier som ger en inlevelse man
gärna tar till sig. Hayati Kafé är en entertainer som för en lättsam dialog med
sin publik. Dessutom sjunger han gärna jazz på svenska med hänsyftning till
exempelvis Östen Warnerbring och Sonya Hedenbratt. Att också Frank Sinatra och
latinamerikanska rytmer ingår i repertoaren är en bonus. Hayati personifierar
rytmik även i sitt kroppsspråk, där skiljer han sig från den mer stillsamme
artist man minns från yngre dagar.
De tre mycket kompetenta
musikerna var gitarristerna Mats Larsson och Christer Langborn samt den
allestädes närvarande basisten Magnus ”Mankan” Marcks. Kastanjegårdens Vänner
gjorde ännu ett lyckokast i sitt val av underhållare.
Nils-Ivar Lindström
Den 26 februari
Jambalaya
Jambalaya
är
en kvintett som väl kan sägas falla under begreppet ”husband” i jazzLadan. I
många år nu har vi haft nöjet att applådera deras kvaliteter. Repertoaren
omfattar den svängiga jazz som vi är bortskämda med när vi bänkar oss i Ladan
på onsdagarna. Den är till stor del hämtad från 1950-talets första hälft,
vilket inte hindrar att Jambalaya också tar steget över till århundradets
senare hälft. Dessutom bjuder de på lite andra rytmer, t ex en mazurka och
latinamerikanskt.
Gänget består av
- Erik Persson, altsax och sång
- Kjell Berggren, piano och sång
- Bo Juhlin, bas och tuba
- Mikael Selander, gitarr
- Krister Ohlsson, trummor och sång
Erik Persson är kvintettens ”talman” och passar alltid på att göra små
kommentarer med anknytning till melodierna när de presenteras, förutom
dialogerna med övriga musiker som ger lite extra poäng. På det hela taget fick
vi ett par jazztimmar som för en stund fick oss att glömma den ruggiga
vårvinterdag vi trotsade för den uppiggande tidlös jazz som Kastanjegårdens
vänner så troget uppmärksammar.
Nils-Ivar Lindström
Ladan hösten
2019
Den 27 november
Ellas Kapell
Lyrisk jazz
Ellas
kapell kallar sig en kvartett som sticker ut på flera sätt. Namnet bygger på
deras förebild, Ella Fitzgerald, vilket också framgår av repertoaren och Lovisa
Jennervalls sång med mycket scat. Kvartettens lyriska framtoning visar sig i
att balladerna dominerar. Flera melodier framförs i egna arrangemang. Ibland
saknar man ett blåsinstrument, en saxofon eller en klarinett skulle kanske
accentuera soundet. ”All of me” softad till ballad var
intressant och ”Body and soul” får man sällan njuta av i dessa dagar.
Förutom Lovisa Jennervall består bandet av Manne Skafvenstedt, piano;
Anders Langørgen, kontrabas och Edvin Fridolfsson, trummor. Lovisa berättar
mycket med anknytning till det som spelas. Vilsam jazz av det här slaget
förtjänar sin plats bland jazzLadans annars mera rytmik- och svängbetonade
improvisationer.
Kastanjegårdens
Vänner har onekligen ”näsa” för vad jazzkatterna förväntar sig. Själv förväntar
jag mig närmast rullande boogie-woogie!
Nils-Ivar Lindström
Den 13 november
Skärgårdspojkarna
Gemyt
När
Skärgårdspojkarna spelar upp i jazzLadan är det laddat för tradition –
och gemyt. Deras rikt varierade repertoar lockade åter så stor publik att
skylten ”Fullsatt” fick sättas upp på ytterdörren. Sex glada gamänger med
glimten i ögat, muntra kommentarer kring låtarna och mellan dem själva. De
framför takter och toner från det mesta av vad man kallar populär musik. De
vårdar ett brett musikarv vågar jag påstå. Erik Franks ”Novelty accordion” hör
dit, liksom Evert Taubes ”Calle Schewens vals”, italienska ”Funicoli,
funicola”, musikalen ”Cabaret” och ”Sockerbagaren”. Men ”When you’re smiling”
och ”Jazz me blues” (Gammeldag jazz) m fl godingar
skvallrar om vad de kanske mest känner för.
Hur
som helst, bandet består av Thomas Driving, flygelhorn; Erik Persson saxofon;
Stephan Lindstein, trombon; Kjell Nillson, dragspel: Tommy Jacobson, sousaphone
och Batte von Schoenberg, banjo. Västar, några medaljprydda, hör också till de
yttre attributen. Det blev mycket glimrande mässing på scenen, och glimrande stämning
i jazzLadan. Skönt att ta med sig ut den grådaskiga onsdagen den 13 november.
Vi litar på att
Kastanjegårdens Vänner fyller på med mera tradition i förening med nya inslag
fortsättningsvis. Däribland rullande boogie-woogie!
Nils-Ivar Lindström
Den 6 november
Lisen Elwin trio
Blandad
konfekt
är
en passande rubrik för den underhållning som levererades till den fullsatta
jazzLadan onsdagen den 6 november. Förutom jazzen, som dominerade, fick vi höra
bl a tonsatta dikter (Stig Dagerman och Karin Boye) – framförda som
njutbar, lagom synkoperad poesi. Bland alla frikostigt applåderade
improvisationer återfanns ”Georgia on my mind” och ”It don’t
mean a thing”. Ali Djeridi Group består, förutom av Ali själv (trummor), Leo Lindberg
(el-orgel) och Lisen Elwin (sång). Tre artister som verkligen får det att
svänga både enskilt och i samspel.
När känslan för jazz är som bäst
spelar det ingen roll om det är ett storband eller en solist, och dagens trio
är ett utmärkt exempel på den beskrivningen. Det här var samtidigt ett utslag
av den fingertoppskänsla som Kastanjegårdens Vänner har när man prövar lite
nytt i urvalet för säsongsprogrammet. Det här gänget ser/hör jag gärna som ett
av de som återkommer varje säsong i jazzLadan. När får boogie-woogie en ny
chans, snälla?
Nils-Ivar Lindström
Den 30 oktober
JazzMaTazz
En fullträff
blev
det både för JazzMaTazz och Kastanjegårdens Vänner,
inklusive jazzLadans trogna publik, när nämnda swingkvintett tog ton.
Repertoaren var på något sätt uppdelad på två halvlekar. Före paus fick vi
lyssna till ett pärlband av pålitliga örhängen från jazzens guldålder med ”Frim
Fram Sauce” som ett av få undantag. Efter pausen kom låtar som ligger lite vid
sidan av klassikerna, med t ex ”Route 66” bland undantagen.
Men genomgående handlade det om
swing av bästa kvalitet sockrad med en och annan skön ballad så att man kunde
hämta andan. Jazzmusiker delar ju med sig av hjärta och själ när de, som nu,
spelar inspirerat. Dessutom har JazzMaTazz två profiler som uppvisar
kroppsspråk vid agerandet. Det är Gustav Rosén på saxofon och charmtrollet
Ulrika Goliats Fredriksson med härlig sångröst. Anders ”Tatte” Lindgren (piano
och konferencier), Mårten Korkman (bas) och Jesper Kviberg (trummor) kan till
följd av instrumenthanteringen inte visa upp samma grad av kroppsspråk. Det här
gänget har prisats och belönats i många sammanhang. Nu förstår vi varför.
Att JazzLadan var fullsatt blev
ytterligare en fjäder i hatten för Kastanjegårdens Vänner. Den legendariska
”Blå korgen” fylldes säkert med en hel del ”prassel” när den gick runt. Väl
bekomme och god fortsättning önskar
Nils-Ivar Lindström
Den 23 oktober
Mainland Jazz
Collective
Art Blakey
Denne
legendariske trummis kom att dominera jazzkonserten i jazzLadan den 23 oktober.
Personligen kunde han, av naturliga skäl inte närvara, men hans andemening
personifierades av Mainland Jazz Collective som gjorde rättvisa åt vad han
åstadkommit. Och som de gjorde det! Med sådana unga och skickliga musiker
behöver vi inte oroa oss för jazzens fortlevnad. Den lär nog ändå bestå men det
skadar ju inte att den får bränsle från ovan nämnda sextett.
Den består för övrigt av Erik
Tengholm, trumpet; Sebastian Jonsson, saxofon; Hannes Junestav, trombon; Britta
Virves, piano; Johan Tengholm, kontrabas och Oskar Johansson Werre, trummor. De
skriver oftast arrangemangen själva, ensemblespelet är lika begåvat som
soloprestationerna. Det blev av förklarliga skäl många låtar från The Jazz
Messengers repertoar, men även. Wayne Shorter, Lars Gullin och egna
kompositioner gavs utrymme. För att ytterligare hedra Blakey fick vi höra ett
par långa trumsolon, det ena (fint varierat) var nog rekord för Ladan,
åtminstone för de år som jag haft nöjet att vara med. Sammanfattningsvis ett
par spännande jazztimmar.
Gott folk, hav förtröstan. Jazzen
lever och en av orsakerna är att Kastanjegårdens Vänner fortsätter med sin
support.
Nils-Ivar Lindström
Den 9 oktober
LIRA!
Jag saknar ord
Åtminstone
de ord som behövs för att rätt beskriva den onsdagsjazz som tonade ut över en
begeistrad publik i jazzLadan den 9 oktober. Ladan var fullpackad med
jazzkatter när Anders Linder och kvintetten Lira drog igång sin närmast
toksvängiga show. Ett gäng med humor i förening med musikalitet när det är som
bäst.
Anders är ju både musiker och
entertainer (spelar tenorsax och klarinett, även flöjt, men den hade han inte
med sig) och han har samma oförbrukade skämt- och skälmlynne som han alltid
haft. Plingis Högman med sin tenorsax har allt, och jag menar allt man kan
önska sig av en jazzmusiker. Stephan Lindstein hör också till dessa
utomordentliga jazzprofiler som ofta gästar oss i Ladan. Den här gången nöjde
han sig inte bara med trombon utan hanterade också tenorsax brilliant. Kjell
Bergren på piano gladde med sin jazzkänsla i bl a ett par Ray Charles-låtar
(med sång). Jan Bergnér med sin basgitarr är en begåvning även som sångare. Det
gäller också batteristen Fredrik Hellberg som framgångsrikt gav röst åt Louis
Armstrong. Plingis och Stephan deltog även flitigt i doa-körandet när Anders
höll sång-låda. Dialogerna med publiken är en del av hans repertoar. Den var
för övrigt typiskt brokig. Povel Ramel, Duke Ellington, Ove Törnqvist, Louis
Armstrong, Ray Charles m fl. Texterna avviker ibland från originalen, vilket i
hög grad uppskattades av publiken.
Sällan har väl jazzLadan vibrerat
så ofta och så eftertryckligt av applåder och tillrop som denna onsdag. En
brakande applåd förtjänar också Kastanjegårdens Vänner som höst, vinter och
vår, år efter år, förser oss med jazz-timmar som gynnar årstiderna och de
minnesstunder vi vårdar. Bättre än så kan jag tyvärr inte beskriva den här
onsdagsjazzen. Synd att lokalen inte kan hysa fler jazzälskare.
Nils-Ivar Lindström
Den 2 oktober
Anders Ekholm
kvartett
Njutbart
i
allra högsta grad blev det när Anders Ekholms kvartett svarade för
underhållningen i jazzLadan den 2 oktober. Det här gänget har man alltid
förväntningar på och de infriades sannerligen. Kvartetten består av Anders
själv på tenorsaxofon, Pelle Karlström (piano), Magnus Marcks (kontrabas) och
Bosse Söderberg på trummor. Efter att ha värmt upp med ett par låtar tog det
fart i ”Indiana” efter ett ovanligt långt intro av Ekholm. Så kom ”Stella by
starlight”, härligt lyriskt. Sedan radade man upp med jazz av hög klass i t ex
”Love for sale” och ”Stardust”.
Jag beklagar de trogna spisare som
inte kom till Ladan den här onsdagen. Gör inte om det misstaget.
Kastanjegårdens Vänner gör sällan misstag i sina orkesterval. Lite synd var det
att inte mikrofonen kom till användning inför presentationen av melodierna och
dithörande kommentarer. Många som satt långt bak och kanske dessutom har
nedsatt hörsel gick miste om det. Men två riktigt fina jazztimmar fick vi alla.
Nils-Ivar Lindström
Den 25 september
Jazz Barn med
Lena Swanberg
Idérikt
varierat
Onsdagen
den 25 september äntrade Jazz Barn podiet i jazzLadan. Barn kan lätt misstolkas
men gäller här för den engelska beteckningen för lada. Vad som framfördes var
långt ifrån barnsligt, men den musikaliska lekfullheten gick inte att ta miste
på. Jazz Barn består av Lena Swanberg, sång / Ann
Blom, piano / Magnus Marcks, kontrabas / Paul Kovacs, munspel och Jesper
Kviberg, trummor. I repertoaren ingick såväl egna kompositioner som väl
etablerad jazz. Men även tango och bossa nova som omväxling. Lena använder
gärna sin röst som ett instrument, vilket ger extra kvalitet. Resultatet blir
ibland vilsam, ibland svängig jazz utövad av engagerade och idérika musiker.
Kastanjegårdens Vänner fortsätter
att erbjuda sina trogna jazzkatter musik som tillfredsställer olika
smakriktningar. Det tackar vi för.
Nils-Ivar Lindström
Den 11 september
Klas Lindquist,
Erik Tengholm, Göran Lind och Holger Gross
Föredömligt
Onsdagen
den 11 september bjöds det på välsmakande jazz i Ladan på Farsta gård. Det var
fyra herrar i varierande åldrar som, med jazzen som gemensam nämnare, stod för
tongångarna. En av jazzens bästa egenskaper är ju att den förenar generationer.
Den här kvartetten är unik i bemärkelsen av att den saknar ett eget namn. Om
publiken tillåtits komma med förslag skulle undertecknad ha föreslagit
exempelvis ”True Jazz” eller ”4 for Jazz” (Four for Jazz).
Kvartetten består av Erik Tengholm
(trumpet), Klas Lindquist (saxofon och klarinett), Göran Lind (bas) och Holger
Gross (gitarr och banjo). Ofta – när det gällde utpräglad New Orleansjazz
– kom klarinetten och banjon till användning. Repertoaren var för övrigt
klart inriktad på gammal ”hederlig” jazz. Man inledde t ex med ”Indiana” och
slutade med ”Tiger rag”. Holger Gross, vilken fungerade som ”språkrör” gav oss
också en utförlig presentation av kvartetten med var och ens individuellt
gedigna bakgrund.
Svängde gjorde det med besked. Det
är det som är så härligt med genuina jazzmusiker. En enstaka artist eller ett
helt storband får musiken att svänga när känslan och inspirationen infinner
sig. Applådåskorna från jazzkattorna i Ladan blev bevis nog. Vi som var där
tackar Kastanjegårdens Vänner för ännu en skön jazzupplevelse.
Nils-Ivar Lindström
Ladan våren
2019
Den 5 juni
Jazz Piano
History
Unforgettable
är ett omdöme som passar bra när man ska skildra vad som hände när Ulf Johansson
Werre (piano) och hans drabanter Magnus ”Mankan” Marcks (bas) och Bosse
Söderberg (trummor) underhöll oss i jazzLadan den 5 juni. Det blev en värdig
avslutning på vårsäsongen 2019. ”Jazz Piano History” var det officiella namnet
på evenemanget och, sannerligen, här fick vi en gedigen lektion med musikaliska
inslag från jazzhistoriens pianogiganter. Ulf är ju inte bara en suverän
pianist, utan även en påläst jazzhistoriker som dessutom har en icke oäven
sångröst.
