Recensioner

 

Ladan hösten 2018

 

Den 12 september

Vladimir Shafranov med Uffe Flink Trio

Jazz

i det lilla formatet kunde Kastanjegårdens Vänner erbjuda sina trogna jazzkatter onsdag den 12 september i Ladan. Med ”det lilla formatet” avses antalet musiker på scenen, när det gäller det musikaliska utövandet så handlar det om vida större begrepp. De som försåg oss med tonkaskader av stora mått var pianisten Vladimir Shafranov, basisten Tom-Eddye Nordén och trummisen James Bradley Jr. Som grädde på moset medverkade Uffe Flink, i vanliga fall trummis men för dagen bebop-ande vokalist med den amerikanska sångboken som källa.

  Den instrumentala repertoaren var bred och trion sprakade av energi, vilket utmynnade i långa och intressanta improvisationer oavsett vilket tempo man ägnade sig åt. Shafranovs fantastiska löpningar på tangenterna får mig att tänka på legendarerna Art Tatum och Oscar Peterson.

  Och – apropå piano – när får vi höra rullande boogie woogie i Ladan?

Nils-Ivar Lindström

 

Den 29 augusti

Marcks Brothers

Marcks Brothers

fick förmånen att inviga höstsäsongen i Ladan till många förväntansfulla jazzkatters stora glädje. Den 29 augusti bjöd dessutom på fortsatt sommarvärme så allt artade sig till en njutbar musikstund. Den här kvintetten känns ju nu etablerad som en garant för uppskattade soloprestationer och stabilt ensemble-spel. Detta finns dokumenterat på de två CD-album som de har gett ut.

  Kvintetten består av John Högman och Klas Toresson (båda på tenorsax), Mats Larsson (gitarr), Bosse Söderberg (trummor) samt Magnus ”Mankan” Marcks (kontrabas). Som i många andra orkestrar så krävs det en slags ”kemi” i bandet för att resultatet ska bli så vällovligt som det blir i Marcks Brothers. Repertoaren flödar av ”gamla godingar” – personligen gladdes jag extra åt att ”Tangerine” framfördes.

  Kastanjegårdens Vänner har all heder av att föreningen fullföljer traditionen med att vecka efter vecka rada upp utövare som knappast gör någon sann jazzvän besviken.

Nils-Ivar Lindström

 

 

 

Ladan våren 2018

 

Den 30 maj

Fathers & Sons

Jazz-Ladan

hade säsongsfinal den 30 maj och många var vi som trotsade värmeböljan för att förnya bekantskapen med Fathers & Sons. En unik jazzgrupp som påvisar musikens förmåga att förena generationer. Här gestaltad av John Högman (far, tenorsax och piano); Hampus Adami (son, trombon); Ulf Johansson-Werre (far, piano och trombon); Oscar Johansson-Werre (son, trummor) samt Magnus Marcks von Würtemberg, kontrabas, här betecknad som urfader. De båda fäderna är dessutom flitiga som kompositörer och arrangörer.

  Mångsidighet är något av ett tema i den här kvintetten. Det visar sig vid genomförandet av repertoaren. Där bidrog John dels med Ella Fitzgerald-inspirerad scatsång i ”Lady be good”, dels som ”visselblåsare” i ”On the sunny side of the street”. ”Love for sale” är ett bra exempel på hur fint det svänger när kvalificerade musiker står för utövandet. Den lättsamma dialogen med publiken gör också sitt till. Urfadern Magnus förtjänar en eloge även för sin recitation ur Evert Taubes ”Här är den sköna sommar” när han hälsade välkommen och angav stämningsläget hos publiken.

Nils-Ivar Lindström

 

Den 9 maj

Bells & Gubbs

Rytmiskt

blev det till max när Bells & Gubbs åter visade upp sig i jazz-Ladan. Jag hade nästan glömt vilka kvalitéer de har. Fin stämsång, bra arrangemang och instrumental hög klass. Många svängiga låtar, några ballader och lite karibiskt, vad kan man mera begära? De åtta utövarna heter (damerna först)

Ewa Olofsson-Lindblom, Anita Svantesson och Eva Svantesson-Hedlund (Bells), Tore Jansson, trummor; Stephan Lindstein, trombon; Anders Lindblom, bas; Göran Schultz, piano och sång; Mats Söderqvist, saxofon (Gubbs).

  ”Dedicated to you” var en gammal favorit att glädja sig åt. En annan kom som extranummer, ”Alexander’s Ragtime Band” – den hade jag i öronen hela vägen hem. Tack igen, Kastanjegårdens Vänner, vi litar på ännu några svängiga onsdagar innan säsongen är slut.

Nils-Ivar Lindström

 

Den 2 maj

Maxat med Mankan

Maxat

Kastanjegårdens Vänner tillämpar principen ”tema med variationer” i sitt utbud till Ladans jazzkatter. Ett bra exempel på detta avlyssnades den 2 maj då Maxat med Mankan förnöjde oss med en improviserad konstellation. Den består av: Katarina Jältfors, sång; Ingalill ”Pling” Högman, tenorsax; Paul Kovacs, munspel; Hjalmar Öhrström, piano; Magnus ”Mankan” Marcks, kontrabas och Bosse Söderberg, trummor.

  Improvisationen stannar inte vid orkesterns sammansättning och dito repertoarens, utan förs vidare i musikens utövande. Musiker av det här slaget har förmågan att inspirera såväl varandra som publiken, vilken belönade orkestern med generösa applåder. Enkelt uttryckt: alla maxade! Kommande onsdags tema bjuder på Belles & Gubbs vilka säkert kan manifestera traditionen med skön jazz för en förväntansfull publik.

Nils-Ivar Lindström

 

Den 18 april

Mainland Jazz Collective

Ungdomar

som kammade hem triumfer hos ärrade jazzkatter. Ja, så kan man kanske beskriva mötet mellan Mainland Jazz Collective och Ladans trogna onsdagspublik den 18 april. Sex unga jazzmusiker som lät oss förstå att jazzen står redo att bryta sin väg in i nya generationer. Sextetten valde att, mer eller mindre spekulativt, inleda med några gamla välkända standards fast i egna arrangemang. Undan för undan smög de in stilbildare som Dizzy Gillespie, Art Blakey och Miles Davis, fortfarande i egna välklingande arrangemang. Modernt skolade, ja, men glöden och känslan skulle snart vinna publikens hjärtan. De lyckades också med att hylla ett födelsedagsbarn (Birgit) genom att inleda med den traditionella ”Ja må hon leva” och låta den övergå till ”Come rain or come shine”. Smart och uppskattat. Efter alla dessa lovord kan det vara på sin plats att presentera ungdomarna:

  Leonard Werme, altsaxofon; Erik Tengholm, trumpet och flygelhorn; Hannes Junestav, trombon; Britta Virves, piano; Johan Tengholm, kontrabas; Oscar Johansson Werre, trummor. Lägg därtill att Erik Tengholm då och då berättade en del om bandets inspiratörer och musikstyckenas uppbyggnad.

  Behöver jag nämna att Kastanjegårdens Vänner i vanlig ordning är att tacka för ännu en fin jazz-onsdag i Ladan – nej, det har ni nog kläm på. Ett tack också till de som står för fikat med härliga smörgåsar och smarriga sötsaker till vettiga priser.

Nils-Ivar Lindström

 

Den 11 april

Anders Ekholms kvartett

Idéskapande

är jazzens nerv, och när fyra instrument hanteras av fyra idérika förmågor finns nerven där hela tiden. Så upplevde nog diggarna i Ladan skeendet onsdagen den 11 april. Instrument/förmågor enligt följande:

Tenorsaxofon/Anders Ekholm, piano/Pelle Karlström, bas/Magnus Marcks och trummor/Bosse Söderberg förenade i Anders Ekholm kvartett. Det är svårt att i ord tolka hur jag upplevde varje instrument/musiker, jag bara konstaterar att allt blir till en upplevelse som var och en av musikerna, såväl som lyssnarna, själv tar till sig.

  Anders inleder som regel varje låt med att lättfattligt spela melodistämman. Sedan är det fria händer för idéer, solister eller kombinationer, ibland med tempoväxlingar som i ”I’m getting sentimental over you”. Klass. Flera såväl skönt långa och även originella soloprestationer. Ladan blir som en kyrka med jazzen som gud – men med fyllda bänkrader!

  Kastanjegårdens Vänner fortsätter att förse sina medlemmar och andra med jazz av varierande och smakfullt slag. Tack!

Nils-Ivar Lindström

 

Den 4 april

Jesses New Orleans Band

Vilket gäng!

Jesses New Orleans band kunde inte ”lägga band” på sig när de spelade i jazz-Ladan den 4 april. Det var fullt ös från att de stampade igång till dess att ”Exactly like you” avslutade konserten. Sprudlande jazz från tradjazzens huvudstad. Att trummisen varit där 43 gånger har smittat av sig på samtliga jazzgossar. Septetten består av

  Jens ”Jesse” Lindgren (trombon, sång), Peter Kjellin (trumpetande vikarie), Tord Larsson (klarinett och tenorsax), Lars Tidholm (piano, sång), Göran Stachewski (banjo), Tomas Ekström (kontrabas) och Sven ”Penn” Ståhlberg (trummor).

  Att repertoaren var späckad med NO-låtar faller sig naturligt. ”Jesse” sköter snacket som ofta lockade till skratt hos publiken i den absolut fullpackade Ladan. Om ”allmosorna” i den blå korgen som vandrar mellan borden motsvarade styrkan i publikens applåder så fick Kastanjegårdens Vänner ett bra tillskott i kassan som tack för att än en gång ha åstadkommit en skön jazz-onsdag för sin trogna publik.

  Att instrumentet banjo fick en chans att göra sig gällande var ett udda inslag liksom att gamla ”My blue heaven” fanns med i repertoaren i New Orleans-tappning.

Nils-Ivar Lindström

 

Den 28 mars

Jack Katter

Katt-jam

i positiv bemärkelse handlar det om varje gång Jacks katter kommer till oss i Ladan. En tradition som Jack Lidström införde och sedan upprätthöll så länge han levde. Nu består sextetten av Stephan Lindstein – trombon, Jan Stolpe – trumpet, Claes Brodda – klarinett, Pelle Larsson – piano, Ivar Lindell – bas och Jacks son Charlie Lidström – trummor. Stolpe bidrar med karakteristiska vokalinsatser och kommentarer med avseende på artister och kompositörer som kan länkas till melodierna.

   Repertoaren är också traditionsmättad och garanterat New Orleans-baserad. Ett välstämt ensemblespel med solistinslag som sig bör. Dessutom soloinsatser framförda med orkestern något decimerad för att ge större utrymme åt solisterna. På det hela taget en skön jazzinjektion, inte minst för undertecknad som tvingats avstå från live jazz ett antal veckor.

Nils-Ivar Lindström

 

Den 30 januari

Lasse och Calle med Duo MA

Jazz intim

är jag benägen att kalla konserten i Ladan på januari månads sista dag. Jazz har många stämningslägen, den kan vara svängig, sentimental, glädjefylld o s v. Eller meditativ som denna onsdag när Lasse och Calle med duo Ma bjöd på finlir. De gjorde ett inhopp sedan den kontrakterade orkestern tvingats lämna återbud. Men det artade sig till ett par timmar med läckra soloprestationer byggda på ett urval melodier av tidlös karaktär. Ett jazzband är beroende av ett slags kitt mellan utövarna, de ska alla förhålla sig på samma sätt till sitt öra för jazzen. Dess möjligheter. Så var det nu.

  Den här kvartetten består av Lasse Törnqvist (kornett), Calle Lundborg (tenorsax), Mats Larsson (gitarr) och Magnus Marcks (kontrabas). Med tillgång till sådana ”reserver” kan Kastanjegårdens Vänner och besökarna i Ladan se framtiden an utan att bekymra sig.

Nils-Ivar Lindström

 

Den 24 januari

Skärgårdspojkarna

Skärgårdspojkarna

samt en roslagsros var Kastanjegårdens Vänners bidrag till att skingra missnöjet med ett synnerligen slaskigt väglag onsdagen den 24 januari. Det blev ett framgångsrikt initiativ i form av gladjazz med rötter i jazzens tidiga guldålder kryddat med Taube-melodier och en del annat som riktar sig till en publik med bred smak. Dessutom inbjuder man åhörarna till allsång vid några tillfällen, vilket hör- och synbart hörsammas.

 

Orkestern är till 4/5-delar smidd i mässing och består av

Plingis Högman (saxofon och klarinett)

Thomas Driving (trumpet med ”kornettstuk”)

Stephan Lindstein (trombon)

Bo Juhlin (sousafon)

Claes Grönberg (banjo)

 

Det här är ett gäng muntra musikanter som i både tal och ton har kvaliteter som gör sig påminda om man lyssnar lite specifikt på soloinslagen. När ”We’ll meet again” spelades som slutvinjett fick man onekligen känslan av att Skärgårdspojkarna blir sannspådda.

  Min recension borde ha prytts med ett eller annat foto på orkestern men den här gången glömde jag kameran. Ni som ännu inte har försett er med årskortet rekommenderas att göra den investeringen inför den annalkande vårens många begivenheter i jazz-Ladan på Farsta gård.

Nils-Ivar Lindström

 

 

Ladan hösten 2017

 

Den 6 december

Juljazz

Juljazz

är namnet på den dubblering av stämningar som avslutade höstsäsongen 2017 i jazz Ladan den 6 december. Fem tomtegubbar och en dito gumma stod för underhållningen som Kastanjegårdens Vänner engagerat. Jul och jazz är visserligen två vitt skilda begrepp men på något sätt lyckades de sex utövarna finna en viss hållbarhet i valet av repertoar genom att antingen synkopera traditionella julsånger eller spela traditionell jazz där någonting i texterna hade anknytning till jul. Låt vara att jag hade lite svårt att hitta sambandet i ”More than you know” men jag är osäker på den texten. När ”Mankan” tog fram stråken och spelade Evert Taubes ”Så skimrande var aldrig havet” ställde jag mig först lite frågande men visst, ”skimmer” hör ju till julefriden. Att Magnus är en skimrande musiker vet vi ju alla och skimret faller i lika hög grad på övriga i ensemblen som bestod av

   Marie Lindstein (sång), Stephan Lindstein (trombon), Pelle Larsson (piano), Magnus Marcks (kontrabas), Bosse Söderberg (trummor) och Mats Larsson (gitarr). Några foton blev det dock inte (batteritorsk). Synd, men alla vi som var där fick ändå en bra bild av hur dessa juljazzens utövare ter sig.

   Den 17 januari bänkar vi oss i Ladan igen inför en ny jazzsäsong i Kastanjegårdens vänners regi. Tack för 2017! God jul och gott nytt år jazzkatter!

Nils-Ivar Lindström

 

 

Den 22 november 2017

Tessan Milveden med Musikanter

 

Annorlunda

blev det på flera sätt när Tessan Milveden med Musikanter gästade Ladan den 22 november. Jazzsång på svenska, en solist på munspel och en lite udda repertoar gav jazzvännerna i lokalen det där annorlunda. Latinamerikanska rytmer, lite blues och texter av t ex Tage Danielsson passade perfekt en lite småruggig onsdag som denna. Sammantaget blev det en underhållning som skapade en slags meditativ stämning. Musikanterna gjorde verkligen skäl för namnet och heter, förutom den röstbegåvade Tessan, Ann Blom (piano), Plingis Högman (tenorsax), Paul Kovacs (munspel), Magnus Marcks (bas) och Bosse Söderberg (trummor). Soloprestationerna var både omväxlande och välgörande idérika. Könsfördelningen var 50/50 och här handlade det om två lika starka kön som sig bör i dessa jämställdhetens dagar. Det gäller i stort sett även publiken som kan se fram emot ytterligare två jazzdagar i Kastanjegårdens Vänners regi innan julefriden sänker sig över nejden.

Nils-Ivar Lindström

 

 

Den 8 november 2017

Gunnar Lidberg och Jan Allan kvintett

 

Storfrämmande

och storpublik. Nåja, så främmande är ju inte de musiker som äntrade estraden i Ladan den 8 oktober. Men stora, liksom den fulltaliga publiken. Visserligen kretsar mycket kring de s k affischnamnen, men det handlar egentligen om fem ytterst kvalificerade jazzmusiker. Nyfikenheten riktas förstås främst mot Gunnar Lidberg och Jan Allan som båda har skrivit in sig på listan av legender i dessa sammanhang. Jag garanterar att de höll måttet, proffsigt uppbackade av sina kollegor.

  En presentation kan upplevas som onödig men hör till ordningen. Gunnar Lidberg (även kallad Sveriges svar på Svend Asmussen), Jan Allan (trumpetaren som har hörts spela med de flesta av våra jazzprofiler). Vidare Mats Larsson (gitarr), Magnus Marcks (kontrabas) och Bosse Söderberg (trummor), tre begåvade musiker från Marks Brothers.

  Repertoaren bestod självklart av en rad traditionella jazzhöjdare med tonvikt på Duke Ellington, men även t ex jazz- och smörsångaren Frank Sinatra fick en av sina succéer framförd. När Kastanjegårdens Vänner väljer underhållare då är det, som vanligt, till publikens stora belåtenhet. Tänk på det när Marcks Brothers tar på plats på scenen igen redan kommande onsdag.

Nils-Ivar Lindström

 

 

Den 1 november 2017

Skärgårdspojkarna

 

Blandad konfekt

bjöd Skärgårdspojkarna på den 1 november i Ladan. Blandningen utgörs dels av att två av pojkarna har förvandlats till flickor, dels av orkesterns som vanligt blandade repertoar. Gladjazzen dominerar förstås men här fanns många inslag av folkkära publikfriare typ Evert Taube, finska, tyrolska, franska och italienska tongångar, filmmelodier o s v. Att jazzvännerna uppskattar också den här varianten märks när man ser att många munnar följer med i texterna. Kapellmästarens (Batte) torrhumor i mellansnacket lockar till skratt. Kvintettens sammansättning inbjuder till bompa-bompa-takter som också smittar av sig på publiken.

  Orkestern består av Plingis Högman (saxofon). Batte von Schoenberg (banjo). Maggan Bäcklin (dragspel), Bo Juhlin (sousafon) och Stephan Lindstein (trombon).

  Det är bara att gratulera Kastanjegårdens Vänner till ännu en välkommen publiksuccé!

Nils-Ivar Lindström

 

 

Den 25 oktober 2017

Hasse Sporre Swing Quartet

med Staffan Mårtensson

 

Vädrets makter

gynnade knappast jazzkonserten den 25 oktober i Ladan. Men Kastanjegårdens Vänner har tillräckligt många jazzsugna vänner för att nästan fylla lokalen ändå. Och när det gällde musiken så blev måttet rågat. Hasse Sporre Swing Quartet är ett gäng som aldrig gör sina diggare besvikna. Nu hade de dessutom engagerat en gästartist av rang. Han heter Staffan Mårtensson och är annars klarinettsolist i Hovkapellet vid Kgl Operan. Med två klarinettister som Staffan och Hasse så är det bäddat för såväl svängigt samspel som härliga solon. Backade av Pelle Larsson (piano), Magnus Marcks (kontrabas) och Ferdinand Karlsson (trummor), också de förträffliga solister, utlöste de många tillfällen till publikjubel. Repertoaren år pålitligt swingbetonad i Benny Goodmans anda, vilket inte hindrar att många andra av jazzens giganter fanns representerade.

  Leklynnet hos jazzmusiker inkluderar bl a också de snuttar av ”lån” från andra melodier som vävs in i respektive soloprestationer och vidgar improvisationerna. Sammantaget handlar det om god jazz, gott folk. Sådant som lyser upp en regntung höstdag.

Nils-Ivar Lindström

 

 

Den 11 oktober 2017

Fathers & Sons

 

Knökfullt

blev det i Ladan på Farsta gård den 11 oktober när Fathers & Sons (kvintett) visade prov på fulländad känsla för jazz. Den här orkestern blandar egna kompositioner med jazz ur tidigare epoker. Allt lika välklingande och engagerat till publikens hörbara förtjusning (applåder). Orkesterns namn förklaras av att John Högman (tenorsax/piano) är far till Hampus Adami (trombon), Ulf Johansson-Werre (piano/trombon/sång) är far till Oscar Johansson-Werre (trummor), medan Magnus Marcks von Würtemberg (kontrabas) betecknas som urfader.