Han förmedlade pianostilar
från gospel, blues och ragtime fram till 40- och 50-tals jazzen. Pianister som
Teddy Wilson, Jelly Roll Morton, Earl Hines, Duke Ellington, Errol Garner, Nat
King Cole och Thelonius Monk ”imiterades” med bravur. Då ska vi inte glömma att
”Mankan” och Bosse gavs rikliga tillfällen till att visa hur viktigt det är att
hela ensemblen fungerar mästerligt.
Lite sved det förstås att
en så gedigen genomgång av jazzpiano inte innehöll boogie-woogiens säregna
drivkraft. Det fick vi prov på senas Ulf var i jazzLadan. Tag
det gärna som en fingervisning kära Kastanjegårdens Vänner. Tag
det till er när ni ”inreder” vårt jazztempel inför hösten 2019. Tack för denna
gång.
Nils-Ivar Lindström
Den 29 maj
Belles &
Gubbs
Laddat
med Hälsingland och familjeband var det när Belles & Gubbs gästade
jazzLadan för fjärde gången. Laddat med swing var det också i högsta grad. Med
Andrew Sisters som förebild gavs många prov på hur fint arrangerad stämsång kan
låta när den är som bäst. Två av tjejerna är för övrigt syskon och den tredje
är gift med bassisten. I nämnd ordning Anita Svantesson, Eva
Svantesson-Hedlund, Ewa Olofsson-Lindblom och Anders Lindblom. Lägg därtill
Tore Jansson på trummor och Göran Schultz på piano så fullkomnas (nästan)
anknytningen till landskapet ifråga. För eftersom saxofonisten Mats Söderqvist
är hälsing till börden så är det bara Stephan Lindstein, trombon, som får finna
sig i att vara utböling. Men vad gör det när allt svänger så gott. Mats bidrar
också med fyndiga texter med hälsinge-stuk, och Gösta är en utmärkt
entertainer. Det visade han i ”Lady be good” och ”Shake. rattle and roll”.
Bland övriga godbitar kan nämnas ”Dedicated to you” och ”Them there eyes”.
Dialogerna på estraden är
både lättsamma och underhållande, de spiller över på jazzkatterna i publiken.
Hedrande hänsyftningar till Connie Boswell i Boswell Singers, Ella Fitzgerald
och Doris Day gjordes också. Det är bara att konstatera att Kastanjegårdens
vänner fortsätter i traditionen som jazzkulturell förvaltare. Nu är det bara
Fathers and Sons kvar att spisa den här säsongen, missa inte det. Jag ser fram
emot lite boogie-woogie nästa säsong…
Nils-Ivar Lindström
Den 22 maj
Pelles 5:a
Intåg i
sommarhagen
heter en av Wilhelm Petersson-Bergers kompositioner. Intåg i JazzLadan
gjorde, förutom publiken, också Pelles
5:a. en synnerligen kompetent kvintett.
Sommarvärmen intågade ett par dagar tidigare och var nu påtaglig. Det här är en
kvintett som tar ut svängarna mer och mer i takt med tidens gång. Takt. d v s
rytm, gör de till något av en specialitet. Det svängde med besked vid sidan av
lyriska tongångar dessemellan. Jag kan inte ge mig in på någon uppräkning, men
tar ett par exempel. Glenn Miller-inspirerade “S:t Louis blues (march)” med
accentuerat marschtempo, och Duke Ellingtons ”Caravan” med Cootie Williams-inspirerad
growlsordin på trumpeten. Ojojoj! Underbart att se jazzkatternas rytmiska
huvud- och kroppsrörelser. Det är sådant man kallar för inlevelse.
Musikerna heter Pelle
Larsson, piano, Anders Ekholm, saxofon, Thomas Driving, trumpet och kornett,
Hasse Larsson, bas och Jesper Kviberg, trummor. De vokala inslagen var inte
många men utmärkta (Thomas D och Hasse L). Pelle L själv stod för återkommande
vokala inslag när han presenterade låtarna på sitt berättande kluriga sätt. Jag
ser det som en bonus att sedan få vandra hemåt och få känna doften av syren som
alternativ till det ymniga ”snöfall” som asparnas dunbollar bjöd på tidigare i
veckan.
Om inte Kastanjegårdens
Vänner ordnar ett antal repriser med Pelles 5:a ser jag det som ett stort svek.
Nils-Ivar Lindström
Den 8 maj
Old Boy
Stompers
Suveränt
Old Boy Stompers kom, såg och segrade i jazzLadan den 8 maj.
Repertoaren var klart gammal standardjazz och framförandet var genomgående fulländat.
Dessutom har de en utpräglad förmåga att nå fram till publiken, få den att leva
med. De lockar också fram bilder av gamla jazzprofiler. Som Armstrong/Teagarden
i ”Rockin chair” och den senare i sällan spelade ”S:t James Infirmary”. Som Nellie Lutcher i ”I’m crazy ’bout my baby”
o s v.
Sextetten består av Gwyn Lewis, kornett och sång. Kaj Sivfert, trombon
och sång. Classe Sterner, sopransax. Hans Hultman-Boye, piano. Lasse
Pettersson, kontrabas. Boa Carlman, banjo och sång. Lewis sjunger mycket engagerat
i ”dialog” med publiken och Carlman har alltid något att förmedla kring låtarna
när han presenterar dem. Värt att notera är att Lewis spelar med kornettens
munstycke placerat lite till vänster åt mungipan till. Jag tycker mig ha sett
det hos någon annan. Leppe Sundevall?
Snälla Kastanjegårdens
Vänner, införliva det här gänget i den stomme vi vant oss vid på jazzLadans
estrad tycker många med undertecknad.
Nils-Ivar Lindström
Den 24 april
Swingville
Seven
Gamla låtar
Jazzen bygger sin popularitet just på att jazzkatterna i t ex Ladan
gärna lyssnar till s k standards som har följt dem
genom åren. Som när Swingville Seven & Liza Larson gästspelade onsdagen den
24 april. Nåja, det var inte bara standards, en del mindre kända melodier fick
vi också höra. En pålitlig repertoar framförd av idel pålitliga musiker.
Swingville Seven består av:
Thomas Driving, trumpet •
Stephan Lindstein, trombon
Olle Frankzén & Hans Bergman, sax •
Pelle Larsson, piano
Lasse Thorsberg, bas •
Lasse Åkesson, trummor.
Konstellationen kryddas med Liza Larson, en rutinerad vokalist med
stort engagemang. Bland de mest applåderade melodierna fanns Thore Swaneruds
”Södermalm” (med sång av Thomas Driving) och finalen med ”Everyday I have the
blues” som den minnesgode nog förknippar med Jimmy Rushing. Värda att lägga på
minnet är också Kastanjegårdens Vänner som vi har att tacka för så många sköna
jazzminnen.
Nils-Ivar Lindström
Den 3 april
Mainland Jazz
Collective
Mycket mässing
men inte ”bara mässingen” intog Ladan den 3 april. Nej, det var en
sextett yngre förmågor (Mainland Jazz Collective) som gav prov på jazz av ett
annat slag än vi vanligen får höra på vår onsdagsjazz. Det blev mycket av Art
Blakey (The Jazz Messengers) som stod för öset – ja, sådan var jazzen
även under den epoken. Väl genomförda egna arrangemang entusiasmerade publiken
som bestod av gamla luttrade jazzkatter. Glenn Miller återuppstod på sätt och
vis när ”Poinciana” spelades. Visste ni förresten att Poinciana är ett träd?
Sextetten innehåller Erik
Tengholm (trumper), Leo Werme (altsax), Hannes Junestav (trombon), Britta
Virves (piano), Johan Tengholm (kontrabas) och Oscar Johansson Werre (trummor).
Erik hörde vi för några veckor sedan med Ellas Kapell. Jag har en bestämd
känsla av att Mainland Jazz Collective blir en återkommande attraktion när
Kastanjegårdens Vänner spikar framtida engagemang.
Nils-Ivar Lindström
Den 27 mars
Skärgårdspojkarna
Familjärt
blir det var gång som Skärgårdspojkarna gästar Ladan, Farsta gård.
Pojkarna har på senare tid också tagit till sig en skärgårdstös, och de bjöd
sin trogna publik på den mångsidiga repertoar som spelades upp onsdag den 27
mars. Det är en del av charmen i den här sextetten. Flera av dem kan vi höra då
och då i andra grupper som spelar i Ladan.
Orkestern består av:
Thomas Driving – flygelhorn
Plingis Högman – sax och klarinett
Stephan Lindstein – trombon
Kjell Nilson – dragspel
Tommy Jacobson –
sousafon
Kasper “Batte” von
Schoenberg – banjo
Repertoaren är till övervägande del hämtad från 1930-1950 talen med
gamla örhängen som Lady be good, Dinah, Novelty accordion och Jazz me blues. De allra flesta i publiken (och musikerna)
härstammar från samma nostalgipräglade musiktradition, vilket hörs när
applåderna ljuder. När Evert Taubes ”Calle Schewens vals” spelas sjunger många
med.
Den lättsamma jargongen
bollas dels mellan musikanterna själva, dels i samspel med publiken.
Kastanjegårdens Vänner har förmågan att tillfredsställa sina jazzkatters behov
oavsett vilken inriktning de har.
Nils-Ivar Lindström
Den 13 mars
Ellas Kapell
Nytt och krytt
Ellas Kapell kallar sig ett gäng ungdomar som debuterade i Ladan den 13
mars. En debut som övertygade. Kvartetten, för dagen förstärkt med en gästartist,
har Ella Fitzgerald som förebild (därav namnet), och
de hedrar verkligen sin jazzikon. Inga plagiat annat än just repertoarvalet,
som däremot innehåller många egna fräscha arrangemang. T ex ”Body and soul” som
framföres utan Coleman Hawkins-stuk men ändå så skönt.
Alla är de utsökt goda artister som behärskar både swing och ballader med
känsla och finess. Med en vokalist som Lovisa Jennervall levandegörs Ella Fitz
via utmärkt scatsång och melodihantering (inga plagiat där heller) Lägg därtill
en härlig röst och diktion.
Gästartisten Erik Tengholm
(trumpet) har tidigare etablerat sig som en prima solist i Ladan och övriga i
kvartetten håller samma goda klass. Nämligen: Manne Skafvenstedt – piano, Anders Langørgen –
kontrabas och Edvin Fridolfsson – trummor. Unga artister som dessa är en
garanti för att jazzen har många gyllene decennier att se fram emot.
Jag beklagar er som inte trotsade det
sällsynt slaskiga väglaget och gratulerar samtidigt Kastanjegårdens Vänner till
att ha hittat ännu en vinst i sin jazzkavalkad.
Nils-Ivar Lindström
Den 27 februari
Ernryd
– Olofsson kvintett
Lekfull jazz
handlar det om när Ermryd-Olofsson kvintett underhåller sin publik. Som
jazzkatt av den gamla stammen blir man först lite förbryllad över de klanger
som här presteras. Många egna kompositioner och roande arrangemang som
intresserar mer och mer medan klockan tickar på i Ladan. Två brass som enda
blås är bara det en liten överraskning. Kompet är traditionellt sammansatt men
även där är det lekfulla temat tydligt. Bengt Ernryd presenterar melodierna
humoristiskt.
Kastanjegårdens Vänner
överraskade också genom att erbjuda en litet annorlunda jazzstund. Jazzen mår
bra av att tänja på gränserna ibland.
De som utmanade barnasinnet var
Bengt Ernryd (trumpet och
flygelhorn)
Lasse Olofsson (trombon)
Ludvig
Lundgren (piano)
Mårten Korkman (bas)
Rolf
Fredriksson (trummor)
Nästa onsdag kommer Jump 4 Joy med sin jazz. Välkomna!
Nils-Ivar Lindström
Den 13 februari
Dixie Group
62
Dixie Group 62
är ett gäng som verkligen håller jazzen vid liv – och fyller
jazz-Ladan till sista plats. Maestro själv, Jan Stolpe, är den ende som är kvar
sedan han bildade gruppen, men han har fyllt luckorna med jazzprofiler som ser
till att glöden finns kvar. Vi bjöds på en rad härliga, evigt unga låtar. Alla
hämtade från skilda epoker ur jazzens cirka 100-åriga historia.
De som så framgångsrikt
gjorde onsdagen den 13 februari till ännu en succé för arrangerande
Kastanjegårdens Vänner var:
Jan Stolpe –
trumpet och sång
Erik Persson –
saxofon och sång
Tommy Jacobson –
trombon och sång
Pelle Larsson – piano
Magnus
”Mankan” Marcks – kontrabas
Hasse Carlsson –
trummor
Jan Stolpes torroliga humor och anekdoter kring melodierna belönades
med applåder av Ladans jazzkatter. Välkomna åter Dixie Group 62 liksom
publiken!
Nils-Ivar Lindström
Den 6 februari
Lotta Leitz
Grupp
Begåvning
vågar jag påstå att den här gruppen utstrålade. Ett lyckokast
för Kastanjegårdens Vänner och troligen för jazzens framtid ytterligare några
decennier framöver. Sex ungdomar från Lunnevads folkhögskola som gav jazzen en
lite annorlunda utformning. Repertoaren var också ganska speciell Folkmusik,
Abba (Mamma Mia), Cornelis W, Olle Adolphson, Alice Babs m fl. Ja, t o m Astrid
Lindgrens ”Karlsson på taket”. Allt jazzinfluerat på ett ofta meditativt sätt.
Lotta Leitz Grupp kallar de sig och består av, förutom Lotta
(sång), Jenny-Anne (tenorsax), Johan Nordin (piano), Thomas Bubenko (gitarr),
Erik Köhl (trummor) och Jonathan Dåttermark (bas). Lotta improviserar gärna med
sin röst som ett instrument när hon scat-sjunger. ”I’ll be seeing you” sjöngs
med svensk text liksom allt annat. Ett återseende att hoppas på.
Nils-Ivar Lindström
Den 23 januari
Gunnar Lidberg med Mats Larsson med komp
Svängigt
värre blev det på säsongspremiären i Ladan den 23 januari, och de som
fick jazzvännerna att stortrivas var Gunnar
Lidberg & Mats Larsson med komp. Gunnar är ju sedan länge Sveriges svar
på Svend Asmussen, Stuff Smith och Stephane
Grapelli.
Men övriga medlemmar i kvintetten bidrar i hög grad till upplevelsen. Vi fick
höra en kavalkad med massor av gamla favoriter från 40- och 50-talen.
Melodierna presenterades med lite historik kring respektive evergreen. Det blir
svårt för säsongens resterande orkestrar att matcha det här gänget, men osvuret
är bäst.
Gunnar Lidberg, violin och
Mats Larsson, gitarr, kompades föredömligt av Pelle Larsson, piano, Hasse
Larsson, kontrabas och Bosse Söderberg, trummor.
Apropå kommande
uppträdanden så inledde Magnus ”Mankan” Marcks med att redogöra för vad som
komma skall. Det blir flera nya spännande konstellationer på scenen – bl
a en del unga förmågor som ska ge jazzen livskraft under kommande år. Men
naturligtvis får vi också höra många av våra traditionella underhållare igen.
Kastanjegårdens Vänner
står för sin del av traditionen genom att erbjuda sina jazzkatter en skön och
färgstark jazzmiljö.