  Här blandas alltså mångårig skolning i jazzens värld med ungdomlig, utvecklande glöd. Hur de än kombinerar sig inom sina konstellationer så sitter medlemmarna i Katanjegårdens vänner och övriga jazzkatter lika engagerade som utövarna på estraden. Nämnda förening kan nu stoltsera med ännu ett bidrag till jazzens fortlevnad i Farsta med omnejd.

Nils-Ivar Lindström

 

 

Den 27 september 2017

Jacks Katter

 

Jacks katter

jam(m)ade i Ladan den 27 september. Efter en trevande början kom såväl dixieland-som swingtraditionerna på plats. Gamle Jack (Lidström) lever vidare, inte minst med hjälp av sonen Charlies hantering av trummorna. Hans finger- och mun-spelande medmusikanter är Stephan Lindstein på trombon, Jan Stolpe på trumpet, Ehrling Ribbing (klarinett och tenorsax), Pelle Larsson (piano) och Ivar Lindell på s k ståfela.

  Jazzkatterna i publiken kunde avnjuta en lång rad paradnummer från New Orleans och andra av USA:s många jazzmetropoler. Dessutom bidrar Jan Stolpe som vanligt med jazzhistorik med anknytning till låtarna förutom en del upplevda muntrationer. Sjunger gör han också på sitt speciella ”pratiga” sätt.

  De här katterna representerar en tradition som arrangerande Kastanjegårdens Vänner har anledning att återkomma till.

Nils-Ivar Lindström

 

 

Den 20 september 2017

Anders Ekholm kvartett

 

Idérikedom

är något som kännetecknar goda jazzmusiker. Den 20 september fick Kastanjegårdens jazzvänner prov på detta när Anders Ekholm kvartett tog Ladan i besittning. Kvartetten består, förutom Anders själv (tenorsax) av Pelle Karlström (piano), Magnus Marcks (kontrabas) och Jesper Kviberg (trummor).

  Det bjöds på improvisationer som trots imponerande längd aldrig blev tröttande. Repertoaren innehåller en lång lista baserad på jazzens och schlagernas bästa urval. Ladan var åter fullsatt och lär så förbli om Kastanjegårdens Vänner fortsätter att erbjuda jazz av samma goda kvalité.

  Kvartetten gav fin färg åt den annalkande hösten genom att inleda med ”September song” och avsluta med ”Autumn leaves”. Man tackar!

Nils-Ivar Lindström

 

 

Den 6 september 2017

Jazztified

 

Mersmak

Den 6 september var det dags för Jazztified att fylla Ladan med sina klanger. Synd bara att inte publiken fyllde på lika bra, och beklagligt för alla de som borde ha kommit, för här var det sann och ohämmad spelglädje från första tonen till den sista.

 

Kvintetten består av

Olle Frankzén, saxofon och klarinett

Stephan Lindstein, trombon

Oscar Lindstein, piano

Lars Thorsberg, kontrabas

Lars Åkesson, trummor

och den backar upp vokalisten Marie Lindstein i många svängiga swinglåtar.

 

  Att namnet Lindstein är så dominerande beror på att här finns det en farfar och ett barnbarn med make som, vid sidan av det genetiska släktskapet, är jazzbesläktad med övriga musiker i orkestern. Kännetecknande för det släktskapet är det flödande idérika utövandet som genomsyrar hela gängets solistprestationer. Lägg därtill ett utmärkt ensemblespel av Olle och Stephan så kanske det framgår vad somliga jazzvänner missade, men alla de närvarande fick uppleva. Tänk på det och på Kastanjegårdens vänner inför kommande spelningar.

  Jazztified har en tänkvärd devis: ”Vi spelar för er skull, inte bara för vår egen!”

Så sant, så sant…

Nils-Ivar Lindström

 

 

Den 30 augusti 2017

Hasse Ling and His Syncopaters of Swing

 

Fullsatt i Ladan

och fullt ös från Hasse Ling & His Syncopaters of Swing. Maken till säsongspremiär blir svår att åstadkomma. En jazzkavalkad som baserade sig på legendarer ända från 1930-talet och framåt. Inspirerade musiker inspirerande en publik som gått och suktat över hela sommaruppehållet. Men Kastanjegårdens vänner sviker aldrig sina jazzvänner. Däremot går namnet Kastanjegårdens vänner mot sitt slut i och med att föreningen måste lämna Kastanjegården. Det är alltså dags att lämna namnförslag för den fortsatta verksamheten. JazzLadans vänner?

  Men åter till synkoperna från estraden. De levererades av Hasse Ling (tenor- och altsaxofon), Wojtek Rutkovski (piano),Bo Carnestedt (bas), Fredrik Hellberg (trummor) och Peter Buskas (gitarr). Hasse, Fredrik och Peter bidrog också med vokala inslag. Men visst var det de instrumentala prestationerna som i första hand spontant och välförtjänt blev belöningen. Stundtals kunde jag spåra influenser från jazzikoner av skilda slag men det behåller jag för mig själv för att inte göra bort mig. Riffen, spelglädjen och engagemanget speglar mer än väl det bestående intryck man fick med sig hem.

Nils-Ivar Lindström 

 

 

Ladan våren 2017

 

 

 

Den 31 maj 2017

Dixie Group 62

 

Dixie Group 62

heter ett väl etablerat gäng som i flera år har försett Ladans publik med ett urval av odödliga dixieland-låtar, och gör det med den rätta känslan och spelglädjen. Sex musiker som gärna bjuder på sig själva som estradörer. Härliga solon och arrangemang, dessutom fin publikkontakt med snack mellan låtarna. Det här är musiker som känner varandra väl och dyker upp i spel med andra orkestrar. Sådant skapar en lyhördhet som smittar av sig även hos publiken.

   Jan Stolpe spelar trumpet och sjunger, Lasse Eriksson klarinett, Tommy Jacobson spelar trombon och sjunger, Pelle Larsson trakterar piano, Magnus Marcks kontrabas och Hasse Karlsson trummor.

   Sist men inte minst denna onsdag den 31 maj, Kastanjegårdens vänner har rundat av en höstsäsong med många höjdare, och öppnar för en vår med garanterat publikvänlig jazz i många varianter med start den 23 augusti och Swingsters.

Tack för säsongen och glädjestunderna. En skön sommar tillönskas alla av

Nils-Ivar Lindström

 

 

Den 24 maj 2017

Belles & Gubbs

 

Skön variant

Belles & Gubbs heter gänget som satte hela Ladan i gungning onsdagen den 24 maj. Jag lovar. Jazzbönorna heter Eva Olofsson-Lindblom, Anita Svantesson, Eva Svantesson-Hedlund och jazzkompotten består av Tore Jansson (trummor), Stephan Lindstein (trombon), Anders Lindblom (bas), Göran Schultz (piano och sång)) och Mats Söderqvist (saxofoner och flöjt). Alla med norrländsk anknytning och med tonvikt på Hälsingland.

   Repertoaren är starkt swingbetonad uppblandad med lite blues och en del karibiska rytmer. Vissa melodier i den här genren ger associationer, som t ex ”Can anyone explain” (Louis Armstrong/Ella Fitzgerald) och ”I’ve got a right to sing the blues” (Armstrong och Jack Teagarden). Tjejerna är annars klart influerade av Andrew Sisters och lika skönt svängsjungande i stämmor. Jag hade gärna velat höra dem i en ballad också, men det får väl bli nästa gång. Redan till hösten förhoppningsvis. Deras Gubbs är avgjort inspirerande och dessutom utmärkta solister. Spisarnas betyg på upplevelsen framgick av att man tvingade fram ett extranummer, gamla ”Alexanders Ragtime Band” från 1911 som kändes 2017-fräsch.

Nästa jazzonsdag blir den sista för säsongen – väl mött då music lovers…

Nils-Ivar Lindström

 

 

Den 10 maj 2017

Anders Ekholm kvartett

 

Hjälp!!!

Det här var en utmaning svår att beskriva. Det hördes redan när Anders Ekholm kvartett inledde med ”All of me” att nu handlar det om att vara öppen för idéer. Det flödade av sådant godis. Hela tiden. Ibland fick man hjälp av att Anders vävde litet på melodin innan improvisationerna tog vid, och då har man melodin i bakhuvudet och kan följa med i utsvävningarna. Dessemellan flödade idéerna redan i starten och då blir det strax lite knepigare fram till att melodin börjar skymta. Fast egentligen räcker det med att bara spänna av och lyssna. Harmonierna, löpningarna och lekfullheten guidade oss hela vägen genom jazzens kartotek. Lägg därtill att killarna ideligen gav varandra impulser att jobba med – och som dom jobbade! Jag stannar där och hoppas att läsaren förstår mig.

 

Vad ska man då säga om respektive musiker. Det blir enklare:

Anders Ekholm, tenorsax. BRILLIANT

Pelle Karlström, piano. BRILLIANT

Magnus Marcks, kontrabas. BRILLIANT

Martin Löfgren, trummor. BRILLIANT

 

   Kastanjegårdens vänner avslutade alltså med flaggan i topp. Avslutade? Nja, föreningens verksamhet fortsätter, tack och lov, men under ett nytt namn beroende på att dess lokal ska användas för kommersiella ändamål. Man vill gärna ha förslag till ett bra och kanske mer beskrivande namn på föreningen. Tänk till och lämna förslag.

Onsdagsjazzen i Ladan, Farsta gård, fortsätter som vanligt.

Nils-Ivar Lindström

 

 

Den 3 maj 2017

Skärgårdspojkarna

(recensioner från den 28 september 2016)

 

Roligt nästan jämt är det minsta man kan säga om Skärgårdspojkarna som spelade i Ladan den 28/9. Det här gänget har vi hört flera gånger och de gör ingen besviken. Humor och jazz är en härlig kombination som de står för. Inte bara jazz förresten, Evert Taube, Povel Ramel m fl ryms också i repertoaren.

 

”Skojkarna” (min benämning) har sina rötter i tradjazzen, vilket innebär att låtvalet består av pålitliga standards som framkallar igenkännande leenden när de presenteras. Några inslag av allsång bidrar till trevnaden.

Kapellmästaren heter Batte von Schoenberg. Han spelar banjo och står för de flesta vokala inslagen. Sjunger gör annars också Tommy Jacobson som, inkrupen i sin väldiga sousafon, gärna bidrar med kroppsspråk när han tutar i luren. Carl Lundborg på altsax är den som oftast sätter melodistämman. Men han, liksom Stephan Lindstein (trombon) och Bernt Helsing (dragspel), ger många prov på svängiga improvisationer.

 

Och över alltihopa lyser moder sooool… d v s Kastanjegårdens Vänner som varje onsdag ser till att 80-talet (fler får inte plats) jazzkatter får sina behov tillgodosedda.

Det tackar vi för!

Nils-Ivar Lindström

 

 

Den 26 april 2017

Hasse Sporre Swing Quartet

 

Sporrade

Vad är det som har förmågan att sporra såväl musiker som spisare? Jazz, naturligtvis! Och när orkestern går under namnet Hasse Sporre Swing Quartet så lever man upp till namnet och bjuder på lättsam swing i ordens rätta bemärkelse. Det blev en sprudlande kavalkad ur tidigare decenniers swingepoker. Tänk Benny Goodman, Artie Shaw, Barney Bigard m fl så vet alla vad det handlar om. Förresten, Putte Wickman, ”Siljablo” och Åke ”Stan” Hasselgård platsar lika bra.

 

§   Hasse Sporres klarinett backades förträffligt av

§   Pelle Larsson, piano

§   Magnus ”Mankan” Marcks, kontrabas

§   Hasse Carlsson, trummor och sång

 

   När det gäller mindre sättningar (trio, kvartett, kvintett) så blir det många tillfällen till soloinslag för var och en i orkestern. Detta utnyttjades till fullo i Ladan denna april månads sista onsdag. Hasse C dunkade och virvlade, Magnus M tassade upp och ned på strängarna (det blev t o m Taube med stråke), Pelle L briljerade med löpningar och utsmyckningar. Hasse S både svängde och broderade läckert. Han svarade också för bra kringsnack när han presenterade melodierna.

   Det här gänget har vi hört flera gånger tidigare och vill vi gärna höra om och om igen. Kastanjegårdens vänner fixar säkert det…

Nils-Ivar Lindström

 

 

Den 5 april 2017

Gunnar Lidberg & Uffe Flink trio

 

Legendar

Kastanjegårdens vänner månar starkt om att medlemmarna och andra jazzintresserade i Farsta med omnejd ska garanteras minnesvärda musikstunder, ibland t o m någon legendar. Denna onsdag stod en sådan på estraden i Ladan. Gunnar Lidberg, en genuin jazzviolinist som leder tankarna till Svend Asmussen, Hasse Kahn, Emil Iwring och Folke ”Göken” Andersson. Med sig hade han Uffe Flink trio, ytterligare en garant för skön sväng. Vid pianot satt Peter Karlsson, som i ett par nummer stämde lyhört på valthorn med Gunnars violin. På basen fick vi åter njuta av Tom-Eddye Nordén, tillbaka efter föregående onsdags konsert med Lena Swanbergs gäng.

   Uffe Flink på trummor sprider rytmisk glädje, inte bara bakom kaggar och mässing utan även med vokala inslag vid mikrofonen när han be-boppar med några gamla godingar.

   Och apropå gamla godingar så var hela repertoaren späckad med sådana. Mycket Ellington och några kopplingar till Asmussen och Thielemans, vilka Gunnar varmt påminde oss om. Vid varje stycke som spelades nämnde han ett och annat med koppling till låten. Bland de lite udda numren ingick ”Jersey bounce” och ”Into each life some rain must fall” som Ella Fitzgerald gjorde odödlig tillsammans med Ink Spots. ”Lullabye of Birdland” tolkades också förträffligt.

   Till sist en annan udda detalj – Gunnar spelar gärna pizzicato ibland, en pikant krydda i sammanhanget. Det här var förnämligt.

Nils-Ivar Lindström

 

 

Den 29 mars 2017

Lena Swanberg med trio

 

”American Songbook” är ett tänjbart begrepp, denna onsdag kännetecknat av en stor bunt jazz (inte bara standards) samt några låtar med brasilianska rytmer. Allt framfört med gedigen och lekfull känsla för repertoaren. De som svarade för gunget var Lena Swanberg och hennes tre kompanjoner

 

Leo Lindberg, piano, meditativt läckert spel som lockar lyssnaren till inlevelse

 

Tom-Eddye Norden, bas, ibland stillsamt tassande, ibland med skön frenesi

 

Bosse Söderberg, trummor, rikt varierad, engagerad och väl balanserad rytmik

 

Ja, men Lena då? Utan tvekan smittas hon av sina kompisars inspirerande ”bygge” och låter den musikaliska gnistan blomma ut i scat-sång påminnande om t ex Anita O’Day.

Ibland kan man önska sig sång utan mikrofon. Som nu. En mikrofon (med tillhörande anläggning) tar bort klangen i rösten, en dimension som annars förhöjer upplevelsen.

 

En liten reflektion kring den långa väntan på att ”spelet ska börja” i Ladan. De flesta pratar gärna och fikar, andra sitter i tankar eller läser lite, t o m stickar! Allt detta är möjligt även om man kunde få lyssna till någon jazz-CD under tiden och samtidigt fick lite ”tändvätska” inför vad som är att vänta. Oavsett detta är Kastanjegårdens vänner att gratulera till ännu en jazz-onsdag av bästa tänkbara kvalitet.

Nils-Ivar Lindström

 

 

Den 22 mars 2017

Hasse Ling & His Syncopaters of Swing

 

Brutalt engagerat

Får man uttrycka sig så? Åjo, när det här gänget öppnade med ”Honeysuckle rose” så rådde det ingen tvekan om vad som var att vänta. Hasse Ling & His Syncopaters of Swing infriar varje jazzälskares önskan om befriande inlevelse.

 

Publiken i Ladan onsdag den 22 mars tillhandahölls ett tvärsnitt av ”gammeljazzens” pärlor, ibland med känsla för originalet, men lika gärna med egna tolkningar. Waller, Goodman, Ellington, Hawkins, Armstrong m fl gjorde oss sällskap vid borden. Standards, ballader, blues och rena rifflåtar, allt med oemotståndlig spelglädje.

 

Herrarna vid respektive instrument är

Hasse Ling, tenorsax, altsax och sång + en underhållande mikrofonsvada nästan i klass med tutandet. Wojtek Rutkovski, piano. Tack bl a för ”Misty” med Teddy Wilson/Art Tatum-influenser. Bo Carnestedt, bas, en trygg och stabil byggkloss. Fredrik Hellberg, trummor och sång. Tack för ”Satchmo” m m. Peter Buskas, gitarr och sång. Briljant solist med pådrivande förmåga.

 

Underhållande kan det också vara att emellanåt studera lyssnarnas individuella respons när engagemanget lyfter, som det så ofta gjorde. Kastanjegårdens vänner uppmanas att minst en gång per säsong låta oss digga Hasse Ling och hans synkoperande lekkamrater. Basta!

Nils-Ivar Lindström

 

 

Den 15 mars 2017

Jazztified

(recensioner från den 9 mars 2016)

Välkryddat

Ladan på Farsta gård blev en kryddbod onsdag den 9 mars när Jazztified stod för anrättningen. Vi var många som tog för oss av godbitarna. Kryddningen bestods av:

 

Marie Lindstein (sång/peppar), Stephan Lindstein (trombon/kanel), Olle Franzén (altsax/curry), Lars Åkesson (trummor/ingefära), Oscar Lindstein (piano+synth/salt) och Magnus Marcks (kontrabas/basilika). Blev det magstarkt? Kanske, men jazz ska ha mycket krydda, eller hur? Efter en trevande inledning tog det snart fart på utövandet. Repertoaren var mycket varierad med inslag av både tango och vals (Evert Taube), men självklart var det jazzen som dominerade. När t ex lyriska ”Sov på min arm” följdes av ”Don’t get around much anymore” då stimulerades sinnesorganen hos jazzvännerna. Oscar kunde erinra om såväl Oscar Peterson som Jimmy Smith, och hans fyndiga introduktioner till vissa låtar öppnade för att övriga i Jazztified tände till.

 

Kastanjegårdens Vänner ser nog till att ni kan komma tillbaka.

Nils-Ivar Lindström  

 

 

Den 1 mars 2017

Swingsters

 

Fullsatt både vid borden och på estraden blev det när Swingsters septett bjöd på musikaliska variationer i Ladan den 1 mars. Det här gänget skiljer sig från de flesta andra genom sin omväxlande repertoar. Det var jazz, det var vals, det var samba, det var blues o s v. Dessutom ingick bensinfat i sättningen!

 

De sju musikerna är

Bob Mc Allister, trombon och bensinfat

Christer Ekhé, klarinett och saxofon

Thord Larsson, saxofon och klarinett

Mikael Selander, gitarr

Ove Gustavsson, bas

Göran Schultz, piano och

Krister Ohlsson, trummor

 

Bob och Christer står för de vokala inslagen. Bob håller sig då gärna till de latinamerikanska rytmerna medan Christer står för det mer jazzinspirerade. Hans bluessång påminner om de s k ”blues shouters” (Jimmy Rushing m fl) som gladde när jazzen, liksom undertecknad, var yngre. Att även gitarristen flitigt anlitades för solon är inte heller så vanligt i våra orkestrar. På det hela taget en eftermiddag med många intressanta inslag i jazz-Ladan. Ännu en fjäder i hatten för Kastanjegårdens vänner.

Nils-Ivar Lindström

 

 

 

Den 22 februari 2017

Jacks Katter

 

Vädrets makter och jazziga takter blev onsdagens inramning när snöblask och Jacks katter hemsökte Ladan på Farsta gård. Katterna på estraden skapade New Orleansstämning för de katter i publiken som trotsade kung Bores infall.

   Jazzmusiker behöver oftast spela igenom några låtar för att inbördes och publik-inspiration ska ge resultat. Dessutom har Jacks katter flera medlemmar som gärna underhåller publiken med festliga Jack- och jazzhistorier i skilda sammanhang. Dessa båda faktorer gjorde att det dröjde tills ”Please don’t talk about me when I’m gone” spelades innan katt-jam(m)andet tog fart. Sedan fortsatte ”kattrakandet” tiden ut.