Nils-Ivar Lindström
Ladan hösten
2018
Den
5 december
Erik Tengholm/Johan Kristofersson Band
Fartfyllt
Erik Tengholm/Johan Christoffersson band svarade för läckerheterna när
jazzLadan stängde för säsongen den 5 december. Modern jazz för
traditionsluttrade öron må man tycka, men när det moderna väl har satt sig så
svänger det utmärkt bra när solisterna och arrangemangen gör sig gällande. Men
det fanns också plats för lyriskt, avslappnat balladspel. Det är bara att tacka
och applådera.
Här är bandet:
Johan Christoffersson – altsax
Erik Tengholm – trumpet
Leo Lindberg – piano
Tomas Sjödell – kontrabas
Karl-Henrik Ousbäck – trummor
Tack än en gång Kastanjegårdens Vänner för er musikaliska gärning som
gör onsdagarna i Farsta minnesvärda genom de variationer inom jazzens sfär som
ni tillhandahåller.
Nils-Ivar Lindström
Lite
vid sidan av tonkaskaderna läste föreningens vice ordförande, Kjell Göransson,
en jazzinspirerad dikt ur en diktsamling, varpå boken lottades ut till
publiken. Orkestern spelade också en blues som tillägnades författaren. Jag
känner mig hedrad av all uppmärksamhet.
N-I L
Den
28 november
LIRA
Lira
med Anders Linder fick lira utan Anders Linder som inte kunde komma
till jazzLadan den 28 november. Nu visade det sig att kvintetten trots det inte
var märkbart hämmad av detta. Fem jazzprofiler av den här kvalitén bara låter
den musikaliska glöden flamma upp till allmän vederkvickelse. De flesta av dem
är välkända för Ladans jazzkatter.
Pingis Högman, tenorsax och klarinett
Stephan Lindstein, trombon
Kjell Bergren, piano
Jan Bergnér, bas
Fredrik Hellberg, trummor
Ja, så lyder sammansättningen. Lägg därtill att samtliga
bidrog med vokala inslag. Främst Kjell Bergren med t ex ”Frim Fram sauce” och
Fredrik Hellberg med bl a ”What a wonderful world” som han lånade Louis
Armstrongs röst till vid framförandet. Bland andra gamla godingar vi fick höra
kan nämnas ”Flamingo”, ”The midnight sun will never set” och (förstås) ”En
sockerbagare” med sedvanlig allsång.
Att det skulle
bli fullsatt var självklart. Man får hoppas att ”den blå korgen” som vandrar
runt borden fick många frikostiga bidrag – den ersätter ju den
entréavgift som normalt tas ut när det bjuds på prima underhållning. Fortsätt i
den andan Kastanjegårdens vänner så ska vi som gynnas också motsvara
förväntningarna.
Nils-Ivar Lindström
Den
14 november
Jazztified
50%
Lindstein + 50% övrigt blir sammanlagt 100%
och det med råge kunde jag summera vid Jazztifieds
framträdande i Ladan den disiga 14e november. De bjöd på en repertoar späckad
med gamla godingar från jazzens guldålder. Det är alltid intressant att följa
solister i deras improvisationer, det blir som att göra en resa till hemligt
mål vid varje inslag. De sex guidande reseledarna vid detta tillfälle var
Marie Lindstein/sång
Oscar Lindstein/piano
Stephan Lindstein/trombon
Olle Frankzén/saxofon
Lars Thorsberg/kontrabas
Lars Åkesson/trummor
Och visst är det härligt när en ny generation inspireras av den
inlevelse som jazzen för med sig!
Inramningen var som
vanligt en stor, förväntansfull och frikostigt applåderande samling jazzkatter
i den intima miljö som Ladan utgör. Man får hoppas att Kastanjegårdens vänner
blir rikligt belönade när ”prasslet” fyller den blå korg som vandrar runt längs
borden medan tonerna ljuder. Det är de intäkterna som gör att onsdagsjazzen kan
leva vidare.
Nils-Ivar Lindström
Den
7 november
Anders Ekholm kvartett
Jazzladan
gästades onsdag den 7 november av Anders Ekholms kvartett. Det blev
trångt kring borden i vanlig ordning men god musik skapar också god stämning så
det var nog ingen som klagade. Den här kvartetten har en bop-influerad finstämd
klang med en repertoar som växlar mellan nytt och gammalt. Till de senare hör Mood Indigo och Carry me back to
old Virginia. Det är gott om utrymme för solon och solisternas idérikedom är konstant
genom hela spelningen.
Sättningen består av
Anders Ekholm/tenorsax, Pelle Karlström/piano, Magnus Marcks/bas och Bosse
Söderberg/trummor. Det märks att det här är killar som trivs med varandra, med
sin musik och med miljön (Ladan). Tack än en gång Kastanjegårdens Vänner, och
den här gången ska jag inte glömma att berömma tjejerna som gång på gång sköter
det lilla caféet på ett sätt som är till stor belåtenhet.
Nils-Ivar Lindström
Den
24 oktober
Hasse Ling and His Syncopaters of Swing
Gemyt
Hasse Ling är inte bara en bra saxofonist, han har också förmågan att skapa
en gemytlig stämning hos sin publik. Detta med benägen hjälp av övriga fyra
musiker i Hasse Ling and his Syncopaters of Swing. Låt vara att munstycket till
den ena av Hasses saxofoner på en viss ton i registret bidrog med ett pipljud.
Det hämmade ingalunda hans utövande. Repertoaren flödade av evergreens ur bl a
Louis Jordans, Coleman Hawkins och Duke Ellingtons alster. Melodier som jag
minns med välbehag från mina gamla stenkakor.
Förutom Hasse (Jazze)
själv som spelade både alt- och tenorsax medverkade Leo Lindberg på piano, Bo
Carnestedt/bas, Fredrik Hellberg/trummor och Peter Buskas/gitarr. De två
senaste gjorde även vokala insatser, liksom Hasse själv.
Onsdagen den 25 oktober
var blåsigt kylig utomhus men mysigt skön i Ladan. Jazzen och Kastanjegårdens
Vänner gjorde det möjligt.
Nils-Ivar Lindström
Den
17 oktober
Lena Swanberg med Ann & Grabbarna
Vad dom kan!
Ja, jag menar Lena Swanberg med Ann och Grabbarna. Två tjejer och tre killar
som fyllde jazz-Ladan med publik, skön sväng och sång. Lena har ju dessutom
talets gåva vilket hon demonstrerade i snacket mellan låtarna. Fyndigt och
vitsigt. Repertoaren utmynnade i en rad glädjebudskap från estraden till
publiken och dessa besvarades i form av livligt applåderande och tillrop.
Rejäla utrymmen för solopresationer var naturligtvis huvudingredienser som
gjorde onsdagen den 17 oktober minst sagt minnesvärd.
Ensemblen på
scenen bestod av
Lena Swanberg, sång (frikostig scat)
Ann Blom, piano
Magnus Kovacs, munspel
Magnus Marcks, kontrabas
Jesper Kviberg, trummor
När slutapplåden inte
ville ta slut kontrade Lena med att ”vi kommer tillbaka”. Bifallet lät inte
vänta på sig. Tack bästa Kastanjegårdens Vänner. Kör på!
Nils-Ivar Lindström
Den
10 oktober
Fathers & Sons
Där satt den!
Boogie woogien. Motorn (vänsterkardan) vid pianot såg till att hela
ekipaget drog iväg med fullt pådrag. Att det gick hem märktes tydligt på
publikreaktionen och Fathers & Sons var märkbart inspirerade av tongångarna.
Det borde innebära att boogie woogie har bokat in sig i deras repertoar. Om
inte så återkommer jag.
Fathers & Sons har
förvisso en modernare skolning men inspirationen räcker mycket väl också till
det. Fäderna John Högman (tenorsax/piano) och Ulf Johansson-Werre
(piano/trombon) samt urfadern Magnus ”Mankan” Marcks (kontrabas) må vara mer
rotade i branschen men sönerna Hampus Adami (trombon) och Oscar Johansson-Werre
(trummor) är plantor som har lagt sig till med egna rotsystem. Resultatet
(jazzen) förgrenade rötterna ut i den fullpackade salongen.
Kastanjegårdens Vänner
förnekar sig inte – jazzvännerna som bänkar sig kan räkna med ett
fortsatt utbud av jazz som vänder sig till alla smakriktningar – nu även
boogie woogie. Kul förresten med Cherokee (en Thore Erling-standard) i F&S-tappning.
Nu får jag försöka hitta
ett nytt mantra. Kom gärna med tips.
Nils-Ivar Lindström
Den
3 oktober
Skärgårdspojkarna
Charmigt
Onsdag den 3 oktober fylldes Ladan till sista plats. En orsak till det
var att Skärgårdspojkarna visade upp sig igen. Det är många som välkomnar den
här sortens blandad underhållning som ”gossarna”
erbjuder. De radar upp örhängen/klassiker som har sin givna publik – och
de gör det bra! Bara en så’n sak som 4 x Evert Taube är en given succé. Erik
Franks Novelty Accordion är oförglömlig. Diverse internationella klanger hör
också till repertoaren. Och jazz förstås. Gladjazz, ibland den där lite
struttiga som hör 1930-talet till. Vokala inslag av publikfriande slag. Vad kan
man mer begära? På återseende förstås!
Här är namnen
på de förträffliga underhållarna:
Thomas Driving - trumpet
Erik Persson – altsaxofon
Stephan Lindstein – trombon
Tommy Jakobson – sousaphone
Claes Grönberg – banjo
Kjell Nilsson - dragspel
Jag upprepar mitt mantra – när får vi höra rullande boogie woogie
i Ladan? Förr än man anar?
Nils-Ivar Lindström
Den
26 september
Hasse Sporre Swing Quartet
Gästklarinettist
Staffan Mårtensson
En kulen
höstdag i slutet av september. Om man ändå ska
sitta och kura finns det knappast något bättre ställe än Ladan på Farsta Gård
att göra det. Speciellt när man gör det tillsammans med en samling ”äldre
medelålders” damer och herrar. Knökfullt! Lägg därtill Hasse Sporres svängiga
swingkvintett så blir det ingen kulen höstdag i hjärta och sinne. De bjöd på
mycket Benny Goodman och en del Duke Ellington m m – vad kan man mera
önska? En repertoar med dels gamla evergreens som Dinah, Cry me
a river, After you’ve gone och Lady be good, dels godingar som man inte hör så
ofta numera: Airmail special, Avalon (med lite folkton i förspelet), Limehouse
blues m fl.
Goda jazzmusiker har en
aldrig sinande glöd som gör lyssnarna minst sagt upprymda när de kommer loss.
Typiska exempel på sådana utövare är: Hasse Sporre och Staffan Mårtensson
(klarinett), Pelle Larsson (piano), Magnus Marcks (kontrabas) och Hasse
Carlsson (trummor). En form av jubileum (15 år) var det också för
Kastanjegårdens Vänners onsdagskonserter – Hasse Sporre var faktiskt med
även då ”när det begav sig”. De 15 åren tackar vi ”gårdsvännerna” för och ser
fram emot 30-årsjubileet.
Nu kommer mitt mantra
– när får vi höra rullande boogie woogie i Ladan? Förr än man anar?
Nils-Ivar Lindström
Den 12 september
Vladimir
Shafranov med Uffe Flink Trio
Jazz
i det lilla formatet kunde Kastanjegårdens Vänner erbjuda sina trogna
jazzkatter onsdag den 12 september i Ladan. Med ”det lilla formatet” avses
antalet musiker på scenen, när det gäller det musikaliska utövandet så handlar
det om vida större begrepp. De som försåg oss med tonkaskader av stora mått var
pianisten Vladimir Shafranov, basisten Tom-Eddye Nordén och trummisen James
Bradley Jr. Som grädde på moset medverkade Uffe Flink, i vanliga fall trummis
men för dagen bebop-ande vokalist med den amerikanska sångboken som källa.
Den instrumentala
repertoaren var bred och trion sprakade av energi, vilket utmynnade i långa och
intressanta improvisationer oavsett vilket tempo man ägnade sig åt. Shafranovs
fantastiska löpningar på tangenterna får mig att tänka på legendarerna Art
Tatum och Oscar Peterson.
Och – apropå piano
– när får vi höra rullande boogie woogie i Ladan?
Nils-Ivar Lindström
Den 29 augusti
Marcks
Brothers
Marcks
Brothers
fick förmånen att inviga höstsäsongen i Ladan till många förväntansfulla
jazzkatters stora glädje. Den 29 augusti bjöd dessutom på fortsatt sommarvärme
så allt artade sig till en njutbar musikstund. Den här kvintetten känns ju nu
etablerad som en garant för uppskattade soloprestationer och stabilt
ensemble-spel. Detta finns dokumenterat på de två CD-album som de har gett ut.
Kvintetten består av John
Högman och Klas Toresson (båda på tenorsax), Mats Larsson (gitarr), Bosse
Söderberg (trummor) samt Magnus ”Mankan” Marcks (kontrabas). Som i många andra
orkestrar så krävs det en slags ”kemi” i bandet för
att resultatet ska bli så vällovligt som det blir i Marcks Brothers.
Repertoaren flödar av ”gamla godingar” – personligen gladdes jag extra åt
att ”Tangerine” framfördes.
Kastanjegårdens Vänner har
all heder av att föreningen fullföljer traditionen med att vecka efter vecka
rada upp utövare som knappast gör någon sann jazzvän besviken.
Nils-Ivar Lindström
Ladan våren
2018
Den 30 maj
Fathers & Sons
Jazz-Ladan
hade säsongsfinal den 30 maj och
många var vi som trotsade värmeböljan för att förnya bekantskapen med Fathers
& Sons. En unik jazzgrupp som påvisar musikens förmåga att förena
generationer. Här gestaltad av John Högman (far, tenorsax och piano); Hampus
Adami (son, trombon); Ulf Johansson-Werre (far, piano och trombon); Oscar
Johansson-Werre (son, trummor) samt Magnus Marcks von Würtemberg, kontrabas,
här betecknad som urfader. De båda fäderna är dessutom flitiga som kompositörer
och arrangörer.
Mångsidighet är något av ett tema i den
här kvintetten. Det visar sig vid genomförandet av repertoaren. Där bidrog John
dels med Ella Fitzgerald-inspirerad scatsång i ”Lady be good”, dels som
”visselblåsare” i ”On the sunny side of the street”. ”Love for sale” är ett bra
exempel på hur fint det svänger när kvalificerade musiker står för utövandet.
Den lättsamma dialogen med publiken gör också sitt till. Urfadern Magnus
förtjänar en eloge även för sin recitation ur Evert Taubes ”Här är den sköna
sommar” när han hälsade välkommen och angav stämningsläget hos publiken.
Nils-Ivar Lindström
Den 9 maj
Bells &
Gubbs
Rytmiskt
blev det till max när Bells &
Gubbs åter visade upp sig i jazz-Ladan. Jag hade nästan glömt vilka kvalitéer
de har. Fin stämsång, bra arrangemang och instrumental hög klass. Många svängiga
låtar, några ballader och lite karibiskt, vad kan man mera begära? De åtta
utövarna heter (damerna först)
Ewa Olofsson-Lindblom, Anita
Svantesson och Eva Svantesson-Hedlund (Bells), Tore Jansson, trummor; Stephan Lindstein,
trombon; Anders Lindblom, bas; Göran Schultz, piano och sång; Mats Söderqvist,
saxofon (Gubbs).
”Dedicated to you” var en gammal favorit
att glädja sig åt. En annan kom som extranummer, ”Alexander’s Ragtime Band”
– den hade jag i öronen hela vägen hem. Tack igen, Kastanjegårdens
Vänner, vi litar på ännu några svängiga onsdagar innan säsongen är slut.