   Att avlidne Jack Lidströms ande hålls svävande råder det inget tvivel om. Jan Gunnar Stolpe (trumpet) som har övertagit Jacks roll bjuder gärna på lite historik när han presenterar melodierna och hans sätt att sjunga gör sig bra i gamla tradlåtar. Övriga i sextetten bidrar också med fint ensemblespel och utmärkta solistinslag. De heter Stephan Lindstein (trombon), Torsten Ahlberg (klarinett), Ivar Lindell (bas), Per Larsson (piano) och Charlie ”Jack-son” Lidström (trummor).

   Gamla katter får rivet skinn heter det, och det här är katter med klös.

   Kastanjegårdens vänner kan glädja sig åt att deras arrangemang i Ladan fortsätter att locka en trogen publik.

Nils-Ivar Lindström

 

 

Den 8 februari 2017

Jambalaya

 

Jo minsann, nu har Kastanjegårdens vänner dragit igång en ny jazz-säsong för onsdagar i Ladan (Farsta gård). Jag lyckades tränga mig in bland de sista som fick plats så intresset kan ingen klaga på, knappast något annat heller. Friends arena, Globen och Konserthuset är väl för stora ännu så länge för att vi ska fylla de lokalerna, och atmosfären i Ladan är för övrigt svår att skapa i nämnda nöjespalats.

   Men det var skönt att se alla gamla och nya spisare vid borden, laddade med kaffemuggar och bakverk. Jambalaya heter orkestern som fick nöjet att med många gamla ”örhängen” bidra till jazz-impregneringen i Ladans timmerväggar. Kvintetten försåg oss med en repertoar som innehöll en god del av vad tidigare jazz-legender underhållit med genom årtionden. Jag hade tänkt föreslå musikerna att hedra Svend Asmussen, nyligen bortgången 100-åring, med att spela hans signaturmelodi ”Junenight” – men det hade de tydligen förutsett. Det blev också några vackra minnesord över den folkkäre virtuosen. Annars handlade musiken mycket om t ex Duke Ellington, Hougy Carmichael, Ray Charles, Benny Goodman och Louis Jordan, den sistnämnde kanske den som mest liknade Jambalayas egen stil. Erik Persson, som leder orkestern presenterade och kommenterade låtarna lättsamt och kunnigt.

   Jag ska inte ge mig in på några individuella omdömen, det finns många som gör det mer professionellt, men det råder ingen tvekan om publikens både syn- och hörbara uppskattning. Jambalaya är välkomna tillbaka till Ladan. De fick oss att för ett par timmar glömma den råkalla februaridagen utanför Ladans timrade väggar.

Musiker:

Erik Persson, altsax och sång
Kjell Berggren, piano och sång
Krister Ohlsson, trummor och sång
Tord Larsson, tenorsax och klarinett
Bo Juhlin, bas och sousasphone

Nils-Ivar Lindström

 

 

Ladan hösten 2016

 

 

Den 26 oktober 2016

Anders Ekholms kvartett m Zoe Finer

 

Fyrtal i jazz

En hand med fyrtal räcker långt i poker. Ett band med fyrtal i jazz räckte hela vägen i Ladan onsdagen den 26 oktober. De som infriade publikens förväntningar där kallar sig Anders Ekholms kvartett och består av

Anders Ekholm, tenorsax

Pelle Karlström, piano

Magnus Marcks, kontrabas

Martin Löfgren, trummor

Det bjöds på många av jazzens evergreens från 60-, 70- och 80-talen när de lek- och fantasifullt levererade sitt örongodis. Anders håller igång klaffarna på saxen och har fina lyriska tongångar. Pelle är en härligt idérik skämtare vid tangentbordet. Magnus är superb i sitt sätt att låta basen ”tala” till publiken, och Martin är den som vid kaggar och mässing förtjänstfullt tr(i)umferar fyrtalet.

Inte nog med det – efter pausen dokumenterade Zoe Finer i ett par låtar att hon har jazzen i generna. Hon har en syster (Sarah) som må vara mer omtalad, men jag är helt benägen att sätta ett =-tecken i förhållandet!

Sist, men inte minst, Kastanjegårdens Vänner får också en värmande applåd för att de försett oss med ännu en jazzbegivenhet.

Nils-Ivar Lindström

 

 

Den 12 oktober 2016

Lekfull sväng

 

Kastanjegårdens Vänner månar om att publiken ska förses med variationsrik jazz. Allt är inte bara swing och trad. Som denna onsdag, den 12 oktober, då Marcks Brothers tillhandahöll tongångar från den bopinfluerade (Charlie ”Bird” Parker m fl) epoken. De här fyra ”bröderna” är härligt samspelande, och står för fyndiga individuella improvisationer såväl som dito ”duetter” som omväxling. Tilläggas ska att flera av melodierna som framfördes var egna kompositioner.

Sammansättningen i bandet lyder som följer:

 

Magnus ”Mankan” Marcks, bas, mannen som känner sig hemma i varje form av jazz

John Högman, tenorsaxofonist som ibland bantar ner sig till sopransax. en riktig ”löpare”

Mats Larsson, gitarr, som plockar smakfullt på strängarna

Bosse Söderberg, trummor, som driver på när han plågar kalvskinn och mässing

 

Det enda som störde: jag hade glömt att ladda kameran. Synd på så rara ärter.

Nils-Ivar Lindström

 

 

Den 5 oktober 2016

Hep Cats

 

Hep Cats heppar vidare efter sin legendariske ledares, Jack Lidström, bortgång. Klangen är lika äkta New Orleansinspirerad som tidigare, liksom repertoaren. Eftersom sättningen och spelglädjen bibehålls blir behållningen på oförändrat hög nivå. Att tradjazz är en av Ladans absoluta favoriter, det går att avläsa i både publikens antal och dess entusiasm. Sådant smittar av sig på hela orkestern i form av inspirerade improvisationer och bra ensemblespel.

 

De som så gladde den fullsatta jazz-Ladan förtjänar att omnämnas (utan rangordning).

 

Torsten Ahlberg, klarinett

Per Larsson, piano

Charlie Lidström, trummor

Stephan Lindstein, trombone

Magnus Marcks, bas (vikarie)

Jan Stolpe, trumpet, sång

 

Förutom de musikaliska intrycken ska nämnas att Jan Stolpe (som ersatt Jack) presenterar melodivalet lättsamt och sakligt samt att Jacks son Charlie tog ett litet snack där han berättade om den mycket speciella debut han gjorde i Hep Cats för många år sedan på Stampen i Gamla sta’n. Kastanjegårdens Vänner tackas ännu en gång för ännu en succébetonad jazzonsdag i Ladan.

Nils-Ivar Lindström

 

 

Den 28 september 2016

Skärgårdspojkarna

 

Roligt nästan jämt är det minsta man kan säga om Skärgårdspojkarna som spelade i Ladan den 28/9. Det här gänget har vi hört flera gånger och de gör ingen besviken. Humor och jazz är en härlig kombination som de står för. Inte bara jazz förresten, Evert Taube, Povel Ramel m fl ryms också i repertoaren.

 

”Skojkarna” (min benämning) har sina rötter i tradjazzen, vilket innebär att låtvalet består av pålitliga standards som framkallar igenkännande leenden när de presenteras. Några inslag av allsång bidrar till trevnaden.

Kapellmästaren heter Batte von Schoenberg. Han spelar banjo och står för de flesta vokala inslagen. Sjunger gör annars också Tommy Jacobson som, inkrupen i sin väldiga sousafon, gärna bidrar med kroppsspråk när han tutar i luren. Carl Lundborg på altsax är den som oftast sätter melodistämman. Men han, liksom Stephan Lindstein (trombon) och Bernt Helsing (dragspel), ger många prov på svängiga improvisationer.

 

Och över alltihopa lyser moder sooool… d v s Kastanjegårdens Vänner som varje onsdag ser till att 80-talet (fler får inte plats) jazzkatter får sina behov tillgodosedda.

Det tackar vi för!

Nils-Ivar Lindström

 

 

Den 7 september 2016

Gin & Jive

 

Tillvaron bjuder, då och då, på positiva överraskningar. Ett sådant tillfälle infann sig den 7 september i Ladan på Farsta gård när sex unga män (runt 30 år?) radade upp sig på scenen i närapå enhetlig klädsel – svarta byxor med hängslen och vit skjorta med fluga. Sextetten Gin & Jive består av Jonathan Stribrny och Erik Tengholm (båda trumpet), Alexander Ivarsson (klarinett), Hampus Adami (trombon), Anton Ottosson (gitarr) och Arvid Jullander (basfiol).

 

Enligt egen uppgift bildades gänget i januari i år. Mot bakgrund av det är det fantastiskt att de redan är så jazzmusikaliskt kompletta dixielandmusiker med en repertoar som är väl förankrad i tradjazzens regioner. Arrangemangen är i princip välkända liksom influenserna – Louis Armstrong, Yank Lawson, Jack Teagarden, Kid Ory, Barney Bigard m fl enligt min enkla mening. Killarna har ett balanserat ensemblespel och är dessutom idérikt inspirerade solister. Flitiga inslag av sordinspel (growl/wa-wa) på trumpeterna förstärker intrycken av att de har funnit sin rätta jazzmiljö.

 

Man kan bara beklaga de som borde ha suttit på de tomma stolar som ändå fanns i Ladan. Förhoppningsvis får vi lyssna på Gin & Jive fler gånger – jag ser det som ett krav. Som vanligt får Kastanjegårdens Vänner ta åt sig äran av ännu en väl vald onsdagsjazz!

Nils-Ivar Lindström

 

 

Den 31 augusti 2016

Hasse Sporres Swing Quartet

 

Svängig swing i Ladan

 

Kastanjegårdens Vänner öppnade säsongen den 30 augusti med Hasse Sporres Swing Quartet, en grupp som startade på 70-talet men gärna håller sig till melodier från tidigare epoker. Idag består kvartetten av Hasse Sporre (klarinett), Pelle Larsson (piano), Magnus Marcks (kontrabas) och Hasse Carlsson (trummor). Den talrika publiken serverades 100-talet minuter fyllda med smittande swing typ Benny Goodman och Barney Bigard. Det blev många nostalgitripper till 40-, 50,- och 60-talets stuff i danspalats och folkparksmiljöer.

 

När genuina jazzmusiker som dagens kommer loss så smittar de varandra till lyhörda improvisationer, ibland med inslag från andra melodier än de som just framförs. Hasse är bra på att informera om vem som har komponerat den melodi som spelas och alla i bandet får gott om utrymme för soloprestationer.

 

Och visst är ni välkomna tillbaka alla fyra, gärna med samma lekfulla engagemang som ni visade den här gången!

Nils-Ivar Lindström

 

Ladan våren 2016

 

Final

 

 

Den 1 juni 2016

J & J Jazz

 

Det blev en värdig avslutning på säsongens begivenheter när J & J Jazz tog plats på Ladans scen för att underhålla en salong fullsatt med jazzentusiaster. Det här är ett gäng som ofta återkommer tack vare uppvisad kvalitet. De har också förmågan att skapa en intim stämning vid såväl solo- som ensemblespel.

 

Jim Leopardo (sax och flöjt) spelar med stort engagemang, vilket smittar av sig på de övriga i orkestern.

Jea Portnoff vill och kan mycket vokalt. Dessutom blir det alltid några låtar då hon och Jim ”kastar toner” på varann med lyckat resultat.

Mårten Korkman står för kvalitet rakt igenom. ”Night in Tunisia” är ett bra exempel på det.

Mats Jadin är en explosivt variationsrik herre som fick flera tillfällen till att bevisa det.

Sist, men inte minst, har vi Peter Tihanyi med löpningar och improvisationer som applåderades livligt.

 

Och apropå applåder – i ”Route 66” kunde inte publiken låta bli att markera rytmen med handklappning. Den sista värmande applåden fick orkestern att leverera ett extranummer!

 

Nu tackar vi Kastanjegårdens vänförening för all onsdagsjazz under vårsäsongen och ser fram emot höstprogrammet. En skön sommar, gärna med jazz i någon form, önskar

Nils-Ivar Lindström

 

 

Den 11 maj 2016

Dixie Group 62

 

Full fart var det redan från början är det när Dixie Group 62 står för underhållningen. Det är sex ”äldre gentlemän” som har vuxit ihop genom åren. Gruppen startade 1962 men har alltså förnyats i omgångar enligt principen ”naturlig avgång”. Alla ser ut dessutom ut att vara kring 62 år, men det är en generalisering.

 

Jan Stolpe (trumpet) är den ende som är kvar från ’62. Han är inte bara en fräsig musiker, han sjunger också i dixie-stil. Tommy Jacobson (trombon) har festligt ”drag” och bidrar gärna med vokala inslag. Lasse Eriksson (klarinett) tycker jag påminner om Barney Bigard och kan också bidra vokalt. Pelle Larsson (piano), Magnus Marcks (kontrabas) och Lars Johnson (trummor) är de tre som ”limmar” d v s ger orkestern stadga. Men de visade också sina respektive solokompetenser, bl a i två kompositioner av Duke Ellington – Take the A-train och In a sentimental mood. Värt att nämna är även Stolpes flitiga bidrag med jazzhistorik kring repertoaren och många muntra inslag när låtarna presenterades.

 

Repertoaren? En glittrande rad med jazz-örhängen samt en och annan mindre vanlig (fast lika välkommen) jazz-skatt. Detta var alltså vad jazzkatterna i Ladan slickade i sig onsdagen den 11 maj. Kastanjegårdens Vänner dukade fram. 

Nils-Ivar Lindström

 

 

Den 4 maj 2016

Vladimir Shafranovs trio

Proffsigt

Den rubriken säger det mesta om Vladimir Shafranovs trio som underhöll publiken i Ladan (fullsatt) onsdagen den 4 maj. Att dessutom Uffe Flink bidrog med sång och underhållande snack förstärkte det proffsiga. Han är ju ingen vanlig vokalist, sångtexterna kommer i andra hand när han livar upp och accentuerar dem med sina bebopinfluerade improvisationer.

 

Att förklara vad som är jazz är egentligen omöjligt. Katanjegårdens vänner lyckas under vår- och höstsäsongerna i Ladan ge så många prov på jazzstilar att varje tänkbar definition på fenomenet jazz är inkluderad.

 

Shafranovs trio är synnerligen meriterad, vilket också genomsyrade hela konserten. Vladimir själv är en av Europas bästa jazzpianister. Flyhänt, idérik och ständigt pådrivande. Per Ola Gadd, basist, har flera års erfarenhet från de amerikanska estraderna och hanterar sin bas suveränt både som solist och i kompet. James Bradley Jr är amerikan. Hans frenetiska och variationsrika solon för tanken till vad man brukar kalla ”kalvskinnsplågare” i positiv bemärkelse.

 

Nästa onsdag är det dags för Dixie Group 62 och då vet alla Ladanveteraner att ännu en härlig jazzvariant borgar för ytterligare medryckande örongodis.

Nils-Ivar Lindström

 

 

Den 27 april 2016

Swingville Seven med Liza Larson

 

Swingville Seven med Liza Larson (vokalist) kallar sig den septett som målade Ladan i många av de kulörer som jazzen innehåller. De är alltså sju till antalet de här farbröderna som har samlat på sig mycket rutin och, med den i grunden (60- och 70-talen), dekorerar de sedan melodierna efter tycke och smak. Är man sju som spelar så utnyttjar man också möjligheten till ensemblespel och gärna med egna arrangemang. Vilket inte hindrar att de ibland bantar ner sig till fyra eller fem på estraden för att kunna bredda sina soloprestationer.

 

Och vilka är då de som ”leker musik” till stor belåtenhet? Det handlar om Thomas Driving (trumpet och kornett), Stephan Lindstein (trombon), Olle Franzén och Per Norlén (tenorsax, altsax och klarinett), Pelle Larsson (piano), Lasse Thorsberg (bas) och Lasse Åkesson (trummor). Lägg därtill vokalisten Liza Larson vilken, liksom ”kavaljererna”, blev bättre och bättre i takt med tiden. När de avslutade med ”Every day I have the blues” nådde de klimax.

 

Dessförinnan hade de t ex bjudit på ”Blue moon”, ”Undecided”, ”Route 66”, ”Georgia” och andra gamla s k örhängen.

 

Det är bara att beklaga de stammisar och andra som inte kom till Ladan denna onsdag den 27 april. Men det går fler tåg, det garanterar Kastanjegårdens Vänner.

Nils-Ivar Lindström

 

 

Den 6 april 2016

Skärgårdspojkarna

 

Gladjazz och humor är en given publiksuccé. Det demonstrerade tacksamt den med jazzkatter välfyllda Ladan på Farsta gård den 6 april. Skärgårdspojkarna heter den kvintett som stod för muntrationerna. De spelar blues, dixieland, valser och annat populärt på ett medryckande sätt. T ex Evert Taube och Lasse Dahlkvist med jazz-synkoper samt ”En sockerbagare här bor i staden” till tonerna av ”Some of these days”. Sådant smittar av sig på publiken. Eller vad sägs om ”Stadust” framförd på dragspel och sousaphone – tänka sig! Allt med glädjefylld jazz som ledmotiv.

 

Dessa något överåriga pojkar har sina rötter i skärgården och i Jumping Jacks, ännu en säregen kombination. De riktar sig skämtsamt till publiken även mellan låtarna. Namnen ska vi inte glömma – Batte och Hans von Schoenberg, Thomas Driving, Tommy Jacobson och Stephan Lindstein. Instrumenten – banjo, dragspel/piano, trumpet, sousaphone och trombon. Fräscha klanger.

 

Som slutnummer annonserades självklart ”We’ll meet again” vilket ändå inte hindrade ”pojkarna” från att hänga på ”When the saints…”. Symboliskt. Kastanjegårdens Vänner har bra sinne för publiksmak.

Nils-Ivar Lindström

 

 

Den 23 mars 2016

Hep Cats

 

Så var det då dags att återuppleva Jack Lidströms gamla Hep Cats i dess nya tappning sedan Jacks trumpet tystnat. Självklart saknar man hans inspirerande tonskapande, men eftersom hans ersättare, Jan Stolpe, så utmärkt kompletterar de övriga fem i bandet så blev helhetsintrycket ändå väldigt positivt. De övriga fem på Ladans scen var Thorsten Ahlberg på klarinett, Stephan Lindstein på trombon, Per Larsson (piano), Jan Bergner (kontrabas) och Hans Lindskog som för dagen ersatte Jacks son Charlie på trummor.

 

Hep Cats spelar ryggradsjazz i sann New Orleans-anda. Handfast, och med en hel del finesser. Jelly Roll Morton, WC Handy och Satchmo får sin beskärda orkestrala del förstås. Larssons charmiga Ellington-porträtt i Solitude och Bergners Ray Brown-stycke i samspel med Lindskog förtjänar också att framhållas. Stolpe sjunger ”gammeljazz” på ett sätt som känns riktigt och har dessutom förmågan att ”hålla låda” mellan låtarna.

 

Tack som vanligt till Kastanjegårdens Vänner för ännu en jazz-onsdag den 23 mars.

Nils-Ivar Lindström

 

 

Den 9 mars 2016

Jazztified

 

Välkryddat

Ladan på Farsta gård blev en kryddbod onsdag den 9 mars när Jazztified stod för anrättningen. Vi var många som tog för oss av godbitarna. Kryddningen bestods av:

 

Marie Lindstein (sång/peppar), Stephan Lindstein (trombon/kanel), Olle Franzén (altsax/curry), Lars Åkesson (trummor/ingefära), Oscar Lindstein (piano+synth/salt) och Magnus Marcks (kontrabas/basilika). Blev det magstarkt? Kanske, men jazz ska ha mycket krydda, eller hur? Efter en trevande inledning tog det snart fart på utövandet. Repertoaren var mycket varierad med inslag av både tango och vals (Evert Taube), men självklart var det jazzen som dominerade. När t ex lyriska ”Sov på min arm” följdes av ”Don’t get around much anymore” då stimulerades sinnesorganen hos jazzvännerna. Oscar kunde erinra om såväl Oscar Peterson som Jimmy Smith, och hans fyndiga introduktioner till vissa låtar öppnade för att övriga i Jazztified tände till.

 

Kastanjegårdens Vänner ser nog till att ni kan komma tillbaka.