Nils-Ivar Lindström
Den 2 maj
Maxat med Mankan
Maxat
Kastanjegårdens Vänner tillämpar
principen ”tema med variationer” i sitt utbud till Ladans jazzkatter. Ett bra
exempel på detta avlyssnades den 2 maj då Maxat med Mankan förnöjde oss med en
improviserad konstellation. Den består av: Katarina Jältfors, sång; Ingalill
”Pling” Högman, tenorsax; Paul Kovacs, munspel; Hjalmar Öhrström, piano; Magnus
”Mankan” Marcks, kontrabas och Bosse Söderberg, trummor.
Improvisationen stannar inte vid
orkesterns sammansättning och dito repertoarens, utan förs vidare i musikens
utövande. Musiker av det här slaget har förmågan att inspirera såväl varandra
som publiken, vilken belönade orkestern med generösa applåder. Enkelt uttryckt:
alla maxade! Kommande onsdags tema bjuder på Belles & Gubbs vilka säkert
kan manifestera traditionen med skön jazz för en förväntansfull publik.
Nils-Ivar Lindström
Den 18 april
Mainland Jazz Collective
Ungdomar
som kammade
hem triumfer hos ärrade jazzkatter. Ja, så kan
man kanske beskriva mötet mellan Mainland Jazz Collective och Ladans trogna
onsdagspublik den 18 april. Sex unga jazzmusiker som lät oss förstå att jazzen
står redo att bryta sin väg in i nya generationer. Sextetten valde att, mer
eller mindre spekulativt, inleda med några gamla välkända standards
fast i egna arrangemang. Undan för undan smög de in stilbildare som Dizzy
Gillespie, Art Blakey och Miles Davis, fortfarande i egna välklingande
arrangemang. Modernt skolade, ja, men glöden och känslan skulle snart vinna
publikens hjärtan. De lyckades också med att hylla ett födelsedagsbarn (Birgit)
genom att inleda med den traditionella ”Ja må hon leva” och låta den övergå
till ”Come rain or come shine”. Smart och uppskattat. Efter alla dessa lovord
kan det vara på sin plats att presentera ungdomarna:
Leonard Werme, altsaxofon; Erik
Tengholm, trumpet och flygelhorn; Hannes Junestav, trombon; Britta Virves,
piano; Johan Tengholm, kontrabas; Oscar Johansson Werre, trummor. Lägg därtill
att Erik Tengholm då och då berättade en del om bandets inspiratörer och
musikstyckenas uppbyggnad.
Behöver jag nämna att Kastanjegårdens
Vänner i vanlig ordning är att tacka för ännu en fin jazz-onsdag i Ladan
– nej, det har ni nog kläm på. Ett tack också till de som står för fikat
med härliga smörgåsar och smarriga sötsaker till vettiga priser.
Nils-Ivar Lindström
Den 11 april
Anders Ekholms kvartett
Idéskapande
är jazzens nerv, och när fyra
instrument hanteras av fyra idérika förmågor finns nerven där hela tiden. Så
upplevde nog diggarna i Ladan skeendet onsdagen den 11 april.
Instrument/förmågor enligt följande:
Tenorsaxofon/Anders Ekholm, piano/Pelle Karlström,
bas/Magnus Marcks och trummor/Bosse Söderberg förenade i Anders Ekholm
kvartett. Det är svårt att i ord tolka hur jag upplevde varje
instrument/musiker, jag bara konstaterar att allt blir till en upplevelse som
var och en av musikerna, såväl som lyssnarna, själv tar till sig.
Anders inleder
som regel varje låt med att lättfattligt spela melodistämman. Sedan är det fria
händer för idéer, solister eller kombinationer, ibland med tempoväxlingar som i
”I’m getting sentimental over you”. Klass. Flera såväl skönt långa och även
originella soloprestationer. Ladan blir som en kyrka med jazzen som gud –
men med fyllda bänkrader!
Kastanjegårdens Vänner fortsätter att förse sina medlemmar och andra med
jazz av varierande och smakfullt slag. Tack!
Nils-Ivar Lindström
Den 4 april
Jesses New Orleans Band
Vilket
gäng!
Jesses New Orleans band kunde
inte ”lägga band” på sig när de spelade i jazz-Ladan den 4 april. Det var fullt
ös från att de stampade igång till dess att ”Exactly like you” avslutade
konserten. Sprudlande jazz från tradjazzens huvudstad. Att trummisen varit där
43 gånger har smittat av sig på samtliga jazzgossar. Septetten består av
Jens ”Jesse” Lindgren (trombon, sång),
Peter Kjellin (trumpetande vikarie), Tord Larsson (klarinett och tenorsax),
Lars Tidholm (piano, sång), Göran Stachewski (banjo), Tomas Ekström (kontrabas)
och Sven ”Penn” Ståhlberg (trummor).
Att repertoaren var späckad med NO-låtar
faller sig naturligt. ”Jesse” sköter snacket som ofta lockade till skratt hos
publiken i den absolut fullpackade Ladan. Om ”allmosorna” i den blå korgen som
vandrar mellan borden motsvarade styrkan i publikens applåder så fick
Kastanjegårdens Vänner ett bra tillskott i kassan som tack för att än en gång
ha åstadkommit en skön jazz-onsdag för sin trogna publik.
Att instrumentet banjo fick en chans att
göra sig gällande var ett udda inslag liksom att gamla ”My blue heaven” fanns
med i repertoaren i New Orleans-tappning.
Nils-Ivar Lindström
Den 28 mars
Jack Katter
Katt-jam
i positiv bemärkelse handlar det
om varje gång Jacks katter kommer till oss i Ladan. En tradition
som Jack Lidström införde och sedan upprätthöll så länge han levde. Nu består
sextetten av Stephan Lindstein – trombon, Jan Stolpe – trumpet,
Claes Brodda – klarinett, Pelle Larsson – piano, Ivar Lindell
– bas och Jacks son Charlie Lidström – trummor. Stolpe bidrar med
karakteristiska vokalinsatser och kommentarer med avseende på artister och
kompositörer som kan länkas till melodierna.
Repertoaren är också traditionsmättad och garanterat New Orleans-baserad.
Ett välstämt ensemblespel med solistinslag som sig bör. Dessutom soloinsatser
framförda med orkestern något decimerad för att ge större utrymme åt
solisterna. På det hela taget en skön jazzinjektion, inte minst för
undertecknad som tvingats avstå från live jazz ett antal veckor.
Nils-Ivar Lindström
Den 30 januari
Lasse och
Calle med Duo MA
Jazz
intim
är jag benägen att kalla
konserten i Ladan på januari månads sista dag. Jazz har många stämningslägen, den
kan vara svängig, sentimental, glädjefylld o s v. Eller meditativ som denna
onsdag när Lasse och Calle med duo Ma bjöd på finlir. De gjorde ett
inhopp sedan den kontrakterade orkestern tvingats lämna återbud. Men det artade
sig till ett par timmar med läckra soloprestationer byggda på ett urval
melodier av tidlös karaktär. Ett jazzband är beroende av ett slags kitt mellan
utövarna, de ska alla förhålla sig på samma sätt till sitt öra för jazzen. Dess
möjligheter. Så var det nu.
Den här kvartetten består av Lasse
Törnqvist (kornett), Calle Lundborg (tenorsax), Mats Larsson (gitarr) och
Magnus Marcks (kontrabas). Med tillgång till sådana ”reserver” kan
Kastanjegårdens Vänner och besökarna i Ladan se framtiden an utan att bekymra
sig.
Nils-Ivar Lindström
Den 24 januari
Skärgårdspojkarna
Skärgårdspojkarna
samt en roslagsros var
Kastanjegårdens Vänners bidrag till att skingra missnöjet med ett synnerligen
slaskigt väglag onsdagen den 24 januari. Det blev ett framgångsrikt initiativ i
form av gladjazz med rötter i jazzens tidiga guldålder kryddat med
Taube-melodier och en del annat som riktar sig till en publik med bred smak.
Dessutom inbjuder man åhörarna till allsång vid några tillfällen, vilket hör-
och synbart hörsammas.
Orkestern är till 4/5-delar smidd
i mässing och består av
Plingis Högman (saxofon och
klarinett)
Thomas Driving (trumpet med
”kornettstuk”)
Stephan Lindstein (trombon)
Bo Juhlin (sousafon)
Claes Grönberg (banjo)
Det här är ett gäng muntra
musikanter som i både tal och ton har kvaliteter som gör sig påminda om man
lyssnar lite specifikt på soloinslagen. När ”We’ll meet again” spelades som
slutvinjett fick man onekligen känslan av att Skärgårdspojkarna blir
sannspådda.
Min recension borde ha prytts med ett
eller annat foto på orkestern men den här gången glömde jag kameran. Ni som
ännu inte har försett er med årskortet rekommenderas att göra den investeringen
inför den annalkande vårens många begivenheter i jazz-Ladan på Farsta gård.
Nils-Ivar Lindström
Ladan hösten
2017
Den 6 december
Juljazz
Juljazz
är namnet på den dubblering av
stämningar som avslutade höstsäsongen 2017 i jazz Ladan den 6 december. Fem
tomtegubbar och en dito gumma stod för underhållningen som Kastanjegårdens
Vänner engagerat. Jul och jazz är visserligen två vitt skilda begrepp men på
något sätt lyckades de sex utövarna finna en viss hållbarhet i valet av
repertoar genom att antingen synkopera traditionella julsånger eller spela
traditionell jazz där någonting i texterna hade anknytning till jul. Låt vara
att jag hade lite svårt att hitta sambandet i ”More than you know” men jag är
osäker på den texten. När ”Mankan” tog fram stråken och spelade Evert Taubes
”Så skimrande var aldrig havet” ställde jag mig först lite frågande men visst,
”skimmer” hör ju till julefriden. Att Magnus är en skimrande musiker vet vi ju
alla och skimret faller i lika hög grad på övriga i ensemblen som bestod av
Marie Lindstein (sång), Stephan
Lindstein (trombon), Pelle Larsson (piano), Magnus Marcks (kontrabas), Bosse
Söderberg (trummor) och Mats Larsson (gitarr). Några foton blev det dock inte
(batteritorsk). Synd, men alla vi som var där fick ändå en bra bild av hur
dessa juljazzens utövare ter sig.
Den 17 januari bänkar vi oss i Ladan
igen inför en ny jazzsäsong i Kastanjegårdens vänners regi. Tack för 2017! God
jul och gott nytt år jazzkatter!
Nils-Ivar Lindström
Den 22 november
2017
Tessan
Milveden med Musikanter
Annorlunda
blev det på flera sätt när Tessan
Milveden med Musikanter gästade Ladan den 22 november. Jazzsång på svenska, en
solist på munspel och en lite udda repertoar gav jazzvännerna i lokalen det där
annorlunda. Latinamerikanska rytmer, lite blues och texter av t ex Tage
Danielsson passade perfekt en lite småruggig onsdag som denna. Sammantaget blev
det en underhållning som skapade en slags meditativ stämning. Musikanterna
gjorde verkligen skäl för namnet och heter, förutom den röstbegåvade Tessan,
Ann Blom (piano), Plingis Högman (tenorsax), Paul Kovacs (munspel), Magnus
Marcks (bas) och Bosse Söderberg (trummor). Soloprestationerna var både
omväxlande och välgörande idérika. Könsfördelningen var 50/50 och här handlade
det om två lika starka kön som sig bör i dessa jämställdhetens dagar. Det
gäller i stort sett även publiken som kan se fram emot ytterligare två
jazzdagar i Kastanjegårdens Vänners regi innan julefriden sänker sig över
nejden.
Nils-Ivar Lindström
Den 8 november
2017
Gunnar
Lidberg och Jan Allan kvintett
Storfrämmande
och
storpublik. Nåja, så främmande är ju inte de
musiker som äntrade estraden i Ladan den 8 oktober. Men stora, liksom den
fulltaliga publiken. Visserligen kretsar mycket kring de s k
affischnamnen, men det handlar egentligen om fem ytterst kvalificerade
jazzmusiker. Nyfikenheten riktas förstås främst mot Gunnar Lidberg och Jan
Allan som båda har skrivit in sig på listan av legender i dessa sammanhang. Jag
garanterar att de höll måttet, proffsigt uppbackade av sina kollegor.
En presentation kan upplevas som onödig
men hör till ordningen. Gunnar Lidberg (även kallad Sveriges svar på Svend
Asmussen), Jan Allan (trumpetaren som har hörts spela med de flesta av våra
jazzprofiler). Vidare Mats Larsson (gitarr), Magnus Marcks (kontrabas) och
Bosse Söderberg (trummor), tre begåvade musiker från Marks Brothers.
Repertoaren bestod självklart av en rad
traditionella jazzhöjdare med tonvikt på Duke Ellington, men även t ex jazz-
och smörsångaren Frank Sinatra fick en av sina succéer framförd. När
Kastanjegårdens Vänner väljer underhållare då är det, som vanligt, till
publikens stora belåtenhet. Tänk på det när Marcks Brothers tar på plats på
scenen igen redan kommande onsdag.
Nils-Ivar Lindström
Den 1 november 2017
Skärgårdspojkarna
Blandad
konfekt
bjöd Skärgårdspojkarna på den 1 november i Ladan.
Blandningen utgörs dels av att två av pojkarna har förvandlats till flickor,
dels av orkesterns som vanligt blandade repertoar. Gladjazzen dominerar förstås
men här fanns många inslag av folkkära publikfriare typ Evert Taube, finska,
tyrolska, franska och italienska tongångar, filmmelodier o s v. Att
jazzvännerna uppskattar också den här varianten märks när man ser att många
munnar följer med i texterna. Kapellmästarens (Batte) torrhumor i mellansnacket
lockar till skratt. Kvintettens sammansättning inbjuder till bompa-bompa-takter
som också smittar av sig på publiken.
Orkestern
består av Plingis Högman (saxofon). Batte von Schoenberg (banjo). Maggan
Bäcklin (dragspel), Bo Juhlin (sousafon) och Stephan Lindstein (trombon).
Det är bara
att gratulera Kastanjegårdens Vänner till ännu en välkommen publiksuccé!
Nils-Ivar Lindström
Den
25 oktober 2017
Hasse Sporre Swing Quartet
med Staffan Mårtensson
Vädrets
makter
gynnade knappast jazzkonserten den 25 oktober i
Ladan. Men Kastanjegårdens Vänner har tillräckligt många jazzsugna vänner för
att nästan fylla lokalen ändå. Och när det gällde musiken så blev måttet rågat.
Hasse Sporre Swing Quartet är ett
gäng som aldrig gör sina diggare besvikna. Nu hade de dessutom engagerat en
gästartist av rang. Han heter Staffan Mårtensson och är annars klarinettsolist
i Hovkapellet vid Kgl Operan. Med två klarinettister som Staffan och Hasse så
är det bäddat för såväl svängigt samspel som härliga solon. Backade av Pelle Larsson
(piano), Magnus Marcks (kontrabas) och Ferdinand Karlsson (trummor), också de
förträffliga solister, utlöste de många tillfällen
till publikjubel. Repertoaren år pålitligt swingbetonad i Benny Goodmans anda,
vilket inte hindrar att många andra av jazzens giganter fanns representerade.
Leklynnet hos jazzmusiker inkluderar bl a också de snuttar av ”lån” från
andra melodier som vävs in i respektive soloprestationer och vidgar
improvisationerna. Sammantaget handlar det om god jazz, gott folk. Sådant som lyser upp en regntung höstdag.
Nils-Ivar Lindström
Den 11 oktober 2017
Fathers & Sons
Knökfullt
blev det i Ladan på Farsta gård den 11 oktober när Fathers
& Sons (kvintett) visade prov på fulländad känsla för jazz. Den här
orkestern blandar egna kompositioner med jazz ur tidigare epoker. Allt lika
välklingande och engagerat till publikens hörbara förtjusning (applåder).