Nils-Ivar Lindström  

 

 

Den 2 mars 2016

Erik Kjellberg Jazz Quartet

 

Multi-jazz

...är vad det handlar om när Erik Kjellberg Jazz Quartet tar plats på scenen. Så skedde i Ladan den 2 mars. Man blandar s k standards med rara ärter och brasse-rytmer. De vokala inslagen görs dels på engelska, dels med egna(!) svenska texter. Sjöng (med utpräglad känsla för jazz) gjorde Eva Svedberg Engström vilken också ska räknas in i ensemblen. De övriga: Erik Kjellberg (vibrafon), Ove Gustavsson (bas), Nils Danell (trummor) och Leo Lindberg (piano) är alla lika besjälade av jazzen. Vid jazzkonserter får oftast solisterna (här Erik, Leo och Eva) en framträdande roll medan kompet ägnar sig åt att ”lägga golvet”. Men både bas och trummor fick vid några tillfällen visa upp sina goda solistiska förmågor. De generösa applåderna från publiken i den fullsatta Ladan talar för att den jazziga kvartetten är välkommen tillbaka.

 

I pausen diskuterade mina bordsgrannar ljudkvaliteten. Mikrofon- och högtalarteknik är onekligen angelägna faktorer. Nu blev ljudet väl så starkt med påföljd att röstens kvalitet (klang) för t ex Eva blev lidande. Ljud med bristande ”känsla”, enkelt uttryckt.

Kastanjegårdens Vänner får som vanligt en eloge för sitt initiativ till jazzens fromma.

Nils-Ivar Lindström

 

 

Den 10 februari 2016

Ann-Kristin Hedmark & Uffe Flink

 

Knökfullt

Onsdagen den 10 februari fylldes Ladan med råg(e) och uppe på loftet stod Ann Kristin Hedmark med fyra jazzladdade musikanter: Uffe Flink på trummor, Tom Eddye Nordén med bas, Kettil Medelius på piano och, sist men inte minst, Bosse Broberg på trumpet. Dessa fem såg till att den förväntansfulla publiken fick ”full valuta för pengarna” – med råge! Repertoaren var fint varierad med dels gamla örhängen, dels några låtar som säkert många av oss inte hört på länge. Vad undertecknad särskilt noterade var Ellingtons härliga ”Caravan”. Och rytm – härlig rytm rakt igenom hela föreställningen. Sådant inspirerar också till förnämliga solon. Dessutom delade Ann Kristin med sig vokalt genom att låta Uffe och Kettil sjunga själva. Extra lekfullt blev det när Ann Kristin och Uffe sjöng var sin låt (I can’t give you och Pennies from heaven) samtidigt.

Vi ser redan fram emot nästa ”sväng” kommande onsdag med Hasse Sporres Swing Quartet! Väl mött gott folk.

Nils-Ivar Lindström

 

 

Onsdag den 2 september 2015

JazzMatazz

 

Tufft

Jazz- och glädjespridande Kastanjegårdens Vänner bjöd in till höstsäsongens premiär med JAZZMATAZZ som lockbete. Men först informerades jazzvännerna om att onsdagsjazzen på Farsta gård möter stora problem. En saftig hyreshöjning ovanpå en redan förlusttyngd kassa gör att stödet via den frivilliga ”avgiften” är minst sagt prekärt. Det gråa vädret bidrog säkert till att antalet åhörare inte blev vad man hade hoppats så nu vill det till att de kommande begivenheterna får en större och ännu mer frikostig publik. Av tongångarna vid borden att döma pekar det mesta mot en sådan utveckling.

 

Den till en kvartett decimerade orkestern (+ en inspirerad Ulrika Goliat Fredriksson) tog för sig efter bästa förmåga. När en markant färg saknas på paletten (saxofon) måste den musikaliska färgläggningen ta sig andra uttryck med större utrymme för andra kulörer. Så blev det också. Repertoaren var, som vanligt, förankrad i jazzens guldålder, 30-, 40- och 50-talet med inslag av Ellington, Waller m fl och många tempoväxlingar. Kanske ska man undvika sång i sprinttemponummer som ”The lady is a tramp”, då kommer inte texten till sin rätt. Men det är bara min egen uppfattning, publiken levde med där också. Vi var nog alla lika nöjda när intrycken summerades. På återseende!

Nils-Ivar Lindström

 

 

Onsdag den 23 september 2015

Jambalaya

 

Inspirerat

Jambalaya må vara namnet på risbaserad kreolsk läckerhet, men låter man ingredienserna anta instrumentala smaker blir resultatet fortfarande Jambalaya fast i läcker orkestral mening. Så heter nämligen det band som spelade upp på Ladan i Farsta den 23 september. Och som de spelade! Erik Persson, Tord Larsson, Kjell Berggren, Krister Ohlsson och Bo Juhlin heter medlemmarna och instrumenten de trakterar är altsax, tenorsax, piano, trummor och bas + tuba samt en hel del sång.

 

Repertoaren anpassas till publiken, i det här fallet var det självklart jazz som gällde med ett par latinamerikanska inslag. Duke Ellington, Count Basie, Hoagy Carmichael, Ray Charles m fl avnjöts av minst sagt begeistrade jazzvänner. Ta bara nummer som ”It don't mean a thing”, ”Georgia on my mind”, ”Route 66” och ”I've got a woman” så anar ni vad det handlar om. Tänk Ray Charles och Louis Jordan så vet ni ännu bättre. Ett tips – slut ögonen ibland när ni lyssnar så uppfattar ni nyanser och kvalitéer utöver helheten. Hårdsvängande musiker i välfyllda Ladan är en härlig inramning. Tack vare Kastanjegårdens (jazz)vänner! Varje onsdag kl. 13, fri entré, glöm inte det.

Nils-Ivar Lindström

 

 

Onsdag den 7 oktober 2015

Swingville Seven

 

Äventyr på Farsta gård

För en jazzdiggare blir snart sagt varje jazzkonsert ett äventyr. Ett nytt sådant upplevde publiken i Ladan den 7 oktober när Swingville Seven bjöd på s k mainstream jazz. Det blev Ellington, Basie, Parker och andra i en bop-influerad anda. Med fyra utmärkta blåsare passar det bra att ge utrymme för ensemblespel kryddat med fylliga soloprestationer. Anders Ellman alternerade med två kornetter, (och ibland med growlsordin typ Cootie Williams), och Olle Frankzén lät stundtals klarinetten ersätta altsaxen. Per Norlén fingrade tenorsaxen och Stephan Lindstein hanterade sin trombon. Kompet som pulserade rytmiskt bestod av Pelle Larsson (piano), Lasse Thorsberg (bas) och Lasse Åkesson (trummor). Deras soloprestationer gynnades främst vid de tillfällen de exklusivt backade någon av blåsarna. Ett lyckat grepp. Tyvärr fick konserten ett abrupt slut när den avbröts långt innan ”utsatt tid”. Synd på så rara ärtor...

 

Arrangör var, som vanligt, Kastanjegårdens Vänner och inträdet, som vanligt, gratis. Ni som missade den här konserten har all anledning att infinna er kommande onsdagar kl. 13.

Nils-Ivar Lindström

 

 

Onsdag den 4 november 2015

Uffe Andersson New Quartet m Hannah Svensson

 

Engagerat idérikt

Vad är det som gör att jazz sitter så bra i Ladan? Lokalen? Publiken? Enkelt uttryckt, samman-taget skapar de två begreppen något som kallas atmosfär. Det fick den knökfulla Ladan uppleva den 4 november när Uffe Andersson New Quartet äntrade scenen. Att kvartetten plussas med Hannah Svensson för de vokala inslagen är en klar bonus. Hon är ett levande bevis för hur evig jazzen är när den slår rot i den unga generationen, och samtidigt lever vidare i de övriga åldersgrupper som bandet omfattar. Uffe själv (saxofon) är nestorn, Ewan Svensson (gitarr) eminent som vanligt, Hans Backenroth (bas) som jag ”upptäckte” när han spelade med Sweet Jazz Trio och Chris Montgomery (trummor) är ännu en av ”den unga jazzens” förmågor. Repertoaren spände över både gammalt och nytt. Hannah, dels i lag med Ewan, dels med Hans är bara två av flera minnesvärda nummer. Hennes scatsång i ”What a little moonlight can do-o-o” smakade Monica Z utan att imitera. Extranumret med bluesklang var en perfekt avslutning. Kanske skulle man ha hoppat över ett par av presentationerna av musikanterna, de marknadsför sig ju så förträffligt bara genom att spela som de gör.

 

Återstår att tacka Kastanjegårdens Vänner för att de håller denna jazztradition igång. Tänk på det var gång ni lägger lite prassel i den vandrande pengakorgen!

Nils-Ivar Lindström

 

 

Onsdag den 11 november 2015

Pålsson/Ekholm band

 

Lekfullt i Ladan

Pålsson/Ekholm band kallar sig de fem muntra musikanter som gav jazzvännerna i Ladan en svängig eftermiddag den 11 november, fylld med gamla godingar ur jazzens skattkammare. Ornerade med svenska smycken signerade av Hasse&Tage samt Monica Z. Martin Pålsson (trombon och sång), Anders Ekholm (tenorsax), Pelle Karlström (piano), Magnus Marcks (kontrabas) och Martin Löfgren (trummor) hänvisar bara till personerna och instrumenten. De behärskar nämligen också konsten att underhålla, eller entertain som det heter i artistbranschen. Pålsson är munvig som få, och då syftar jag inte bara på sången och liret, han spelar med rösten också – tänk Svante Turesson eller Siljabloo. Alla är de garvade musiker som lekfullt utmanar varandra och med växelspel roar både sig själva och åhörarna. Från Route 66 och Mr Paganini till Take the A-train och Att angöra en brygga. Synd bara att inte alla stolar var upptagna, de som saknades anar bara inte vad de missade. Hoppas vi ses snart igen!

Nils-Ivar Lindström

 

 

Onsdagen den 25 november 2015

Ann Blom Quartet

Jazzdiggare

Ja, det är väl de flesta som läser mitt kommenterande av jazzutövandet i Ladan på Farsta gård. Jazzdiggare är i allra högsta grad de som under beteckningen Kastanjegårdens Vänner ser till att det på onsdagar kl.13-15 dyker upp jazzmusiker som trakterar sina instrument och röster i Ladan. Det som får diggarna att gång på gång infinna sig för förnyat örongodis.