Orkesterns namn förklaras av att John Högman (tenorsax/piano) är far till
Hampus Adami (trombon), Ulf Johansson-Werre (piano/trombon/sång) är far till
Oscar Johansson-Werre (trummor), medan Magnus Marcks von Würtemberg (kontrabas)
betecknas som urfader.
Här
blandas alltså mångårig skolning i jazzens värld med ungdomlig, utvecklande
glöd. Hur de än kombinerar sig inom sina konstellationer så sitter medlemmarna
i Katanjegårdens vänner och övriga jazzkatter lika engagerade som utövarna på
estraden. Nämnda förening kan nu stoltsera med ännu ett bidrag till jazzens
fortlevnad i Farsta med omnejd.
Nils-Ivar Lindström
Den 27 september
2017
Jacks Katter
Jacks
katter
jam(m)ade i Ladan den 27 september. Efter en
trevande början kom såväl dixieland-som swingtraditionerna på plats. Gamle Jack
(Lidström) lever vidare, inte minst med hjälp av sonen Charlies hantering av
trummorna. Hans finger- och mun-spelande medmusikanter är Stephan Lindstein på
trombon, Jan Stolpe på trumpet, Ehrling Ribbing (klarinett och tenorsax), Pelle
Larsson (piano) och Ivar Lindell på s k ståfela.
Jazzkatterna i publiken kunde avnjuta en lång rad paradnummer från New
Orleans och andra av USA:s många jazzmetropoler. Dessutom bidrar Jan Stolpe som
vanligt med jazzhistorik med anknytning till låtarna förutom en del upplevda
muntrationer. Sjunger gör han också på sitt speciella ”pratiga” sätt.
De här katterna
representerar en tradition som arrangerande Kastanjegårdens Vänner har
anledning att återkomma till.
Nils-Ivar Lindström
Den 20 september
2017
Anders Ekholm
kvartett
Idérikedom
är något som kännetecknar goda
jazzmusiker. Den 20 september fick Kastanjegårdens
jazzvänner prov på detta när Anders Ekholm kvartett tog Ladan i besittning. Kvartetten består, förutom Anders själv
(tenorsax) av Pelle Karlström (piano), Magnus Marcks (kontrabas) och Jesper
Kviberg (trummor).
Det
bjöds på improvisationer som trots imponerande längd aldrig blev tröttande.
Repertoaren innehåller en lång lista baserad på jazzens och schlagernas bästa
urval. Ladan var åter fullsatt och lär så förbli om Kastanjegårdens Vänner
fortsätter att erbjuda jazz av samma goda kvalité.
Kvartetten gav fin färg åt den annalkande hösten genom att inleda med ”September song” och avsluta med ”Autumn leaves”. Man tackar!
Nils-Ivar Lindström
Den 6 september
2017
Jazztified
Mersmak
Den 6 september var det dags för Jazztified att fylla
Ladan med sina klanger. Synd bara att inte publiken fyllde på lika bra, och
beklagligt för alla de som borde ha kommit, för här var det sann och ohämmad
spelglädje från första tonen till den sista.
Kvintetten
består av
Olle Frankzén, saxofon och klarinett
Stephan Lindstein, trombon
Oscar Lindstein, piano
Lars Thorsberg, kontrabas
Lars Åkesson, trummor
och den backar upp vokalisten Marie Lindstein i
många svängiga swinglåtar.
Att
namnet Lindstein är så dominerande beror på att här finns det en farfar och ett
barnbarn med make som, vid sidan av det genetiska släktskapet, är jazzbesläktad
med övriga musiker i orkestern. Kännetecknande för det släktskapet är det
flödande idérika utövandet som genomsyrar hela gängets solistprestationer. Lägg
därtill ett utmärkt ensemblespel av Olle och Stephan så kanske det framgår vad
somliga jazzvänner missade, men alla de närvarande fick uppleva. Tänk på det
och på Kastanjegårdens vänner inför kommande spelningar.
Jazztified har en tänkvärd devis: ”Vi spelar för er skull, inte bara för
vår egen!”
Så sant, så sant…
Nils-Ivar Lindström
Den 30 augusti 2017
Hasse Ling
and His Syncopaters of Swing
Fullsatt i Ladan
och fullt ös från Hasse Ling & His Syncopaters of Swing. Maken till
säsongspremiär blir svår att åstadkomma. En jazzkavalkad som baserade sig på
legendarer ända från 1930-talet och framåt. Inspirerade musiker inspirerande en
publik som gått och suktat över hela sommaruppehållet. Men Kastanjegårdens
Vänner sviker aldrig sina jazzvänner. Däremot går namnet Kastanjegårdens Vänner
mot sitt slut i och med att föreningen måste lämna Kastanjegården. Det är
alltså dags att lämna namnförslag för den fortsatta verksamheten. JazzLadans
vänner?
Men åter till synkoperna från
estraden. De levererades av Hasse Ling (tenor- och altsaxofon), Wojtek
Rutkovski (piano),
Bo Carnestedt (bas), Fredrik Hellberg (trummor)
och Peter Buskas (gitarr). Hasse, Fredrik och Peter bidrog också med vokala
inslag. Men visst var det de instrumentala prestationerna som i första hand
spontant och välförtjänt blev belöningen. Stundtals kunde jag spåra influenser
från jazzikoner av skilda slag men det behåller jag för mig själv för att inte
göra bort mig. Riffen, spelglädjen och engagemanget speglar mer än väl det
bestående intryck man fick med sig hem.
Nils-Ivar Lindström
Ladan våren
2017
Den 31 maj 2017
Dixie Group 62
Dixie Group 62
heter
ett väl etablerat gäng som i flera år har försett Ladans publik med ett urval av
odödliga dixieland-låtar, och gör det med den rätta känslan och spelglädjen.
Sex musiker som gärna bjuder på sig själva som estradörer. Härliga solon och
arrangemang, dessutom fin publikkontakt med snack mellan låtarna. Det här är
musiker som känner varandra väl och dyker upp i spel med andra orkestrar.
Sådant skapar en lyhördhet som smittar av sig även hos publiken.
Jan Stolpe spelar trumpet och
sjunger, Lasse Eriksson klarinett, Tommy Jacobson spelar trombon och sjunger,
Pelle Larsson trakterar piano, Magnus Marcks kontrabas och Hasse Karlsson
trummor.
Sist men inte minst denna onsdag
den 31 maj, Kastanjegårdens vänner har rundat av en höstsäsong med många
höjdare, och öppnar för en vår med garanterat publikvänlig jazz i många
varianter med start den 23 augusti och Swingsters.
Tack
för säsongen och glädjestunderna. En skön sommar tillönskas alla av
Nils-Ivar Lindström
Den 24 maj 2017
Belles & Gubbs
Skön variant
Belles
& Gubbs heter gänget som satte hela Ladan i gungning onsdagen den 24 maj. Jag
lovar. Jazzbönorna heter Eva Olofsson-Lindblom, Anita Svantesson, Eva
Svantesson-Hedlund och jazzkompotten består av Tore Jansson (trummor), Stephan
Lindstein (trombon), Anders Lindblom (bas), Göran Schultz (piano och sång)) och
Mats Söderqvist (saxofoner och flöjt). Alla med norrländsk anknytning och med
tonvikt på Hälsingland.
Repertoaren är starkt swingbetonad
uppblandad med lite blues och en del karibiska rytmer. Vissa melodier i den här
genren ger associationer, som t ex ”Can anyone explain” (Louis Armstrong/Ella
Fitzgerald) och ”I’ve got a right to sing the blues” (Armstrong och Jack
Teagarden). Tjejerna är annars klart influerade av Andrew Sisters och lika
skönt svängsjungande i stämmor. Jag hade gärna velat höra dem i en ballad
också, men det får väl bli nästa gång. Redan till hösten förhoppningsvis. Deras
Gubbs är avgjort inspirerande och dessutom utmärkta solister. Spisarnas betyg
på upplevelsen framgick av att man tvingade fram ett extranummer, gamla
”Alexanders Ragtime Band” från 1911 som kändes 2017-fräsch.
Nästa
jazzonsdag blir den sista för säsongen – väl mött då music lovers…
Nils-Ivar Lindström
Den 10 maj 2017
Anders Ekholm kvartett
Hjälp!!!
Det här var en utmaning svår att beskriva. Det
hördes redan när Anders Ekholm kvartett inledde med ”All of me” att nu handlar det om att vara öppen för idéer. Det
flödade av sådant godis. Hela tiden. Ibland fick man hjälp av att Anders vävde
litet på melodin innan improvisationerna tog vid, och då har man melodin i
bakhuvudet och kan följa med i utsvävningarna. Dessemellan flödade idéerna
redan i starten och då blir det strax lite knepigare fram till att melodin
börjar skymta. Fast egentligen räcker det med att bara spänna av och lyssna.
Harmonierna, löpningarna och lekfullheten guidade oss hela vägen genom jazzens
kartotek. Lägg därtill att killarna ideligen gav varandra impulser att jobba
med – och som dom jobbade! Jag stannar där och
hoppas att läsaren förstår mig.
Vad ska man då säga om respektive musiker. Det
blir enklare:
Anders Ekholm, tenorsax.
BRILLIANT
Pelle Karlström, piano.
BRILLIANT
Magnus Marcks, kontrabas.
BRILLIANT
Martin Löfgren, trummor.
BRILLIANT
Kastanjegårdens vänner avslutade alltså med flaggan i topp. Avslutade? Nja,
föreningens verksamhet fortsätter, tack och lov, men under ett nytt namn
beroende på att dess lokal ska användas för kommersiella ändamål. Man vill
gärna ha förslag till ett bra och kanske mer beskrivande namn på föreningen.
Tänk till och lämna förslag.
Onsdagsjazzen i Ladan, Farsta gård, fortsätter
som vanligt.
Nils-Ivar Lindström
Den 3 maj
2017
Skärgårdspojkarna
(recensioner
från den 28 september 2016)
Roligt nästan jämt är det minsta
man kan säga om Skärgårdspojkarna som spelade i Ladan
den 28/9. Det här gänget har vi hört flera gånger och
de gör ingen besviken. Humor och jazz är en härlig kombination som de står för.
Inte bara jazz förresten, Evert Taube, Povel Ramel m
fl ryms också i repertoaren.
”Skojkarna” (min benämning) har sina rötter i tradjazzen,
vilket innebär att låtvalet består av pålitliga standards som framkallar
igenkännande leenden när de presenteras. Några inslag
av allsång bidrar till trevnaden.
Kapellmästaren heter Batte von Schoenberg. Han spelar banjo och står för de flesta vokala inslagen.
Sjunger gör annars också Tommy Jacobson som, inkrupen i sin väldiga sousafon,
gärna bidrar med kroppsspråk när han tutar i luren. Carl Lundborg på altsax är den som oftast sätter melodistämman.
Men han, liksom Stephan Lindstein (trombon) och Bernt
Helsing (dragspel), ger många prov på svängiga improvisationer.
Och över alltihopa lyser moder sooool… d v s
Kastanjegårdens Vänner som varje onsdag ser till att 80-talet (fler får inte
plats) jazzkatter får sina behov tillgodosedda.
Det tackar vi för!
Nils-Ivar Lindström
Den
26 april 2017
Hasse Sporre Swing Quartet
Sporrade
Vad
är det som har förmågan att sporra såväl musiker som spisare? Jazz,
naturligtvis! Och när orkestern går under namnet Hasse Sporre Swing Quartet
så lever man upp till namnet och bjuder på lättsam swing i ordens rätta
bemärkelse. Det blev en sprudlande kavalkad ur tidigare decenniers swingepoker.
Tänk Benny Goodman, Artie Shaw, Barney Bigard m fl så vet alla vad det handlar
om. Förresten, Putte Wickman, ”Siljablo” och Åke ”Stan” Hasselgård platsar lika
bra.
§ Hasse Sporres klarinett
backades förträffligt av
§ Pelle Larsson, piano
§ Magnus ”Mankan” Marcks,
kontrabas
§ Hasse Carlsson, trummor och
sång
När det gäller mindre sättningar
(trio, kvartett, kvintett) så blir det många tillfällen till soloinslag för var
och en i orkestern. Detta utnyttjades till fullo i Ladan denna april månads
sista onsdag. Hasse C dunkade och virvlade, Magnus M tassade upp och ned på
strängarna (det blev t o m Taube med stråke), Pelle L briljerade med löpningar
och utsmyckningar. Hasse S både svängde och broderade läckert. Han svarade
också för bra kringsnack när han presenterade melodierna.
Det här gänget har vi hört flera
gånger tidigare och vill vi gärna höra om och om igen. Kastanjegårdens vänner
fixar säkert det…
Nils-Ivar Lindström
Den
5 april 2017
Gunnar
Lidberg & Uffe Flink trio
Legendar
Kastanjegårdens
vänner månar starkt om att medlemmarna och andra jazzintresserade i Farsta med omnejd
ska garanteras minnesvärda musikstunder, ibland t o m någon legendar. Denna
onsdag stod en sådan på estraden i Ladan. Gunnar Lidberg, en genuin
jazzviolinist som leder tankarna till Svend Asmussen, Hasse Kahn, Emil Iwring
och Folke ”Göken” Andersson. Med sig hade han Uffe Flink trio, ytterligare en
garant för skön sväng. Vid pianot satt Peter Karlsson, som i ett par nummer
stämde lyhört på valthorn med Gunnars violin. På basen fick vi åter njuta av
Tom-Eddye Nordén, tillbaka efter föregående onsdags konsert med Lena Swanbergs
gäng.
Uffe Flink på trummor sprider
rytmisk glädje, inte bara bakom kaggar och mässing utan även med vokala inslag
vid mikrofonen när han be-boppar med några gamla godingar.
Och apropå gamla godingar så var
hela repertoaren späckad med sådana. Mycket Ellington och några kopplingar till
Asmussen och Thielemans, vilka Gunnar varmt påminde oss om. Vid varje stycke
som spelades nämnde han ett och annat med koppling till låten. Bland de lite
udda numren ingick ”Jersey bounce” och ”Into each life some rain must fall” som
Ella Fitzgerald gjorde odödlig tillsammans med Ink Spots. ”Lullabye of
Birdland” tolkades också förträffligt.
Till sist en annan udda detalj
– Gunnar spelar gärna pizzicato ibland, en pikant krydda i sammanhanget.
Det här var förnämligt.
Nils-Ivar Lindström
Den 29 mars 2017
Lena Swanberg med trio
”American Songbook” är ett tänjbart begrepp,
denna onsdag kännetecknat av en stor bunt jazz (inte bara standards) samt några
låtar med brasilianska rytmer. Allt framfört med gedigen och lekfull känsla för
repertoaren. De som svarade för gunget var Lena Swanberg och hennes tre
kompanjoner
Leo Lindberg, piano,
meditativt läckert spel som lockar lyssnaren till inlevelse
Tom-Eddye Norden, bas, ibland stillsamt tassande, ibland med skön frenesi
Bosse Söderberg, trummor, rikt varierad, engagerad och väl balanserad rytmik
Ja, men Lena då? Utan tvekan smittas hon av
sina kompisars inspirerande ”bygge” och låter den musikaliska gnistan blomma ut
i scat-sång påminnande om t ex Anita O’Day.
Ibland kan man önska sig sång utan mikrofon.
Som nu. En mikrofon (med tillhörande anläggning) tar bort klangen i rösten, en
dimension som annars förhöjer upplevelsen.
En liten reflektion kring den långa väntan på
att ”spelet ska börja” i Ladan. De flesta pratar gärna och fikar, andra sitter
i tankar eller läser lite, t o m stickar! Allt detta är möjligt även om man
kunde få lyssna till någon jazz-CD under tiden och samtidigt fick lite
”tändvätska” inför vad som är att vänta. Oavsett detta är Kastanjegårdens
vänner att gratulera till ännu en jazz-onsdag av bästa tänkbara kvalitet.
Nils-Ivar Lindström
Den 22 mars 2017
Hasse Ling
& His Syncopaters of Swing
Brutalt engagerat
Får
man uttrycka sig så? Åjo, när det här gänget öppnade
med ”Honeysuckle rose” så rådde det ingen tvekan om vad som var att vänta. Hasse Ling & His Syncopaters of Swing
infriar varje jazzälskares önskan om befriande inlevelse.
Publiken
i Ladan onsdag den 22 mars tillhandahölls ett tvärsnitt av ”gammeljazzens”
pärlor, ibland med känsla för originalet, men lika gärna med egna tolkningar.
Waller, Goodman, Ellington, Hawkins, Armstrong m fl gjorde oss sällskap vid
borden. Standards, ballader, blues och rena rifflåtar, allt med oemotståndlig
spelglädje.
Herrarna
vid respektive instrument är
Hasse Ling, tenorsax, altsax och sång +
en underhållande mikrofonsvada nästan i klass med tutandet. Wojtek Rutkovski,
piano. Tack bl a för ”Misty” med Teddy Wilson/Art Tatum-influenser. Bo
Carnestedt, bas, en trygg och stabil byggkloss. Fredrik Hellberg,
trummor och sång. Tack för ”Satchmo” m m. Peter Buskas, gitarr och sång.
Briljant solist med pådrivande förmåga.
Underhållande
kan det också vara att emellanåt studera lyssnarnas individuella respons när
engagemanget lyfter, som det så ofta gjorde. Kastanjegårdens vänner uppmanas
att minst en gång per säsong låta oss digga Hasse Ling och hans synkoperande
lekkamrater. Basta!
Nils-Ivar Lindström
Den
15 mars 2017
Jazztified
(recensioner
från den 9 mars 2016)
Välkryddat
Ladan på Farsta gård blev en kryddbod onsdag
den 9 mars när Jazztified stod för anrättningen. Vi var många som tog för oss
av godbitarna. Kryddningen bestods av:
Marie Lindstein (sång/peppar), Stephan
Lindstein (trombon/kanel), Olle Franzén (altsax/curry), Lars Åkesson
(trummor/ingefära), Oscar Lindstein (piano+synth/salt) och Magnus Marcks
(kontrabas/basilika). Blev det magstarkt? Kanske, men jazz ska ha mycket krydda,
eller hur? Efter en trevande inledning tog det snart fart på utövandet.
Repertoaren var mycket varierad med inslag av både tango och vals (Evert
Taube), men självklart var det jazzen som dominerade. När t ex lyriska ”Sov på
min arm” följdes av ”Don’t get around much anymore” då stimulerades
sinnesorganen hos jazzvännerna. Oscar kunde erinra om såväl Oscar Peterson som
Jimmy Smith, och hans fyndiga introduktioner till vissa låtar öppnade för att
övriga i Jazztified tände till.
Kastanjegårdens Vänner ser nog till att ni kan
komma tillbaka.
Nils-Ivar Lindström
Den 1 mars 2017
Swingsters
Fullsatt både vid borden och på estraden
blev det när Swingsters septett bjöd
på musikaliska variationer i Ladan den 1 mars. Det här gänget skiljer sig från de
flesta andra genom sin omväxlande repertoar. Det var jazz, det var vals, det
var samba, det var blues o s v. Dessutom ingick bensinfat i sättningen!
De sju musikerna är
Bob
Mc Allister, trombon och bensinfat
Christer
Ekhé, klarinett och saxofon
Thord
Larsson, saxofon och klarinett
Mikael
Selander, gitarr
Ove
Gustavsson, bas
Göran
Schultz, piano och
Krister
Ohlsson, trummor
Bob
och Christer står för de vokala inslagen. Bob håller sig då gärna till de
latinamerikanska rytmerna medan Christer står för det mer jazzinspirerade. Hans
bluessång påminner om de s k ”blues shouters” (Jimmy
Rushing m fl) som gladde när jazzen, liksom undertecknad, var yngre. Att även
gitarristen flitigt anlitades för solon är inte heller så vanligt i våra
orkestrar. På det hela taget en eftermiddag med många intressanta inslag i
jazz-Ladan. Ännu en fjäder i hatten för Kastanjegårdens vänner.
Nils-Ivar Lindström
Den 22 februari 2017
Jacks Katter
Vädrets makter och jazziga takter blev
onsdagens inramning när snöblask och Jacks
katter hemsökte Ladan på Farsta gård. Katterna på estraden skapade New
Orleansstämning för de katter i publiken som trotsade kung Bores infall.
Jazzmusiker behöver oftast spela
igenom några låtar för att inbördes och publik-inspiration ska ge resultat. Dessutom
har Jacks katter flera medlemmar som gärna underhåller publiken med festliga
Jack- och jazzhistorier i skilda sammanhang. Dessa båda faktorer gjorde att det
dröjde tills ”Please don’t talk about me when I’m
gone” spelades innan katt-jam(m)andet tog fart. Sedan fortsatte ”kattrakandet”
tiden ut.
Att avlidne Jack Lidströms ande
hålls svävande råder det inget tvivel om. Jan Gunnar Stolpe (trumpet) som har
övertagit Jacks roll bjuder gärna på lite historik när han presenterar
melodierna och hans sätt att sjunga gör sig bra i gamla tradlåtar. Övriga i
sextetten bidrar också med fint ensemblespel och utmärkta solistinslag. De
heter Stephan Lindstein (trombon), Torsten Ahlberg (klarinett), Ivar
Lindell (bas), Per Larsson (piano) och Charlie ”Jack-son” Lidström
(trummor).
Gamla katter får rivet skinn heter
det, och det här är katter med klös.
Kastanjegårdens vänner kan glädja
sig åt att deras arrangemang i Ladan fortsätter att locka en trogen publik.
Nils-Ivar Lindström
Den 8 februari 2017
Jambalaya
Jo minsann, nu har Kastanjegårdens vänner dragit igång
en ny jazz-säsong för onsdagar i Ladan (Farsta gård). Jag lyckades
tränga mig in bland de sista som fick plats så intresset kan ingen klaga på,
knappast något annat heller. Friends arena, Globen och Konserthuset är väl för
stora ännu så länge för att vi ska fylla de lokalerna, och atmosfären i Ladan
är för övrigt svår att skapa i nämnda nöjespalats.
Men det var
skönt att se alla gamla och nya spisare vid borden, laddade med kaffemuggar och
bakverk. Jambalaya heter orkestern som fick nöjet att med många gamla
”örhängen” bidra till jazz-impregneringen i Ladans timmerväggar. Kvintetten
försåg oss med en repertoar som innehöll en god del av vad tidigare
jazz-legender underhållit med genom årtionden. Jag hade tänkt föreslå musikerna
att hedra Svend Asmussen, nyligen bortgången 100-åring, med att spela hans
signaturmelodi ”Junenight” – men det hade de tydligen förutsett. Det blev
också några vackra minnesord över den folkkäre virtuosen. Annars handlade
musiken mycket om t ex Duke Ellington, Hougy Carmichael, Ray Charles, Benny
Goodman och Louis Jordan, den sistnämnde kanske den som mest liknade Jambalayas
egen stil. Erik Persson, som leder orkestern presenterade och kommenterade
låtarna lättsamt och kunnigt.
Jag ska inte ge
mig in på några individuella omdömen, det finns många som gör det mer
professionellt, men det råder ingen tvekan om publikens både syn- och hörbara
uppskattning. Jambalaya är välkomna tillbaka till
Ladan. De fick oss att för ett par timmar glömma den råkalla februaridagen
utanför Ladans timrade väggar.
Musiker:
Erik Persson, altsax och sång
Kjell Berggren, piano och sång
Krister Ohlsson, trummor och sång
Tord Larsson, tenorsax och klarinett
Bo Juhlin, bas och sousasphone
Nils-Ivar Lindström
Ladan hösten
2016
Den 26 oktober 2016
Anders Ekholms
kvartett m Zoe Finer
Fyrtal i jazz
En hand med fyrtal räcker långt i poker. Ett band med fyrtal i jazz
räckte hela vägen i Ladan onsdagen den 26 oktober. De som infriade publikens förväntningar
där kallar sig Anders Ekholms kvartett och består av
Anders Ekholm, tenorsax
Pelle Karlström, piano
Magnus Marcks, kontrabas
Martin Löfgren, trummor
Det bjöds på
många av jazzens evergreens från 60-, 70- och 80-talen när de lek- och
fantasifullt levererade sitt örongodis. Anders håller igång klaffarna på saxen
och har fina lyriska tongångar. Pelle är en härligt idérik skämtare vid
tangentbordet. Magnus är superb i sitt sätt att låta basen ”tala” till
publiken, och Martin är den som vid kaggar och mässing förtjänstfullt
tr(i)umferar fyrtalet.
Inte nog med
det – efter pausen dokumenterade Zoe Finer i ett par låtar att hon
har jazzen i generna. Hon har en syster (Sarah) som må vara mer omtalad, men
jag är helt benägen att sätta ett =-tecken i förhållandet!
Sist, men inte
minst, Kastanjegårdens Vänner får också en värmande applåd för att de försett
oss med ännu en jazzbegivenhet.
Nils-Ivar
Lindström
Den 12
oktober 2016
Lekfull
sväng
Kastanjegårdens Vänner månar om
att publiken ska förses med variationsrik jazz. Allt är inte bara
swing och trad. Som denna onsdag, den 12 oktober, då Marcks Brothers tillhandahöll tongångar
från den bopinfluerade (Charlie ”Bird” Parker m fl) epoken. De här fyra ”bröderna” är härligt samspelande, och står för fyndiga
individuella improvisationer såväl som dito ”duetter” som omväxling. Tilläggas ska att flera av melodierna som framfördes var egna
kompositioner.
Sammansättningen i bandet lyder som följer:
Magnus ”Mankan” Marcks, bas, mannen som känner sig
hemma i varje form av jazz
John Högman, tenorsaxofonist som ibland bantar ner sig
till sopransax. en riktig ”löpare”
Mats Larsson, gitarr, som plockar smakfullt på
strängarna
Bosse Söderberg, trummor, som driver på när han plågar kalvskinn och mässing
Det enda som störde: jag hade glömt att ladda kameran.
Synd på så rara ärter.
Nils-Ivar Lindström
Den 5 oktober
2016
Hep Cats
Hep Cats heppar vidare efter sin legendariske ledares,
Jack Lidström, bortgång. Klangen är lika äkta New
Orleansinspirerad som tidigare, liksom repertoaren. Eftersom
sättningen och spelglädjen bibehålls blir behållningen på oförändrat hög nivå.
Att tradjazz är en av Ladans absoluta favoriter, det
går att avläsa i både publikens antal och dess entusiasm. Sådant smittar av sig
på hela orkestern i form av inspirerade improvisationer och bra ensemblespel.
De som så gladde den fullsatta jazz-Ladan förtjänar
att omnämnas (utan rangordning).
Torsten Ahlberg, klarinett
Per Larsson, piano
Charlie Lidström, trummor
Stephan Lindstein, trombone
Magnus Marcks, bas (vikarie)
Jan Stolpe, trumpet, sång
Förutom de musikaliska intrycken ska nämnas att Jan
Stolpe (som ersatt Jack) presenterar melodivalet lättsamt och sakligt samt att
Jacks son Charlie tog ett litet snack där han
berättade om den mycket speciella debut han gjorde i Hep Cats för många år
sedan på Stampen i Gamla sta’n. Kastanjegårdens Vänner tackas
ännu en gång för ännu en succébetonad jazzonsdag i Ladan.
Nils-Ivar Lindström
Den 28 september 2016
Skärgårdspojkarna
Roligt nästan jämt är det minsta
man kan säga om Skärgårdspojkarna som spelade i Ladan
den 28/9. Det här gänget har vi hört flera gånger och de
gör ingen besviken. Humor och jazz är en härlig kombination som de står för.
Inte bara jazz förresten, Evert Taube, Povel Ramel m
fl ryms också i repertoaren.
”Skojkarna” (min benämning) har sina rötter i
tradjazzen, vilket innebär att låtvalet består av pålitliga standards som
framkallar igenkännande leenden när de presenteras. Några inslag av allsång bidrar till trevnaden.
Kapellmästaren heter Batte von Schoenberg. Han spelar banjo och står för de flesta vokala inslagen.
Sjunger gör annars också Tommy Jacobson som, inkrupen i sin väldiga sousafon,
gärna bidrar med kroppsspråk när han tutar i luren. Carl Lundborg på altsax är den som oftast sätter melodistämman.
Men han, liksom Stephan Lindstein (trombon) och Bernt
Helsing (dragspel), ger många prov på svängiga improvisationer.
Och över alltihopa lyser moder sooool… d v s
Kastanjegårdens Vänner som varje onsdag ser till att 80-talet (fler får inte
plats) jazzkatter får sina behov tillgodosedda.
Det tackar vi för!
Nils-Ivar Lindström
Den 7 september 2016
Gin &
Jive
Tillvaron bjuder, då och då, på positiva
överraskningar. Ett sådant tillfälle infann sig den 7 september i Ladan på Farsta gård när sex unga män (runt 30
år?) radade upp sig på scenen i närapå enhetlig klädsel – svarta byxor
med hängslen och vit skjorta med fluga. Sextetten Gin & Jive består
av Jonathan Stribrny och Erik Tengholm (båda trumpet), Alexander Ivarsson
(klarinett), Hampus Adami (trombon), Anton Ottosson (gitarr) och Arvid
Jullander (basfiol).
Enligt egen uppgift bildades gänget i januari i år. Mot bakgrund av det är det fantastiskt att de redan är så
jazzmusikaliskt kompletta dixielandmusiker med en repertoar som är väl
förankrad i tradjazzens regioner. Arrangemangen är i princip välkända
liksom influenserna – Louis Armstrong, Yank Lawson, Jack Teagarden, Kid
Ory, Barney Bigard m fl enligt min enkla mening. Killarna har
ett balanserat ensemblespel och är dessutom idérikt inspirerade solister.
Flitiga inslag av sordinspel (growl/wa-wa) på trumpeterna
förstärker intrycken av att de har funnit sin rätta jazzmiljö.
Man kan bara beklaga de som
borde ha suttit på de tomma stolar som ändå fanns i Ladan. Förhoppningsvis får vi lyssna på Gin & Jive fler gånger – jag ser det
som ett krav. Som vanligt får Kastanjegårdens Vänner ta åt sig äran av ännu en
väl vald onsdagsjazz!
Nils-Ivar Lindström
Den 31 augusti 2016
Hasse Sporres Swing Quartet
Svängig swing
i Ladan
Kastanjegårdens Vänner öppnade säsongen den 30
augusti med Hasse Sporres Swing Quartet, en grupp som startade på 70-talet
men gärna håller sig till melodier från tidigare epoker. Idag
består kvartetten av Hasse Sporre (klarinett), Pelle Larsson (piano), Magnus
Marcks (kontrabas) och Hasse Carlsson (trummor). Den talrika publiken
serverades 100-talet minuter fyllda med smittande swing typ Benny Goodman och
Barney Bigard. Det blev många nostalgitripper till 40-, 50,-
och 60-talets stuff i danspalats och folkparksmiljöer.