 

Onsdagen den 25 november var inget undantag från den regeln. Bandet som spelade ”Ann Blom Quartet” var nytt för mitt vidkommande. De har en lite annorlunda repertoar så till vida att de blandar egna kompositioner med gamla favoriter. De spelar avspänt, lyhört och idérikt. Ann är inspirerande som pianist och sjunger fint med inslag av bopinfluerad scatsong. Daniel Angebrandt på trumpet står för en diskret och riktigt fyndig underhållning. Jesper Kviberg, trummis, kom med rikt varierade soloattacker och knep väl en extra poäng när han släppte trumstockarna och tog till handflatorna. Magnus Marcks, den flexible bandbassisten, bjöd som vanligt på följsamt komp och sina tassande solon. Två välkända jazzvalser framfördes utmärkt som extranummer på munspel av en solist vars namn jag tyvärr missade. Sammantaget en jazzdiggardag som passar väl in i den långa rad av sådana som vi är bortskämda med i kretsen kring Ladans rader av långbord.

Nils-Ivar Lindström

 

 

Den 1 april 2015

Helena Eriksson och Uffe Flink Trio

 

Inget aprilskämt, och inte heller MZ personligen, men ändå. ”Sakta vi gå genom sta'n” var en i det pärlband av gamla godingar som framfördes av Helena Eriksson och hennes utsökt välspelande trio (Alf Häggkvist, flygel/Tom-Eddye Nordén, bas/Uffe Flink, trummor). Helena, som inte försöker härma Moncan, men själv sjunger väldigt bra och rör sig rytmiskt medryckande, har tidigare bott i Farsta. Mellan låtarna berättar hon korta snuttar om MZ och melodierna och texterna. Texter skrivna av Beppe Wolgers, Hasse och Tage, Povel Ramel, Olle Adolphson och Toots Thielemans (som märkligt nog dog just denna dag!) m fl är ju dessutom enastående i den här branschen. Förstklassig underhållning – rekommenderas!

 

Konserten ingick i serien ”Jazz i Ladan” som varje onsdag kl. 13 erbjuds örongodis med inspirerande orkestrar av olika storlekar och varierande jazz-stilar. Det är gratis entré, man visar sin uppskattning genom att lägga en slant i den korg som vandrar mellan borden. Kastanjegårdens Vänner arrangerar. Detta är förvisso ohöljd reklam men det unnar jag er så gärna!

Nils-Ivar Lindström

 

 

Den 8 april 2015

Hasse Sporre Swing Quartet

Full swing i Ladan 8 april

Med risk för att anses tjatig måste jag ändå uppmana jazzälskare och andra ”gladingar” att ta sig till Ladan vid Farsta gård onsdagar kl. 13-15. Den här gången var det Hasse Sporre Swing Quartet som skapade stämningen. Fyra väl samspelade musiker (klarinett, flygel, bas och trummor) som har gett swingen ett ansikte på bl a Stampen och i Gamla stan. Det svänger oftast lättsamt och lekfullt (tänk Benny Goodman) med avbrott för avslappnat harmoniska stycken (tänk Artie Shaw). Spänstigt klarinettspel, fantasifullt klink på flygeln, en ”vandrande” bas och en härligt aktiv trummis – vad kan man mer begära? Lägg därtill en ur publiken ”uppstånden” vokalist som vid några tillfällen tog sig ton med några s k evergreens. Fri entré, frivilliga bidrag från en applåderande publik går till fortsatt verksamhet. Fika går också att få, det svarar Farsta gård för. Välkomna!

Nils-Ivar Lindström

 

 

 

Den 15 april 2015

Birgit Lindberg

Niobarnsmamma jazzade i Ladan

Ibland behövs det bara några inledande ackord och improvisationer så förstår man att något stort är på gång. Så var det den 15 april när Birgit Lindberg (flygel) och hennes trio (gitarr, bas och trummor) underhöll i den fullsatta Ladan på Farsta gård. Någon av nio födslar sliten gumma var det definitivt inte – snarare en fräsch och frejdig äldre dam med en briljant musikalitet! Hon var tänkt att bli konsertpianist men föll för jazzen redan som 13-14-åring. När föräldrarna protesterade gick hon sin egen väg, hamnade hos Topsy på Nalen, drog på turné till Norrland där hon mötte kärleken och satsade på familjelivet. Som pensionär tog hon upp jazzen på (lekande) allvar igen, och den kär-leken består. Det låter som en saga men det är faktiskt sant. Uppbackad av tre lekfullt erfarna musikanter är succén given! Att Birgit dessutom är socialt lekfull i sitt förhållande till publiken och sin trio förstärker underhållningsvärdet. Det här var bara bra!

Nils-Ivar Lindström

 

 

Den 29 april 2015

Erik Kjellberg Jazz Quartet

MJQ

Ovanstående bokstäver står för Modern Jazz Quartet, en jazzgrupp som för ett antal decennier sedan gav jazzen ett fräschare ansikte. Bland arvtagarna till MJQ kan nämnas Erik Kjellberg Jazz Quartet som den 29 april underhöll Ladans stampublik m fl. Med Erik (vibrafon), Leo Lindberg (piano), Ove Gustavsson (kontrabas) och Ali Djeridi (trummor) skapades en musikaliskt variationsrik väv som tillfredsställde även mer traditionsbundna jazzvänner. Lägg därtill Eva Svedberg-Engström som i egenskap av sjungande gästartist gav väven en välgörande lyster. Att Erik Kjellberg är professor emeritus i musikvetenskap ger förstås ytterligare status. På vibrafonen släpper han lös koppler av toner i inspirerad jakt på varandra. Leos pianospel med bl a läckra löpningar har vi njutit av i andra sättningar. Ove och Ali står för den stabila plattform som solisterna är så beroende av. Det hindrar inte att de också bidrar med soloinslag som förstärker intrycket av en kvartett som borde ingå i den samling återkommande grupper vilka genom åren gör Ladan till ett jazzens glädjehus. Tack Kastanjegårdens Vänner för alla jazzkastanjer vi serveras på onsdagar kl. 13-15.

Nils-Ivar Lindström

 

 

Den 6 maj 2015

Bertil Englund sjunger och berättar

Nostalgiska klanger tillhandahölls i Ladan onsdagen den 6 maj där Kastanjegårdens jazzvänner m fl hade slutit upp för att lyssna till Bertil Englund och hans rytmiskt excellerande trio. Bertil har ju en gedigen bakgrund från folkparker, skiv- och filminspelningar m m genom åren och agerar med väl artikulerad, energisk framtoning. Jerry Stensen (holländare med stark rytmisk accent) på flygeln, Stellan Ljung, följsamt dunkande basist och Uffe Flink, den alltid livfullt agerande trummisen, såg till att melodierna fick rätt kostym. Repertoaren bestod av en lång rad s k örhängen från 40-talet och framåt, livligt applåderade. Dessutom hade Bertil ett knippe vitsar som han förmedlade mellan låtarna. Han blandade friskt mellan svenska och engelska texter, ett originellt grepp i dessa sammanhang. Bl a hyllade han sin hemstad Östersund när han lät staden ersätta världsmetropolen i ”New York, New York”. Stensen briljerade med ”bakåtlutande” Errol Gardner-spel, fingerlöpningar typ Oscar Peterson och stänk av Count Basie. Kort sagt – en medryckande rytmisk underhållning värdig jazz-Ladan.

Nils-Ivar Lindström

 

 

Den 13 maj 2015

JazzMaTazz

Det här bandet hör till de mer meriterade musikanterna som tar ton i jazz-Ladan. Kvintetten består av Anders Ohlsson, gitarr; Claes Brodda, tenorsax och klarinett; Mårten Korkman, bas; Anders ”Tatte”Lindgren, flygel och Bengt Tideström, trummor. Dessutom (förstås) Ulrika Goliats Fredriksson, sång. Hon sjöng med i alla nummer och blev bara bättre och bättre. Ballader och mediumtempo sitter allra bäst. Repertoaren består till 100% av gamla godingar Inte sällan blev det en ”dialog” med Ulrikas sång och Claes spel, t o m ett scat-nummer. Nåja, övriga i bandet var minsann också aktiva i liknande sammanhang, förutom deras soloprestationer. Återupplivandet av ”At last” (Glenn Miller) var troligen den starkaste nostalgikicken, framförd i ett lyriskt arrangemang. Anders vid flygeln tillför förresten en del jazzhistorik när han presenterar låtarna. ”Tatte” och Ulrika ska dessutom ha ett erkännande för att 1997 ha startat JazzMaTazz. Och på den vägen är det, renodlad jazz som uppmärksammats i många publika sammanhang, vilket tydligt avspeglades i den fullsatta Ladan på Farsta gård. Tack än en gång Kastanjegårdens Vänner för all onsdagsjazz!

 

Jag kan inte låta bli att ”recensera” publiken också med dess varianter på hur man lyssnar till musiken. Rytmen markeras nog oftast med fötter, ben och händer, en del nickar med huvudet eller vaggar med kroppen, andra bara sitter still. Alla upplever vi något inombords. Kanske med slutna ögon eller blicken ”långt borta”, men mest med orkestern i blickfånget. Känslan, stämningen, mina vänner, är också något att ta med sig hem (även i regn...).

Nils-Ivar Lindström

 

 

Den 27 maj 2015

J & J Jazz

Säsongfinal i ladan

Kastanjegårdens Vänner hade planterat en kastanj på Ladans scen den 27 maj – och som den (J & J Jazz) blommade! J & J Jazz består av Jim Leopardo (tenorsax och flöjt), Jea Portnoff (sång), Mårten Korkman (bas), André Borgström (trummor) och Peter Tihanyi (flygel). Samtliga är rutinerade och inspirerade musiker som eggar varann mot improvisationens höjder. Repertoaren skiftar mellan traditionell jazz och be-bopinfluerad sådan. Jim står för de flesta av arrangemangen, vilket gör att de ”sticker ut” samtidigt som de ger gott om plats för soloprestationer som i t ex ”Night in Tunisia”, Undecided” och ”Route 66”. Hela ensemblen utstrålar glädje och lekfull entusiasm, en värdig avslutning på ännu en lyckad jazzsäsong i regi av Kastanjegårdens Vänner. Det är vi många som tackar för! I september öppnas ladugårdsdörren igen för ”kreaturen” och kreativa jazzbegivenheter.

Nils-Ivar Lindström