När genuina jazzmusiker som dagens kommer loss så
smittar de varandra till lyhörda improvisationer, ibland med inslag från andra
melodier än de som just framförs. Hasse är bra på att informera om vem som har komponerat den melodi som spelas och alla i
bandet får gott om utrymme för soloprestationer.
Och visst är ni välkomna
tillbaka alla fyra, gärna med samma lekfulla engagemang som ni visade den här
gången!
Nils-Ivar Lindström
Ladan våren
2016
Final
Den 1 juni 2016
J & J Jazz
Det blev en värdig avslutning på säsongens
begivenheter när J & J Jazz tog plats på Ladans scen för att underhålla
en salong fullsatt med jazzentusiaster. Det här är ett gäng
som ofta återkommer tack vare uppvisad kvalitet. De
har också förmågan att skapa en intim stämning vid såväl solo- som
ensemblespel.
Jim Leopardo (sax och flöjt) spelar med
stort engagemang, vilket smittar av sig på de övriga i orkestern.
Jea Portnoff vill och kan
mycket vokalt. Dessutom blir det alltid några låtar då hon
och Jim ”kastar toner” på varann med lyckat resultat.
Mårten Korkman står för kvalitet rakt igenom. ”Night in Tunisia” är ett bra exempel på det.
Mats Jadin är en explosivt variationsrik
herre som fick flera tillfällen till att bevisa det.
Sist, men inte minst, har vi Peter
Tihanyi med löpningar och improvisationer som applåderades livligt.
Och apropå applåder – i ”Route 66” kunde inte
publiken låta bli att markera rytmen med handklappning. Den sista
värmande applåden fick orkestern att leverera ett extranummer!
Nu tackar vi Kastanjegårdens
vänförening för all onsdagsjazz under vårsäsongen och ser fram emot höstprogrammet.
En skön sommar, gärna med jazz i någon form, önskar
Nils-Ivar Lindström
Den 11 maj 2016
Dixie Group 62
Full fart var det redan från början är det när Dixie
Group 62 står för underhållningen. Det är sex ”äldre gentlemän”
som har vuxit ihop genom åren. Gruppen startade 1962
men har alltså förnyats i omgångar enligt principen ”naturlig avgång”. Alla ser ut dessutom ut att vara kring 62 år, men det är en
generalisering.
Jan Stolpe (trumpet) är den ende som är
kvar från ’62. Han är inte bara en fräsig
musiker, han sjunger också i dixie-stil. Tommy Jacobson
(trombon) har festligt ”drag” och bidrar gärna med vokala inslag.
Lasse Eriksson (klarinett) tycker jag påminner om
Barney Bigard och kan också bidra vokalt. Pelle Larsson (piano), Magnus
Marcks (kontrabas) och Lars Johnson (trummor) är de tre som ”limmar”
d v s ger orkestern stadga. Men de visade också sina respektive
solokompetenser, bl a i två kompositioner av Duke
Ellington – Take the A-train och In a sentimental mood. Värt att nämna är även Stolpes flitiga bidrag med jazzhistorik
kring repertoaren och många muntra inslag när låtarna presenterades.
Repertoaren? En glittrande rad med
jazz-örhängen samt en och annan mindre vanlig (fast lika välkommen) jazz-skatt.
Detta var alltså vad jazzkatterna i Ladan slickade i sig onsdagen den 11 maj. Kastanjegårdens Vänner dukade fram.
Nils-Ivar Lindström
Den 4 maj 2016
Vladimir Shafranovs trio
Proffsigt
Den rubriken säger det mesta om Vladimir Shafranovs
trio som underhöll publiken i Ladan (fullsatt) onsdagen den 4 maj. Att dessutom
Uffe Flink bidrog med sång och underhållande snack förstärkte det proffsiga.
Han är ju ingen vanlig vokalist, sångtexterna kommer i andra hand när han livar upp och accentuerar dem med sina bebopinfluerade
improvisationer.
Att förklara vad som är jazz är egentligen omöjligt.
Katanjegårdens vänner lyckas under vår- och höstsäsongerna i Ladan ge så många prov på jazzstilar att varje tänkbar definition
på fenomenet jazz är inkluderad.
Shafranovs trio är synnerligen meriterad, vilket också
genomsyrade hela konserten. Vladimir själv är en av Europas
bästa jazzpianister. Flyhänt, idérik och ständigt
pådrivande. Per Ola Gadd, basist, har flera års
erfarenhet från de amerikanska estraderna och hanterar sin bas suveränt både
som solist och i kompet. James Bradley Jr är amerikan.
Hans frenetiska och variationsrika solon för tanken till vad
man brukar kalla ”kalvskinnsplågare” i positiv bemärkelse.
Nästa onsdag är det dags för Dixie Group 62 och då vet
alla Ladanveteraner att ännu en härlig jazzvariant borgar för ytterligare
medryckande örongodis.
Nils-Ivar Lindström
Den 27 april
2016
Swingville Seven med Liza Larson
Swingville Seven med Liza Larson (vokalist) kallar sig
den septett som målade Ladan i många av de kulörer som jazzen innehåller. De är
alltså sju till antalet de här farbröderna som har samlat på sig mycket rutin
och, med den i grunden (60- och 70-talen), dekorerar de sedan melodierna efter
tycke och smak. Är man sju som spelar så utnyttjar man också
möjligheten till ensemblespel och gärna med egna arrangemang. Vilket inte hindrar att de ibland bantar ner sig till fyra eller
fem på estraden för att kunna bredda sina soloprestationer.
Och vilka är då de som ”leker musik” till stor
belåtenhet? Det handlar om Thomas Driving (trumpet och kornett),
Stephan Lindstein (trombon), Olle Franzén och Per Norlén (tenorsax, altsax och
klarinett), Pelle Larsson (piano), Lasse Thorsberg (bas) och Lasse Åkesson
(trummor). Lägg därtill vokalisten Liza Larson vilken, liksom
”kavaljererna”, blev bättre och bättre i takt med tiden. När de avslutade med ”Every day I have the blues” nådde de klimax.
Dessförinnan hade de t ex bjudit på ”Blue moon”,
”Undecided”, ”Route 66”, ”Georgia” och andra gamla s k örhängen.
Det är bara att beklaga de
stammisar och andra som inte kom till Ladan denna onsdag den 27 april. Men det går fler tåg, det garanterar Kastanjegårdens Vänner.
Nils-Ivar Lindström
Den 6 april
2016
Skärgårdspojkarna
Gladjazz och humor är en given publiksuccé. Det
demonstrerade tacksamt den med jazzkatter välfyllda Ladan på Farsta gård den 6 april. Skärgårdspojkarna heter den
kvintett som stod för muntrationerna. De spelar blues, dixieland, valser
och annat populärt på ett medryckande sätt. T ex Evert Taube
och Lasse Dahlkvist med jazz-synkoper samt ”En sockerbagare här bor i staden”
till tonerna av ”Some of these days”. Sådant smittar
av sig på publiken. Eller vad sägs om ”Stadust”
framförd på dragspel och sousaphone – tänka sig! Allt med glädjefylld
jazz som ledmotiv.
Dessa något överåriga pojkar har sina rötter i
skärgården och i Jumping Jacks, ännu en säregen kombination. De riktar sig skämtsamt till publiken även mellan låtarna.
Namnen ska vi inte glömma – Batte och Hans von
Schoenberg, Thomas Driving, Tommy Jacobson och Stephan Lindstein. Instrumenten – banjo, dragspel/piano, trumpet, sousaphone och
trombon. Fräscha klanger.
Som slutnummer annonserades självklart ”We’ll meet
again” vilket ändå inte hindrade ”pojkarna” från att hänga på ”When the saints…”. Symboliskt. Kastanjegårdens Vänner har
bra sinne för publiksmak.
Nils-Ivar Lindström
Den 23 mars 2016
Hep Cats
Så var det då dags att återuppleva Jack Lidströms
gamla Hep Cats i dess nya tappning sedan Jacks trumpet tystnat. Självklart
saknar man hans inspirerande tonskapande, men eftersom
hans ersättare, Jan Stolpe, så utmärkt kompletterar de övriga fem i bandet så
blev helhetsintrycket ändå väldigt positivt. De övriga fem på Ladans scen var
Thorsten Ahlberg på klarinett, Stephan Lindstein på trombon, Per Larsson
(piano), Jan Bergner (kontrabas) och Hans Lindskog som för dagen ersatte Jacks
son Charlie på trummor.
Hep Cats spelar ryggradsjazz i sann New Orleans-anda. Handfast,
och med en hel del finesser. Jelly Roll Morton, WC
Handy och Satchmo får sin beskärda orkestrala del förstås. Larssons
charmiga Ellington-porträtt i Solitude och Bergners Ray Brown-stycke i samspel
med Lindskog förtjänar också att framhållas. Stolpe
sjunger ”gammeljazz” på ett sätt som känns riktigt och har dessutom förmågan
att ”hålla låda” mellan låtarna.
Tack som vanligt till Kastanjegårdens Vänner för ännu
en jazz-onsdag den 23 mars.
Nils-Ivar Lindström
Den 9 mars 2016
Jazztified
Välkryddat
Ladan på Farsta gård blev en kryddbod onsdag den 9
mars när Jazztified stod för anrättningen. Vi var många som
tog för oss av godbitarna. Kryddningen bestods av:
Marie Lindstein (sång/peppar), Stephan Lindstein
(trombon/kanel), Olle Franzén (altsax/curry), Lars Åkesson (trummor/ingefära),
Oscar Lindstein (piano+synth/salt) och Magnus Marcks (kontrabas/basilika). Blev det magstarkt? Kanske, men jazz ska ha mycket krydda,
eller hur? Efter en trevande inledning tog det snart fart på utövandet.
Repertoaren var mycket varierad med inslag av både tango och vals (Evert
Taube), men självklart var det jazzen som dominerade. När t ex lyriska ”Sov på
min arm” följdes av ”Don’t get around much anymore” då stimulerades
sinnesorganen hos jazzvännerna. Oscar kunde erinra om
såväl Oscar Peterson som Jimmy Smith, och hans fyndiga introduktioner till
vissa låtar öppnade för att övriga i Jazztified tände till.
Kastanjegårdens Vänner ser nog till att ni kan komma tillbaka.
Nils-Ivar Lindström
Den 2 mars 2016
Erik Kjellberg Jazz Quartet
Multi-jazz
...är vad det handlar om när
Erik Kjellberg Jazz Quartet tar plats på scenen. Så skedde i Ladan den 2 mars. Man blandar s k standards med rara ärter och
brasse-rytmer. De vokala inslagen görs dels på engelska, dels med egna(!) svenska texter. Sjöng (med
utpräglad känsla för jazz) gjorde Eva Svedberg Engström vilken också ska räknas
in i ensemblen. De övriga: Erik Kjellberg (vibrafon), Ove Gustavsson
(bas), Nils Danell (trummor) och Leo Lindberg (piano) är alla lika besjälade av
jazzen. Vid jazzkonserter får oftast solisterna (här Erik, Leo och Eva) en
framträdande roll medan kompet ägnar sig åt att ”lägga
golvet”. Men både bas och trummor fick vid några tillfällen
visa upp sina goda solistiska förmågor. De generösa applåderna från
publiken i den fullsatta Ladan talar för att den jazziga kvartetten är
välkommen tillbaka.
I pausen diskuterade mina bordsgrannar ljudkvaliteten. Mikrofon- och högtalarteknik är onekligen angelägna faktorer.
Nu blev ljudet väl så starkt med påföljd att röstens kvalitet
(klang) för t ex Eva blev lidande. Ljud med bristande
”känsla”, enkelt uttryckt.
Kastanjegårdens Vänner får som vanligt en eloge för
sitt initiativ till jazzens fromma.
Nils-Ivar Lindström
Den 10 februari 2016
Ann-Kristin Hedmark & Uffe Flink
Knökfullt
Onsdagen den 10 februari fylldes Ladan med råg(e) och uppe på loftet stod Ann Kristin Hedmark med fyra
jazzladdade musikanter:
Uffe Flink på trummor, Tom Eddye Nordén med bas, Kettil Medelius på piano och,
sist men inte minst, Bosse Broberg på trumpet. Dessa fem såg till att den
förväntansfulla publiken fick ”full valuta för pengarna” – med råge! Repertoaren var fint varierad med dels gamla örhängen, dels några
låtar som säkert många av oss inte hört på länge. Vad
undertecknad särskilt noterade var Ellingtons härliga ”Caravan”. Och rytm – härlig rytm rakt igenom hela föreställningen.
Sådant inspirerar också till förnämliga solon.
Dessutom delade Ann Kristin med sig vokalt genom att låta Uffe och Kettil
sjunga själva. Extra lekfullt blev det när Ann Kristin och
Uffe sjöng var sin låt (I can’t give you och Pennies from heaven) samtidigt.
Vi ser redan fram emot nästa ”sväng” kommande onsdag
med Hasse Sporres Swing Quartet! Väl mött gott folk.
Nils-Ivar Lindström
Onsdag den 2 september 2015
JazzMatazz
Tufft
Jazz- och glädjespridande Kastanjegårdens Vänner bjöd
in till höstsäsongens premiär med JAZZMATAZZ
som lockbete. Men först informerades jazzvännerna om att onsdagsjazzen på Farsta gård möter stora problem. En saftig hyreshöjning ovanpå en redan förlusttyngd kassa gör att
stödet via den frivilliga ”avgiften” är minst sagt prekärt. Det gråa vädret bidrog säkert till att antalet åhörare inte blev
vad man hade hoppats så nu vill det till att de kommande begivenheterna får en
större och ännu mer frikostig publik. Av tongångarna vid borden att döma pekar det mesta mot en sådan utveckling.
Den till en kvartett decimerade orkestern (+ en
inspirerad Ulrika Goliat Fredriksson) tog för sig efter bästa förmåga. När en
markant färg saknas på paletten (saxofon) måste den musikaliska färgläggningen
ta sig andra uttryck med större utrymme för andra kulörer. Så
blev det också. Repertoaren var, som vanligt, förankrad i jazzens
guldålder, 30-, 40- och 50-talet med inslag av Ellington, Waller m fl och många
tempoväxlingar. Kanske ska man undvika sång i sprinttemponummer som ”The lady
is a tramp”, då kommer inte texten till sin rätt. Men det är bara
min egen uppfattning, publiken levde med där också. Vi var
nog alla lika nöjda när intrycken summerades. På återseende!
Nils-Ivar Lindström
Onsdag den 23 september 2015
Jambalaya
Inspirerat
Jambalaya må vara namnet på risbaserad kreolsk
läckerhet, men låter man ingredienserna anta instrumentala smaker blir
resultatet fortfarande Jambalaya fast i läcker orkestral mening. Så heter
nämligen det band som spelade upp på Ladan i Farsta den 23 september.
Och som de spelade! Erik Persson, Tord Larsson, Kjell Berggren, Krister Ohlsson
och Bo Juhlin heter medlemmarna och instrumenten de trakterar är altsax,
tenorsax, piano, trummor och bas + tuba samt en hel del sång.
Repertoaren anpassas till publiken, i det här fallet var
det självklart jazz som gällde med ett par latinamerikanska inslag. Duke
Ellington, Count Basie, Hoagy Carmichael, Ray Charles
m fl avnjöts av minst sagt begeistrade jazzvänner. Ta bara
nummer som ”It don't mean a thing”, ”Georgia on my mind”, ”Route 66” och ”I've
got a woman” så anar ni vad det handlar om. Tänk Ray Charles och Louis Jordan
så vet ni ännu bättre. Ett tips – slut ögonen
ibland när ni lyssnar så uppfattar ni nyanser och
kvalitéer utöver helheten. Hårdsvängande musiker i välfyllda
Ladan är en härlig inramning. Tack vare Kastanjegårdens (jazz)vänner! Varje onsdag kl. 13, fri entré, glöm inte det.
Nils-Ivar Lindström
Onsdag den 7 oktober 2015
Swingville Seven
Äventyr på
Farsta gård
För en jazzdiggare blir snart sagt varje jazzkonsert ett
äventyr. Ett nytt sådant upplevde publiken i Ladan den 7 oktober när Swingville Seven bjöd på s k mainstream jazz. Det blev Ellington, Basie, Parker och andra i en bop-influerad
anda. Med fyra utmärkta blåsare passar det bra att ge
utrymme för ensemblespel kryddat med fylliga soloprestationer. Anders Ellman alternerade med två kornetter, (och ibland med
growlsordin typ Cootie Williams), och Olle Frankzén lät stundtals klarinetten
ersätta altsaxen. Per Norlén fingrade tenorsaxen och
Stephan Lindstein hanterade sin trombon. Kompet som
pulserade rytmiskt bestod av Pelle Larsson (piano), Lasse Thorsberg (bas) och
Lasse Åkesson (trummor). Deras soloprestationer
gynnades främst vid de tillfällen de exklusivt backade någon av blåsarna.
Ett lyckat grepp. Tyvärr fick
konserten ett abrupt slut när den avbröts långt innan ”utsatt tid”. Synd
på så rara ärtor...
Arrangör var, som vanligt, Kastanjegårdens Vänner och
inträdet, som vanligt, gratis. Ni som missade den här konserten
har all anledning att infinna er kommande onsdagar kl. 13.
Nils-Ivar Lindström
Onsdag den 4 november 2015
Uffe Andersson New Quartet m Hannah
Svensson
Engagerat idérikt
Vad är det som gör att jazz sitter så bra i Ladan?
Lokalen? Publiken? Enkelt uttryckt, samman-taget skapar de
två begreppen något som kallas atmosfär. Det fick den knökfulla Ladan
uppleva den 4 november när Uffe Andersson New Quartet
äntrade scenen. Att kvartetten plussas med Hannah Svensson
för de vokala inslagen är en klar bonus. Hon är ett levande bevis för
hur evig jazzen är när den slår rot i den unga generationen, och samtidigt
lever vidare i de övriga åldersgrupper som bandet omfattar. Uffe själv
(saxofon) är nestorn, Ewan Svensson (gitarr) eminent som vanligt, Hans
Backenroth (bas) som jag ”upptäckte” när han spelade med
Sweet Jazz Trio och Chris Montgomery (trummor) är ännu en av ”den unga jazzens”
förmågor. Repertoaren spände över både gammalt och nytt.
Hannah, dels i lag med Ewan, dels med Hans är bara två
av flera minnesvärda nummer. Hennes scatsång i ”What a little moonlight can
do-o-o” smakade Monica Z utan att imitera. Extranumret med
bluesklang var en perfekt avslutning. Kanske skulle man ha hoppat över
ett par av presentationerna av musikanterna, de marknadsför sig ju så
förträffligt bara genom att spela som de gör.
Återstår att tacka Kastanjegårdens Vänner för att de
håller denna jazztradition igång. Tänk på det var gång ni lägger lite prassel i den vandrande pengakorgen!
Nils-Ivar Lindström
Onsdag den 11 november 2015
Pålsson/Ekholm band
Lekfullt i Ladan
Pålsson/Ekholm band kallar sig de fem muntra
musikanter som gav jazzvännerna i Ladan en svängig eftermiddag den 11 november, fylld med gamla godingar ur jazzens skattkammare.
Ornerade med svenska smycken signerade av Hasse&Tage samt Monica Z. Martin
Pålsson (trombon och sång), Anders Ekholm (tenorsax), Pelle Karlström (piano),
Magnus Marcks (kontrabas) och Martin Löfgren (trummor) hänvisar bara till
personerna och instrumenten. De behärskar nämligen också konsten att
underhålla, eller entertain som det heter i artistbranschen. Pålsson är munvig
som få, och då syftar jag inte bara på sången och
liret, han spelar med rösten också – tänk Svante Turesson eller
Siljabloo. Alla är de garvade musiker som lekfullt utmanar varandra och med
växelspel roar både sig själva och åhörarna. Från Route 66 och Mr Paganini till
Take the A-train och Att angöra en brygga. Synd bara
att inte alla stolar var upptagna, de som saknades anar bara inte vad de
missade. Hoppas vi ses snart igen!
Nils-Ivar Lindström
Onsdagen den 25 november 2015
Ann Blom Quartet
Jazzdiggare
Ja, det är väl de flesta som läser mitt kommenterande
av jazzutövandet i Ladan på Farsta gård. Jazzdiggare
är i allra högsta grad de som under beteckningen Kastanjegårdens Vänner ser
till att det på onsdagar kl.13-15 dyker upp jazzmusiker som trakterar sina
instrument och röster i Ladan. Det som får diggarna
att gång på gång infinna sig för förnyat örongodis.
Onsdagen den 25 november var
inget undantag från den regeln. Bandet som spelade ”Ann Blom
Quartet” var nytt för mitt vidkommande. De har en lite annorlunda
repertoar så till vida att de blandar egna kompositioner med gamla favoriter. De spelar avspänt, lyhört och
idérikt. Ann är inspirerande som pianist och sjunger
fint med inslag av bopinfluerad scatsong. Daniel
Angebrandt på trumpet står för en diskret och riktigt fyndig underhållning.
Jesper Kviberg, trummis, kom med rikt varierade soloattacker och knep väl en
extra poäng när han släppte trumstockarna och tog till
handflatorna. Magnus Marcks, den flexible bandbassisten, bjöd som vanligt på
följsamt komp och sina tassande solon. Två välkända
jazzvalser framfördes utmärkt som extranummer på munspel av en solist vars namn
jag tyvärr missade. Sammantaget en jazzdiggardag som passar väl in i den
långa rad av sådana som vi är bortskämda med i kretsen
kring Ladans rader av långbord.
Nils-Ivar Lindström
Den 1 april 2015
Helena Eriksson och Uffe Flink Trio
Inget aprilskämt, och inte heller MZ personligen, men
ändå. ”Sakta vi gå genom sta'n” var en i
det pärlband av gamla godingar som framfördes av Helena Eriksson och hennes
utsökt välspelande trio (Alf Häggkvist, flygel/Tom-Eddye Nordén, bas/Uffe
Flink, trummor). Helena, som inte försöker härma
Moncan, men själv sjunger väldigt bra och rör sig rytmiskt medryckande, har
tidigare bott i Farsta. Mellan låtarna berättar hon korta snuttar om MZ och melodierna och texterna. Texter skrivna av Beppe
Wolgers, Hasse och Tage, Povel Ramel, Olle Adolphson och Toots Thielemans (som
märkligt nog dog just denna dag!) m fl är ju dessutom enastående i den här
branschen. Förstklassig underhållning – rekommenderas!
Konserten ingick i serien ”Jazz i Ladan” som varje
onsdag kl. 13 erbjuds örongodis med inspirerande orkestrar av
olika storlekar och varierande jazz-stilar. Det är gratis entré, man
visar sin uppskattning genom att lägga en slant i den korg som vandrar mellan borden. Kastanjegårdens Vänner arrangerar.
Detta är förvisso ohöljd reklam men det unnar jag er så gärna!
Nils-Ivar Lindström
Den 8 april 2015
Hasse Sporre Swing Quartet
Full swing i Ladan 8 april
Med risk för att anses tjatig måste jag ändå uppmana
jazzälskare och andra ”gladingar” att ta sig till Ladan vid Farsta gård
onsdagar kl. 13-15. Den här gången var det Hasse Sporre Swing
Quartet som skapade stämningen. Fyra väl samspelade musiker (klarinett,
flygel, bas och trummor) som har gett swingen ett ansikte på bl a Stampen och i
Gamla stan. Det svänger oftast
lättsamt och lekfullt (tänk Benny Goodman) med avbrott för avslappnat harmoniska
stycken (tänk Artie Shaw). Spänstigt klarinettspel, fantasifullt klink
på flygeln, en ”vandrande” bas och en härligt aktiv trummis – vad kan man mer begära? Lägg därtill en ur
publiken ”uppstånden” vokalist som vid några tillfällen tog sig ton med några s
k evergreens. Fri entré, frivilliga bidrag från en
applåderande publik går till fortsatt verksamhet. Fika
går också att få, det svarar Farsta gård för. Välkomna!
Nils-Ivar Lindström
Den 15 april
2015
Birgit Lindberg
Niobarnsmamma jazzade i Ladan
Ibland behövs det bara några
inledande ackord och improvisationer så förstår man att något stort är på gång.
Så var det den 15 april när Birgit Lindberg (flygel)
och hennes trio (gitarr, bas och trummor) underhöll i den fullsatta Ladan på
Farsta gård. Någon av nio födslar sliten gumma var det definitivt inte –
snarare en fräsch och frejdig äldre dam med en briljant musikalitet! Hon var
tänkt att bli konsertpianist men föll för jazzen redan som 13-14-åring. När föräldrarna protesterade gick hon sin egen väg, hamnade hos
Topsy på Nalen, drog på turné till Norrland där hon mötte kärleken och satsade
på familjelivet. Som pensionär tog hon upp jazzen på (lekande) allvar
igen, och den kär-leken består. Det låter som en saga men det
är faktiskt sant. Uppbackad av tre lekfullt erfarna musikanter är succén
given! Att Birgit dessutom är socialt lekfull i sitt
förhållande till publiken och sin trio förstärker underhållningsvärdet.
Det här var bara bra!
Nils-Ivar Lindström
Den 29 april 2015
Erik Kjellberg Jazz Quartet
MJQ
Ovanstående bokstäver står för Modern Jazz Quartet, en
jazzgrupp som för ett antal decennier sedan gav jazzen ett fräschare ansikte.
Bland arvtagarna till MJQ kan nämnas Erik Kjellberg Jazz Quartet som den 29
april underhöll Ladans stampublik m fl. Med Erik (vibrafon), Leo Lindberg
(piano), Ove Gustavsson (kontrabas) och Ali Djeridi (trummor) skapades en
musikaliskt variationsrik väv som tillfredsställde även mer traditionsbundna
jazzvänner. Lägg därtill Eva Svedberg-Engström som i egenskap
av sjungande gästartist gav väven en välgörande lyster. Att Erik Kjellberg är professor emeritus i musikvetenskap ger förstås ytterligare
status. På vibrafonen släpper han
lös koppler av toner i inspirerad jakt på varandra. Leos pianospel med bl a
läckra löpningar har vi njutit av i andra sättningar.
Ove och Ali står för den stabila plattform som solisterna är så beroende av.
Det hindrar inte att de också bidrar med soloinslag som förstärker intrycket av
en kvartett som borde ingå i den samling återkommande grupper vilka genom åren
gör Ladan till ett jazzens glädjehus. Tack Kastanjegårdens Vänner för alla
jazzkastanjer vi serveras på onsdagar kl. 13-15.
Nils-Ivar Lindström
Den 6 maj 2015
Bertil Englund sjunger och berättar
Nostalgiska
klanger tillhandahölls i Ladan onsdagen den 6 maj där
Kastanjegårdens jazzvänner m fl hade slutit upp för att lyssna till Bertil
Englund och hans rytmiskt excellerande trio. Bertil har ju en gedigen bakgrund från folkparker, skiv- och
filminspelningar m m genom åren och agerar med väl artikulerad, energisk
framtoning. Jerry Stensen (holländare med stark
rytmisk accent) på flygeln, Stellan Ljung, följsamt dunkande basist och Uffe
Flink, den alltid livfullt agerande trummisen, såg till att melodierna fick
rätt kostym. Repertoaren bestod av en lång rad s k
örhängen från 40-talet och framåt, livligt applåderade. Dessutom hade
Bertil ett knippe vitsar som han förmedlade mellan
låtarna. Han blandade friskt mellan svenska och engelska
texter, ett originellt grepp i dessa sammanhang. Bl a hyllade han sin hemstad Östersund när han lät staden ersätta
världsmetropolen i ”New York, New York”. Stensen briljerade
med ”bakåtlutande” Errol Gardner-spel, fingerlöpningar typ Oscar Peterson och
stänk av Count Basie. Kort sagt – en medryckande
rytmisk underhållning värdig jazz-Ladan.
Nils-Ivar Lindström
Den 13 maj 2015
JazzMaTazz
Det här bandet hör till de mer meriterade musikanterna
som tar ton i jazz-Ladan. Kvintetten består av Anders Ohlsson, gitarr; Claes Brodda,
tenorsax och klarinett; Mårten Korkman, bas; Anders ”Tatte”Lindgren, flygel och
Bengt Tideström, trummor. Dessutom (förstås) Ulrika Goliats Fredriksson, sång.
Hon sjöng med i alla nummer och blev bara bättre och
bättre. Ballader och mediumtempo sitter allra bäst.
Repertoaren består till 100% av gamla godingar Inte sällan blev det en ”dialog”
med Ulrikas sång och Claes spel, t o m ett
scat-nummer. Nåja, övriga i bandet var minsann också aktiva i
liknande sammanhang, förutom deras soloprestationer. Återupplivandet
av ”At last” (Glenn Miller) var troligen den starkaste nostalgikicken, framförd
i ett lyriskt arrangemang. Anders vid flygeln tillför förresten en del
jazzhistorik när han presenterar låtarna. ”Tatte” och
Ulrika ska dessutom ha ett erkännande för att 1997 ha startat JazzMaTazz. Och
på den vägen är det, renodlad jazz som uppmärksammats i många publika
sammanhang, vilket tydligt avspeglades i den fullsatta Ladan på Farsta gård.
Tack än en gång Kastanjegårdens Vänner för all onsdagsjazz!
Jag kan inte låta bli att
”recensera” publiken också med dess varianter på hur man lyssnar till musiken.
Rytmen markeras nog oftast med fötter, ben och händer, en del nickar med
huvudet eller vaggar med kroppen, andra bara sitter
still. Alla upplever vi något inombords. Kanske med slutna ögon eller blicken ”långt borta”, men mest med
orkestern i blickfånget. Känslan, stämningen, mina
vänner, är också något att ta med sig hem (även i regn...).
Nils-Ivar Lindström
Den 27 maj
2015
J & J Jazz
Säsongfinal i ladan
Kastanjegårdens Vänner hade planterat en kastanj på
Ladans scen den 27 maj – och som den (J & J Jazz) blommade! J
& J Jazz består av Jim Leopardo (tenorsax och flöjt), Jea Portnoff (sång),
Mårten Korkman (bas), André Borgström (trummor) och Peter Tihanyi (flygel). Samtliga är rutinerade och inspirerade musiker som eggar varann mot
improvisationens höjder. Repertoaren skiftar mellan traditionell jazz
och be-bopinfluerad sådan. Jim står för de flesta av arrangemangen, vilket gör
att de ”sticker ut” samtidigt som de ger gott om plats för soloprestationer som
i t ex ”Night in Tunisia”, Undecided” och ”Route 66”. Hela
ensemblen utstrålar glädje och lekfull entusiasm, en värdig avslutning på ännu
en lyckad jazzsäsong i regi av Kastanjegårdens Vänner. Det är vi många som tackar för! I september
öppnas ladugårdsdörren igen för ”kreaturen” och kreativa jazzbegivenheter.
Nils-Ivar Lindström